Man funderar ibland på hur politik kommer till. Och varför. Ta till exempel de sänkta skatter och samtidigt ökade utgifter som regeringen nu presenterat . Henrik Brors påminner om att det bara för ett par veckor sen handlade om andra tongångar från regeringen. Krispaket gällde då. Efter Reinfeldts Vaxholmstal har i stället teorin att övertrumfa varje reformförslag från S fått styra.
Varifrån kommer dessa svängningar och snabba kast?
Jag jämför med socialdemokratins öppna debatten. Det blir inte sällan anledning att smeta på etiketter och tala om rosornas krig. Kanske är det så. Men tänk om det är något mycket mer avancerat än så? En del partier har kanske synen på partiledaren som en politikens verkställande direktör. Levereras det enligt beställarnas önskemål och visas det glada siffror i bokslutet, på sista raden, är alla nöjda.
Kanske ligger i alla fall något av Socialdemokratins problem i Stockholm just där. Att hela ens politiska själ i skapelsen Homo politicus säger att demokrati kräver diskussioner och debatt. Carin Jämtin skriver inlägg, partivänner svarar, fler S kräver förnyelse och, som idag, ett stödinlägg för Jämtins tankar av Nalin Pekgul.
För tillfället skriver de två stora morgontidningarna, SvD och DN, ner socialdemokratin och inte minst Mona Sahlin fullständigt. Dag efter dag fylls de flygbladsliknande ledarsidorna med något som alltmer liknar en medveten linje: "Skita ner Sahlin". "Mosa Mona". Gammelmediernas publikationer understöds av glada bloggare. Och som Britta skriver, det understöds också av de borgerliga partierna direkt genom bland annat språkets användning.
Jag har stor tilltro till människors förmåga att se igenom det låga. Men kanske är en av stockholmsväljarnas spontana reaktioner att "Reinfeldt verkar mer stabil". Verkställande direktören som står för sin linje ( i alla fall någon vecka) till skillnad från de diskuterande socialdemokraterna.
Men tänk om väljarna hinner fundera över vad som är bäst för demokratin? Tänk om de inte bara tillåts lyssna och läsa debatten utan också erbjuds vara med själva? Tänk om de sen ser resultatet efter S-kongressen, en politik som inte är uppifrån dikterad efter opinionstrenders flöden utan frammejslad i dialog med väljarna själva. Det kanske ändå är möjligt att måla Stockholm i rött och grönt precis så. Precis som demokratin var tänkt att fungera.
Fler bloggar:
- Johan Westerholm: "Om "the urban worker" och att återupprätta banden"
- Claes Krantz: "Socialdemokratin som passiva kritiker"
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin, stockholm, val 2010, anders borg, fredrik reinfeldt, partikongressen 2009, demokrati, journalistik, medier,
6 kommentarer:
Det finns ingen som anvant och fifflat med skattepengar och utnyttjat sin stallning for att skaffa personliga fodelar som Mona Sahlin.
Kontokort, kronofogde, onodigt jobb at dottern ,lyxresor for familjen ar bara fragment av hennes handlande. Att hon inte ar lampad for landets hogsta befattning ar en sjalvklarhet och det var genom en misslyckad kvotering som hon blev partiledare da
alla kvalificerade kvinnor tackat nej och bottenskrapet blev kvar.
S kongress bor byta ut henne mot en kompetent person som valjarna har fortroende for.
50% av partiet emot henne och att ga till val med en sadan ledare ar politiskt sjalvmord.
Hennes enfaldiga dagispladder och befangda forslag ar sa omdommeslosa och verklighetsframmande att de hor hemma i ett komisk barnprogram
Tomma loften och floskler fran SSU ar det enda hon presterar.
Hon kommer ensam att kvadda hela partiet om hon far fortsatta och de flesta Socialdemokratiska valjarna sager att dom inte vill ha henne av detta skal.
Sok jobb, tala om att du olovligt brukar anvanda arbetsgivarens kontokort for dina privata betalningar,sag ocksa att du felparkerar 98 ganger under ett ar och att Kronofogden brukar krava dig pa skatt, dagisavgifter och p- boter.
Att du blivit utsparkad ur facket for bristande betalning kan du halla tyst om sa dina kollegor inte far veta det.
Med en 3:a i betyg fran Sociala linjen och utan arbetslivserfarenhet blir de jobb du kan soka begransade.
Men Mona Sahlin vill med sadana meriter ha landets hogsta befattning, bo i Sagerska palatset och representera oss alla internationellt och det ar du som i sa fall anstaller henne med din rost.
Problemet är att politiken i (S) formas på precis motsatt sätt som det du framför. Det är verkligen en liten klick som mejslar fram vad som sedan tas beslut på och som propageras ner i leden.
Tidigare har det varit ganska lätt att formulera en tydlig (S)-linje och få enhet kring den, eftersom kommunisterna stod så långt vänsterut, och moderaterna stod så lång högerut.
Problemet för (S) nu är att man tvingas vackla om på vilket ben man ska stå. Man sitter med två falanger: en stor som har en politik som i stora stycken liknar Alliansens, och en mindre men högljuddare klick med tydligare vänsterprofil.
Går man åt vänster förlorar man väljarunderlag. Går man åt höger stödjer man Alliansen.
Bob,Emil eller vilken signatur du väljer idag...
Lätt raljerandes; kronofogde kan väl knappast anses vara en fördel av sitt handlande eller?
Mer seriöst; även politiker är människor. Som sådana gör dom fel. Du kan säkerligen hitta politiker från andra partier som har en bakgrund som dom inte är stolta över.
Frågan är hur länge ska en person sitta i karantän, hela sitt liv?
Men viktigast är, Mona Sahlin är vald till Socialdemokraternas partiledare. Vi kan tycka vad vi vill om det.
