Folkpartiet och Jan Björklund på väljarjakt med gamla löften

Det tycks ha varit en glad samling liberaler som samlades i Göteborg på söndagen för att lyssna till Jan Björklunds sommartal. I de mediala rapporterna från talet som jag såg i går verkade Fp-ledaren ägna väl så mycket tid till skämt om (S) som åt den egna politiken, något som inte stämmer om man läser talet. Björklund, som tidigare under sommaren höll Almedalsveckans näst bästa tal, fokuserade nu på Fp:s krav inför de kommande budgetförhandlingarna. Satsningar utlovades på infrastruktur och på "elitsatsningar inom forskningspolitik". Björklund krävde också sänkt bolagsskatt och upprepade också ett välkänt gammalt krav:

De höga marginalskatterna ger inte särskilt stora statsinkomster, så det är ingen större statsfinansiell kostnad att sänka dem. De höga marginalskatterna finns därför att avundsjuka har varit en viktig drivkraft i den svenska socialdemokratiska skattemodellen. Det är dags att avskaffa värnskatten!

Där kan man reagera och minnas den moderna, politiska historien. Björklund försöker retoriskt använda dagens värnskatt, som den ser ut efter sex års alliansstyre, som en restpost där Socialdemokraterna ska ha skäll och kritik. Verkligheten är ju att det är ett vallöfte från honom själv. I 2006 års valmanifest från Allianspartierna hette det:

"Därför är såväl ytterligare sänkningar av inkomstskatterna, t.ex. att avskaffa värnskatten, som förbättringar av företagsbeskattningen och andra åtgärder för att stärka företagsklimatet angelägna".

Alliansen har därefter inte prioriterat det Björklund nu kräver. I kampen om prioriteringar hade Folkpartiet inte något att sätta emot när Moderaterna bestämde. Just där kan man verkligen fundera på Björklunds skämt om en Socialdemokrati som sägs vara rädda att både gå till val som Rödgröna och som ensamma. För Björklunds eget parti har låsningen och löftet till Reinfeldt att ingå i en allians, gjort att till och med ett vallöfte från Allians för Sverige, som Folkpartiet sätter högst, inte är genomfört. Om det mot den bakgrunden är klokt att skämta om en öppenhet i samarbetsformer efter valet, får var och en avgöra. Med Reinfeldts allians kvar vid makten är det inte alls otroligt att Björklunds så hett eftertraktade värnskattsavskaffande uteblir ytterligare en gång.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/folkpartiet" rel="tag">folkpartiet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/jan+bj%F6rklund" rel="tag">jan björklund</a>, <a href="http://bloggar.se/om/v%E4rnskatten" rel="tag">värnskatten</a>, <a href="http://bloggar.se/om/val+2014" rel="tag">val 2014</a>

Almedalen, Tisdag, Folkpartiet, Jan Björklund

Ett molntäcke har svept in över den "villaförort" till Visby där jag sitter. Det är tisdag under almedalsveckan och idag "regerar" folkpartiet. Folkpartiet? Funderar lite om just detta parti som i en av de senaste mätningarna hade börjat närma sig riksdagsspärren. Folkpartiet som av valforskare kallas "politikens Hallsberg". Ett ställe där man stannar till innan man reser vidare mellan andra partier. I det ligger något både positivt och negativt, för folkpartister ganska jobbigt. Det finns något som lockar men så svagt att andra partier med lätthet lockar väljarna vidare. Skolfrågor är en stark fråga för många väljare som stödjer Fp. Samtidigt rymmer skolområdet många brister, förträffligt beskrivna av Mats Engström. I mätningen som Synovate presenterar idag säger väljarna också att Björklund är ett hinder för att man ska lägga rösten på Fp. Det finns också en allmän känsla av att Björklunds parti saknar profil.

Folkpartiet skulle kunna vara stora i svensk politik. Deras gren, för mig bäst representerad av Birgitta Ohlsson, kombinerar värderingar som står för mänsklighet, omtanke, jämställdhet och sociala reformer, förvisso som det hette förr, "utan socialism". Och förvisso en bild från före BO:s tillträdande som statsråd. Den grenen av det svenska folkpartiet har gjort det möjligt att i många kommuner och även landsting få bredare majoriteter över blockgränsen för en politik där värden som både folkpartister och socialdemokrater kan dela om välfärdsSverige. Finns de kvar?

Den andra grenen, Björklunds, trängs nu under svampen på Stureplan med centerväljare och moderater som vet att partiet i grunden har kvar sin gamla syn på samhället. Björklunds batong svingas inte särskilt mycke av polisenheterna i Visby denna vecka, men väl av Björklund själv. "Ordning och reda"-pratet förträngde de mer mänskliga värden som folkpartister har burit på genom åren.

Min egen skarpaste invändning mot folkpartiet är den som jag ser orimliga hållning att man gärna vill "ta hand om människor" som far illa, såväl här hemma som i fattigare länder. Men när frågan gäller hur orsakerna till dessa samhällsbrister ska hanteras så stannar man. Plåster på såren snarare än att avskaffa skadekällan är folkpartiets stora brist. Det blir för mycket välgörenhet och för lite samhällsreformer som förändrar.

Björklunds tal i kväll lär tuffa på i tidigare inslagen riktning. Jag gissar att till Visby utkommenderade polisstyrkor kan ha batongerna kvar i hållaren när de också i kväll kan avnjuta denna ös härligheter. Det räcker att Björklund kommer att batongvifta ikväl

Mer att läsa:
DN, SvD,
- Martin Moberg skriver och fotar..
- Peter Högberg med kort men bra analys av Fp.
- Alliansfritt om Fp som "kärnvapenparti".
- Per Altenberg med analys ur ett Fp-perspektiv
- Ulf Bjereld om Fp, på blogg och Makthavare.se

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, almedalen, val 2010, valet 2010, folkpartiet, jan björklund, skola, opinionsläget,

Ojämlik sjukvård och en skola där Björklund spår fortsatt sämre skolresultat

"Det är som att vända en Atlantångare. Min prognos är att resultaten kommer att fortsätta sjunka under de kommande fyra, fem, sex åren.."

Skolverket kom idag med en ny rapport om skillnaderna mellan elever i skolan. Som vanligt, tänkte jag skriva, visar den att termen "Skolan - ett klassamhälle" fortfarande är relevant. Nja, själva begreppet är av någon anledning inte särskilt "inne". Även om det samhälle och de samhällsbrister vi vill beskriva med orden är de samma.

Citatet ovan hör jag på webben, Playrapport. Jan Björklund intervjuas och får kommentera rapporten. Jag blir upprörd, ledsen, förbannad och inser samtidigt att det är uttryck för de värderingar som idag präglar både regeringens politik i stort som skolpolitiken.

Mitt minne säger mig (kan ha fel) att varje årskull är ungefär 100.000 elever. Det innebär att i Björklunds värld är det okey att helt krasst konstatera att fyrtio, femtio eller till och med sextion tusen elever ´(10%) framöver kommer att missa målen i skolan. Jag undrar om Sverige har haft en skolminister med så låga ambitioner.

Visst. Jag kan, om jag lägger den spontanta vreden åt sidan inse att problemet är den "atlantångare" som Björklund talar om. Att vrida klassamhällets påverkan, att möta de olika förutsättningar som man har på grund av det man föds i och till, är jättesvårt. Socialdemokratin har lett Sverige länge och kan förvissor sägas ha misslyckats, inte gjort tillräckligt. Eller så är de motkrafter som verkar starkare än vad politiken kan bemästra.

Jag har tidigare bloggat om min studiecirkel; "Skolan - ett klassamhälle". Att skriva ut årtalet när jag gick den tar emot. Men det var före Reagan valdes till president i USA och före kärnkraftsfolkomröstningen.

Som av en händelse kommer samma dag en annan rapport om brister i jämlikheten. Det handlar om sjukvården som visar att lågutbildade får sämre vård än högutbildade. Kvinnor får sämre vård än män. Ska återkomma till just detta i kommande inlägg. Men de som talat om att klasskillnader inte längre finns har fel, fel, fel.

Vad gör Filippa Reinfeldt med den rapport om Jämlik sjukvård som hon övertog efter valet 2006? När kommer konkreta förslag mot den ojämlika vården i Stockholm?

Jan Björklund har gjort bort sig rejält. Oavsett problemen borde Björklund ha ambitioner att ändå försöka möta problemen. Inte bara krasst notera att elever slås ut.

Fler bloggar på NetRoots.
DN,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, skolverket, jan björklund, sjukvård, klassamhälle, vård, filippa reinfeldt, regeringen, alliansen, socialdemokraterna,

Sverige - till sin karaktär ett mittenpolitikens land?