Att hänvisa till en undersökning om Sahlins stöd kräver politisk erfarenhet och insikt i hur politik fungerar.
Efter mordet på Anna Lindh uppstod ett vakum inom partiet.DEn naturliga övergången från Persson till Lindh hände aldrig.
Margot Wallström har alltid haft ett stort stöd, både inom och utom S.
Men Wallström signalerade tidigt, jag är inte intresserad. Och så är det än idag.
Av alla tillfrågade, så vet alla just detta.
Man kan dra vilka slutsatser man vill av undersökningar. Men kritisk granskning är bra.
Substansen i ditt inlägg Bob/Emil är densamma som du hittar överallt i den borgerliga pressen.
Inte sakpolitik utan person angrepp, förnedring och inkompetensförklaring.
Utifrån det synsättet Bob/Emil lyckas du riktigt bra!
Peter;
" För tillfället skriver de två stora morgontidningarna, SvD och DN, ner socialdemokratin och inte minst Mona Sahlin fullständigt. Dag efter dag fylls de flygbladsliknande ledarsidorna med något som alltmer liknar en medveten linje: "Skita ner Sahlin". "Mosa Mona". Gammelmediernas publikationer understöds av glada bloggare. Och som Britta skriver, det understöds också av de borgerliga partierna direkt genom bland annat språkets användning"...
dina ganska obehagliga slutsatser anser jag är korrekta.
Du har berört det tidigare, jag har kommenterat det,vad vi ser är en strategi.
Kommer det att bli än smutsigare?
Ja, jag är rädd för det.
Strategin är skicklig och jag vågar påstå att den strategin utgår mer från Moderaterna än övriga allianspartier som är mycket aggressiva i sin personförföljelse.
Man kan gå till den politiska historien på många olika sätt, företrädesvis genom bra politiska resultat som medborgarna tar till sig.
Det är det som är eftersträvansvärt.
Eller så går man till historien för att ha initierat en kampanj som syftar, inte till god polititisk kampanj, men till att knäcka en person
Men det finns en gräns som stavas etik och moral. Självrespekt. Att kunna titta sig själv i spegeln varje morgon.
Jag har en känsla av att ett antal partistrateger, en och annan partisekreterare just nu går omvägar för att undvika...spegeln.
Undrar hur länge smutskastningen mot Mona skall hålla på? Jag hoppas att folk genomskådar den fula taktiken som bedrivs från högerfolket.
tack för synpunkter. Allmänt om "skitsnack" om S-ledare kan sägas att det egentligen drabbat alla. Ofta med hänvisning till att föregångaren minsann var så mycket bättre. Tidigare "botten" drabbades Palme av med olika förnedrande anklagelser.
Hur mycket moderaterna (och övriga allianspartier) har fått av Karl Roves kunskaper att föra negative campaigning vet jag inte. Men säkert en hel del. Han är ju republikansk expert på skitkampanjer och var i almedalen förra året.
Ola: du har rätt i din beskrivning av knepigheter om bästa sätt att positionera på en höger-vänsterskala. Reinfeldt har ju deklarerat att han inte rör sig på den (det vill säga åt vänster) men att det mer är fråga om tid, därför att väljarna inte gillar "höger". Så genuint valtaktisk och öppen med det är han.
För S del är min utgångspunkt att man ska säga och slåss för det man tycker. Det är liksom basen. Sen behövs förnyelse hela tiden för att man ska hänga med i det samhälle man gärna vill förändra.
Det är politikens 90 procent. På resterande utrymme tycker jag att man ibland - och öppet- kan tycka saker men inte driva helt ärligt därför att svenska folket inte ger det sitt stöd. Det traditionella exemplet är väl S krav på republik som jag teoretiskt kan argumentera länge för men lika länge kan hävda :det är inte värt att nu driva ett sånt krav, därför att det finns andra politikområden där socialdemokratin behövs. JAg är inte beredd att sumpa jobbpolitik, välfärden, rättvisan osv osv bara för att kungen ska sluta vara kung.
Det finns andra frågor på en annan nivå: ideologiska perspektiv där S idag (av samhällsutvecklingen) pressats tillbaks. Och att vi anpassat oss till medierna som beskriver allt som vallöften för kommande år. Det tränger ut mer ideologiska samtal med väljarna som jag tror de egentligen önskar.
/P
Bob: du staplar själv bottenskrapet av argument på varandra. Tycker att Peter kommenterar det tillräckligt.
Peter:
Jag tror att vi måste börja lita på varann i partiet. Lita på att alla vi som valt medlemskapet faktiskt också står bakom grundvärderingarna. Det måste vara utgångspunkten för all diskussion.
Sen har vi lite olika synpunkter på hur vi vill lösa de dagsaktuella problemen. Här tror jag att man bygger på vad som sägs i den närmaste kretsen bland folk omkring sig etc
Då blir det lite olika fason på budskapet. En del partivänner tar tillfället i akt att slå den andre partivännen i huvet för att han/hon inte har exakt samma lösning som de själva företräder.
Vi måste lyssna på varandras argument med en positiv inställning. Vad menar han/hon egentligen. Detta gäller alla sk läger. Blåsossar och vänstersossar och allt vad etiketter vi klistrar på varann.
Låter väldigt snusförnuftigt ... men lite så!
Framför allt måste vi bestämma oss för att backa upp Mona Sahlin. Vi måste förstå att det kommer inte fram så många av Hjalmar Brantings eller Olof Palmes kaliber.
Själv var jag en av skeptikerna till Mona Sahlin från början. Men hon växer med uppgiften och jag kan nog se att hon kommer att klara sitt uppdrag med glans. Och ska hon ha kritik från partivänner så ska den vara kärleksfull.
Skicka en kommentar