Helgens folkpartilandsmöte har gett en socialliberal ton till debatten, i alla fall utanför folkpartimötets lokaler. Nåja. Det finns undandtag. Birgitta Olsson är som ofta min favorit på andra sidan blockgränsen och i dag verkar hennes motstånd mot uppluckring av LAS mött interna motreaktioner.

Partiet SKA bara, enligt Björklundfalangen, ta över moderaternas tidigare position där sänkta skatter, otrygghet på arbetsmarknaden och "hårdare tag" är signum. Jag förstår oron om den nya inriktningen som egentligen började när Westerberg lämnade som partiledare. Det är nog ingen framgångsväg i svensk politik att gå högerut. Möjligen gör det att folkpartiet sticker ut i den borgerliga fållan där moderaterna dominerar totalt.

I dag skriver Johan Westerholm ett läsvärt inlägg om sin resa i förhållande till socialliberalismen. Det möts helt berättigat av positiva reaktioner i kommentarsfältet. Min egen värderingsbas, förankrad totalt i socialdemokrati, ger inte samma nostalgiska tankar och känslor. Visst har jag efterlyst mer av de socialliberala värderingar när jag har reflekterat över folkpartiets idéutveckling. Visst är det viktigt, och viktiga segrar för socialdemokratin, när allt fler sluter upp bakom våra tankar. Men utan tvekan finns andra intressen som ibland kommer i direkt konflikt med mina och arbetarrörelsens.

Där ligger min kritik av socialliberalismen. Det finns, sedan länge, mycket gott att säga om kritiken mot samhällsbrister som lyfts fram av den liberala grenen. Socialdemokratins historiska idéutveckling har influerats av socialliberaler och tidvis har man samarbetat. Men det är, när man går till botten med den, alltför mycket "tycka synd om", allt för mycket "ge för att trösta" och alltför lite av att se samhällsbrister som en indikation att samhällsförändringar behövs.

Välgörenheten må vara inne i 2000-talets Sverige men är något av mina stora aversioner mot de tankegångar jag mött hos socialliberaler. Synen att det är okey att ge flera hundra i stöd till en "världens barn"- eller cancergala men samtidigt vara skeptisk eller till och med vilja skrota det gemensamma ansvaret i form av skatter efter bärkraft. Än mindre vilja förändra de mekanismer som driver fram samhällsklyftor. Att stå på alla sidor, att stå för "allas" bästa, att inte vilka vara ovän med någon och på något sätt ändå bottna i Adam Smith tankar att de "fria händerna" ändå styr allt till det bästa för alla. Någongång. Någonstans.

Johan Ulvenlöv har på sitt inlägg satt rubriken att det "finns ett mitten-vänster-alternativ och det är rödgrönt". För egen del är det en viktigare sak än att vara nostalgisk kring folkpartiets vridning högerut på den politiska skalan. Att det värdefulla i socialliberala tankar kan inrymmas i det rödgröna samarbetet råder ingen tvekan om.

Värderingar som frihet och hyllande av entreprenörskap: Den socialdemokratiska valkonferensen beslutade idag att ta med IT-miljonären och företagaren Charle Hansson på sin riksdagslista. Bara för att man lyckas och är framgångsrik behöver inte grundvärderingarna överges. Jämlikhetstanken, det jag menar är den stora skillnaden mellan att "tycka synd om" och arbetarrörelsens arbete att också förändra samhället. Det kräver solidaritet, att den som har också är beredd att för allas bästa bidra med sitt.

Den samhällsmodellen tror jag vinner med ett tillägg: Det gröna perspektivet, som kräver verklig omställning av allas vårt sätt att leva och som verkligen kräver politik.

Fler bloggar, förutom alla på NetRoots:
- S-buzz som tipsar om alternativen i politiken.
- Aurora Felderman om Charlie Hansson
- Ann-Sofie Wågström, Röda Berget, Calle Fridén,
Mer att läsa:
- DN: Henrik Brors analyserar
- SvD:s Lena Hennels kommentarer.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, folkpartiet, socialdemokraterna, socialliberalism, birgitta olsson,

Leve de sunda liberalerna - om detta nu är förenligt

Jag är nog inte sedd som den som petar i detaljer. Men låt mig göra ett undantag. När Expressen idag skriver att Maria Wetterstrand blixtsnabbt svarade på Jan Björklunds utspel om samarbete mellan Alliansen och Mp så glömmer de steget före. Maria Wetterstrand stängde dörren redan i Expressens egen partiledarutfrågning långt före. MW:s besked var att fp är en naturlig part för de rödgröna i så fall. Men uppvaktningarna från folkpartiet fortsatte idag med landsmötets beslut att man gärna samarbetar med mp. Däremot avslogs förslag att slås ihop med centern.

I Expressens artikel görs utspel av några ledande folkpartister som ser ett samarbete S och Fp som naturligt om valresultatet kräver blocköverskridande koalitioner. Opinionen är ju just nu i det läget. Det lär vara så att min gamla hemkommun Strängnäs tillhör de kommuner där folkpartisterna har den förnuftiga inställningen till "livet". Nu är det där inte bara teorier i Sverige, trots den rikspolitiska blockbildningen. Runt om i landet samarbetar partier över gränser, med varierade framgångar möjligen.

Det är möjligen av betydelse vilken art av folkpartist som (s)-märkta samarbetar med. Jag skrev i morse om "batongsvingare" och "socialliberaler". Ikväll har nyheterna berättat om de högermarscherande liberalerna under ledning av major Björklund. Att ta moderaternas gamla position tycks vara strategin. Men landsmötet har bara börjat. Heja Birgitta Olsson och andra sunda liberaler. I den mån de två storheterna går att förena.


Fler bloggar: Fredrik Pettersson om att fp borde stå upp för jämställdheten. Röda Berget om folkpartiets slag mot den svenska modellen, Esbjörn Jonsson i samma ämne, Claes krantz om det verkligen behövs två nyliberala partier, Emma Grön med kort och slagkraftig fp-kritik, Amanda Briheh om parboendegarantin,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, folkpartiet, jan björklund, socialliberalism, liberalism, val 2010, alliansen, jobbävning, arbetslöshet, utanförskap, miljöpartiet, maria wetterstrand, strängnäs

Batongfäktare och socialliberaler drar till Växjö

Idag startar folkpartiet sitt landsmöte i Växjö. Från landets alla hörn söker sig såväl Björklundinspirerade batongfäktare som mer sociala liberaler för att prata ihop en politik inför valet. Ett landsmöte som kanske ska avlyssnas av de rödgröna med särskild omsorg. Om Sverige efter valet nästa år får ett parlamentariskt läge med SD som vågmästare behövs dialog och bredare samförstånd där fp kan vara en pusselbit. Kanske det var en av tankarna bakom den nu så flitigt uppvaktade Maria Wetterstrands artikel på Newsmill i går.

Mest förvånande är väl att fp verkar bordlägga jobbfrågan och hänvisa den arbetsmarknadspolitiska gruppens rapport till partistyrelsen senare i höst. Där skiljer det förstås mot (S) vars hela kongress hade jobben som tema. Annars finns det mycket att göra: Folkpartiet ingår i den allians som lovade fler jobb och färre i utanförskap. Folkpartiet är med och styr ett land där det blev tvärtom.

Den som i dagarna läser Aftonbladets serie om jobbkrisen inser om inte förr hur förödande det är för enskilda och för samhället. Varför verkar inte fp-ledningen tycka att jobbpolitiken är viktigare? I stället finns det en opinion mot lagen om anställningsskydd och mot fackföreningsrörelsen som verkar bli tyngdpunkt på landsmötet. Inget av detta ger fler jobb.

Till folkpartiets andra ansikte hör ändå ett socialt engagemang där man också har en förmåga att kommunicera och en vilja att driva politiska frågor som kan te sig "smala"men betyder mycket för människor. Vi minns kravet om "eget rum i långvården". Idag skriver folkpartiets Björklund och Barbro Westerholm om förslag kring äldre pars rätt att fortsätta leva tillsammans när en av dem behöver på på ett särskilt boende. Rätten finns redan idag men kan, enligt folkpartiet förtydligas också om den ena partnern egentligen inte behöver ett särskilt boende.

Förmodlingen (?) lyfter partistyrelsen bort något förslag om sänkta skatter för att reformen ska kunna betalas. Eller?

Fler bloggar:
- Christoffer Fagerberg bloggar om att i morgon börjar landsmötet. '
- Robstens blogg om att en del tidigare fp-löften verkar ha kommit bort...
- Annika Carp är ombud och bloggar...
- Linnea Darell mot större LAS-förändringar men för inskränkningar i konflikträtten

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, folkpartiet, jan björklund, socialliberalism, liberalism, val 2010, alliansen, jobbävning, arbetslöshet, utanförskap

Björklunds räddningsförsök av den blåtonade alliansen

Debatten om de främlingsfientliga har den senaste tiden handlat om de skrämmande värderingar som partiledaren Åkesson förde fram i Aftonbladet. Före det kretsade diskussionen kring hur de två olika allinaserna ska hantera det parlamentariska läget om SD skulle bli riksdagsparti med vågmmästarroll.

För de rödgröna har det varit självklart att säga nej till varje form av samarbete och beroende av SD. Det var en bakgrund till att miljöpartiets Maria Wetterstrand hade kloka tankar i Expressens partiledarintervju. Skulle detta teoretiska men praktiskt hotande scenario slå in så är det naturligt att ett alliansparti i mitten tar ansvar och ingår en en rödgröna samarbetsallians. Ett utspel om det har också Mona Sahlin och Lasse Ohly stått för.

Maria säger i Expressenintervjun:

Skulle man få ett sådant läge som du beskriver i SIFO, då tycker jag att det logiska är att alliansen splittras och något av partierna där är beredda att diskutera med de rödgröna.Dagens utspel av folkpartiledaren Jan Björklund

På frågan om vilket parti det skulle handla om ger hon svaret:

Centerpartiet har väl varit väldigt flexibelt, Folkpartiet också…

Idag verkar folkpartiledaren Björklund känna oro för den nu sittande alliansen. I ett utspel i Ekot försöker han vända frågan till att Mp, mot de deklarationer som Maria Wetterstrand gör ovan, skulle ingå i Reinfeldts regering. Det låter väldigt långsökt, minst sagt. En räddningsaktion för den blå alliansen kanske är naturlig. Men för Björklund är det bara att inse att det är väl sent.
Maria Wetterstrand och Fredrik Reinfeldt i samma regeringen finns bara inte.

Björklund hinner också förtydliga det som statsminister Reinfeldt borde ha besvarat men senast det begav sig i stället gjorde till ett obegripligt påhopp om att S styr svenska redaktioner. Björklund deklarerar att regeringen mycket väl kan sitta kvar trots SD som riksdagsvågmästare.

– Vi kommer inte att samarbeta med Sverigedemokraterna. Vi kommer inte att hindra någon, inte sverigedemokrater och inte någon annan, från att rösta från förslag som vi lägger fram till riksdagen, men vi kommer inte att anpassa förslagen efter vad Sverigedemokraterna tycker.

Verkligen Intressant.

Fler progressiva bloggar på NetRoots.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, folkpartiet, rödgröna, miljöpartiet, jan björklund, maria wetterstrand, sverigedemokraterna,

Bra med höga skolkrav men extrem dåligt med fler utslagna i Björklunds skola

Dagens och morgondagens yrkesliv ställer höga krav på teoretiska kunskaper också i hantverksyrken. Ska alla elever få den där goda grunden för livet så krävs att skolan redan från första dagen sporrar och stimulerar eleven. Då kan också gymnasieskolan sen ställa högre kunskapskrav vid inträde. Också på yrkesprogram. Frågan är om Jan Björklunds svenska skola har den basen. Jag betvivlar det.

Jan Björklunds röst förknippar jag nog med talet om "krav "och "batong", men också om skillnader mellan teori och praktik. Det behövs inte så höga krav på den som bara ska snickra..ungefär. Idag gör Björklund en tvärvändning från den inriktningen. För att kunna plugga på yresprogram ska det krävs godkänt i svenska, engelska och matte samt ytterligare fem ämnen.

Reaktioner på omsvängningen handlar mycket om att fler kommer att slås ut från hösten 2011. Så blir det säkert om inte den där basen i utbildningen, grundskolan, har förstärkts först.
Det blir svårare att göra det med de försämringar som hotar när tusentals lärare riskerar att sägas upp. Det extra anslag som regeringen ger kommunerna är ju mindre än de fortsatta, lånefinansierade skattesänkningarna. Så pengar finns men används till annat.
Att höja krav på elever kan vara en god sak om man ger de rätta förutsättningarna. Jag är inte säker på att Björklund klarar hela kedjan. Då blir resultatet att fler slås ut. Till vad??

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, gymnasiet, betyg, jan björklund, folkpartiet, regeringen, alliansen,

Ett allvarligt uppvaknande eller valrörelseupptakt för Folkpartiet?

Den ganska kylslagna sommaren verkar ändå haft en värmande effekt på folkpartiledaren Björklund i hans syn på behov av resurser till välfärden. Utspelet i dagens tal i Marstrand om mer pengar till kommunerna är förstås en välkommen insikt. Och att tiden i hängmattan har väckt Björklund är viktigt för vården, för skolan och sjukvården. Det lät före sommaren som om han tyckte av vårdbudgetens signaler var tillräckliga. Bra om han nu ser till att budgeten i höst innehåller mer skarpa pengar.

I partiledardebatten så sent som i juni tyckte Björklund att det var prioriteringar, inte mer pengar, som var lösningen. Det trots de omfattande protester som kom från opposition, regeringens egna experter och exempelvis lärarnas företrädare. Björklunds besked före hängmattan var:

Staten tillför nu stora resurser till kommunerna. Jag inser att är man i opposition kan man alltid föreslå att man ska tillföra ännu mer på varje utgiftspost, och så också på denna, men vi tillför stora resurser till kommunerna

Hängmatteperioden, en ökad insikt eller rent taktiskt spel, det är väl frågan. Då: försvar för det alldeles för usla till välfärden. Nu ett uppvaknande? Björklund föreslår ett stöd till kommunerna som varierar beroende på goda och dåliga tider. Något som känns som ett i praktiken förstatligande av (i alla fall delar av) socialbidrag. Även kommunerna också i tag inte har något val att välja bort det ansvaret.

I dag var Björklund alltså mer positiv till mer pengar, inte bara besparingar

Nu hinns ett stort systemskifte för kommunal ekonomi inte med inför 2010, så i stället behövs förstärkningar genom ett antal nya miljarder i överföringar från staten. Det är fullt rimligt att tänka sig att förstärkningen är tillfällig, det vill säga att ökade statsbidrag bara utgår under lågkonjunkturen och att de upphör i takt med att kommunernas egna skatteintäkter återigen ökar.

Det är min bedömning att det finns ekonomiskt utrymme för kanske ytterligare några väl genomtänkta reformer inför budgetåret 2010.

Det där sista lät väl spännande. Ju närmare ett riksdagsval - desto mindre av varningar för överbud. Desto mer eget utrymme vid sidan av alliansens gemensamma politik. Desto fler löften och utspel om både utgiftsökningar och mindre inkomster till stat, kommun och landsting. (det som kallas skattesänkningar). Vi har sett det förr.

Bloggar:
- Kent Persson: "Är det seriöst eller är det populism?"
- Jan Andersson: "Det har tagit tid för Björklund att vakna".
- Andrine Wither: " + - 0 "
- Gabrielle Peteri, "Kommunal ekonomi a la Björklund"
- Tobias Josefsson, "Lycklig liberal lyssnar lyhört - ledaren levererar". (oj då!)

Läsvärt:
- Ekot: DN, Makthavare.se,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, folkpartiet, välfärd, kommuner, statsbidrag, val 2010, jan björklund, alliansen

Björklund dagen efter: lågt om lägre ungdomslöner men skolläxa till (S)

Det är dagen efter för Jan Björklund. Jag sitter med rejält mycket vatten mellan mig och Almedalen och noterar att bilden här av folkpartidagen inte handlar särskilt mycket om skolan. Även om det nämns som punkt ett i DN:s retoriska analys och i Stig-Björns analys. Gårdagens rapport som lärarförbundet presenterade där analys har gjorts av tre partiers skolpolitik bekräftar också att Fp har en särställning i skolfrågorna, en rejäl läxa (igen) för mitt eget parti.
Det finns förvisso förnyelsesteg som tas. Och visst kan man reagera över att stödet för Fp är mest bastant hos de äldsta väljarna, men ändå.

Björklund får bassning av DN:s retorikexpert: alldeles för mycket angrepp på oppositionen i talet, hela 16 stycken. Annars är det sänkta löner för ungdomar genom så kallade lärlingsplatser som når mångas öron. Att lägre löner redan finns i många avtal utan att vara något huvudförklaring till att jobb skapas hjälper inte som argument.

På ett sätt är det som Dag Klackenberg, Handelns arbetsgivare som i sig är positiv till Björklund förslag, i dag säger om LAS i DNs papperstidning: att tro på LAS-försämringar som en väg till fler jobb är mer mentalt än verkligt effektivt förslag.

Bilden i de stora stockholmsmorgontidningarna är inte Björklund. Det är det rödgröna utspelet om fastighetsskatten, den där som ska vara avskaffad men som bara bytt namn. SVD tar upp (s) kamp för att nå storstadsväljare. Reinfeldts möte med Gordon Brown och förberedelserna inför EU-ordförandeskapet tar mycket mer plats än Björklund. Ungdomsförbundens kritik mot allianspartierna för oerhört svaga insatser i debatten om integritetsfrågor slår ut Björklund i Svd.

Egentligen borde väl ett parti dagen efter sin "egen almedalsdag" sprudla av energi och framtidshopp. Möjligen sker det i folkpartiet utan att jag själv kan se eller höra det över Östersjöns vattenyta. Däremot läser jag Expressens artikel om Magnus Anderssons drömmar att bli ett med Björklunds folkparti. I sig ingen som blir förvånad. Det centerparti som tog ansvar för Sverige och som hade statsministerposten en tid har skakat av det sista av sitt gamla skinn och flytt in till Stockholms mer nöjestäta kvarter kring Stureplan. Då ser jag också på Makthavare.se att CUF vill att centern tar ordförandeposten i det sammanslagna C/Fp.
Hej då, Björklund?


Fler bloggar:
- Sammanställning av progressiva blogginlägg: S-buzz
Rasmus Lenefors, Hell-man, Kent Persson, Tomas Agdalen, Mona for president, Svensson, Rött hjärta, Martin Moberg, Ulricehamnsbloggen, Claes Krantz, Jan Andersson,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, jan björklund, folkpartiet, almedalen, almedalsveckan, val 2010, socialdemokraterna,

Björklund på djupdykning i sörjigt Östersjövatten

För väljarna blir Almedalen en viktig tillställning om det fortsätter som det har börjat. När de går bakom skärmen i vallokalen vill man ha fått svar om vad partierna tycker. När man sen gör valet är kontrasterna - skillnader i värderingar, färdriktning och sakfrågor - avgörande. Dagen borde ge de röd-gröna ett rejält förprång när man studerar vinnarna och förlorarna i de olika alternativen.

Idag presenterade folkpartiet förslag om sämre löner för unga. Samtidigt ordnade SSU ett seminarium om ungdomsarbeteslösheten. Lite senare var det de rödgröna som presenterade förslag som spekulerats om under dagen men som visade sig handla om rättvisare fastighetsskatt. (den finns fortfarande men borgarna bytte namn på den) Fredrik Reinfeldts grannar i Täby får betala lite mer samtidigt som bostadsrätter och hyresrätter blir av med alliansregeringens "flyttskatt". Boendekostnaderna kan hållas nere när skatten omfördelar från "vanligt folk" till de 30.000 tämligen välutrustade villor där de med ganska välfyllda bankkonton bor.

Det Björklund gör är att använda den sämsta uppställning argument man kan rota fram ur det gotländska gyttjan. Han, precis som arbetsgivarna, använder hotet om arbetslöshet för att driva igenom förslag som han och borgarna har lagt i åratal oavsett konjunktur. "Det är väl bättre med lägre löner än att gå arbetslös". Hans och Fredrik Reinfeldts regering har lovat fler jobb och minskat utanförskap. De nya siffrorna visar att nära 234.000 går arbetslösa vilket är 100.000 fler än förra året. Arbetslöshetens kostnader kommer att slå hårt på välfärden, också mot den skola som Björklund lär tala mycket om idag.

Jan Björklunds förslag hann knappt spridas förrän direktörerna i Svenskt näringsliv sprang ut och hyllade tankarna. Tydligare kan det knappast bli.


Läs bloggar: Almedalen idag, Karin Berg, Mona for president, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Arvid Falk, Röda Malmö, Nina Drakfors, Claes Krantz, Jytte Guteland, Jytte Guteland2,
DN om fastighetsskatten,
Svd Almedalsbloggen om fastighetsskatten.
Aftonbladet om fastighetsskatten.
Aftonbladet om folkpartiets lönedumpning. Expressen om detsamma.
Riksdagens utredningstjänst beräknar s-v-mp-förslaget.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, folkpartiet, almedalen, almedalsveckan, jan björklund, jobbävning, arbetslöshet, val 2010, socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet, fastighetsskatt