Tankar som splittrar allianserna?

Sent tar jag del av dagens mätning av opinionen. United Minds har inte bara en mätning med uppgång för S. Det rödgröna laget är större än de blå: 46,7 mot 41,9. Och att observera om du är intresserad av Stockholmsregionen: Det ser annat ut i Stockholm.

Mätningens mer skrämmande inslag är förstås att det är den sjätte i raden där Sverigedemokraterna ligger över fyraprocentsspärren till riksdagen. Ett främlingsfientligt parti, större än Centern och större än Kristdemokraterna!



I söndags var det rödgrönt avstamp. Men redan idag spekulerar Calle Mellin, UM, om att Sverige efter valet kan förlora två alliansformationer och i stället få en blocköverskridande regering med S, Mp och Fp. Allt för att ställa de då segerrusiga främlingsfientliga Sd-ledamöterna av riksdagen vid sidan av allt inflytande.

Syftet må vara gott. Jag vet att också en eller annan socialdemokrat gärna skulle samarbete på det sättet. Men det finns förstås hakar. Den viktigaste är förstås att det rödgröna samarbetet är på allvar och långsiktigt. Det andra är att den borgerliga alliansen har samma ambitioner och "löfte" till väljarna.

Ett före detta folkpartiet a la Bengt Westerberg hade varit tänktbart, inte minst i ett krisläge. Westerberg som en gång reste sig och lämnade Tv-studion för att markera mot de främlingsfientliga Nydemokraterna. Men sen ingick i en Bildtregering med NyD:s goda vilja.

Westerberg har för länge sedan lämnat som folkpartiledare. Någon liknande socialliberal ton finns inte hos efterträdaren. Batong-Björklund passar illa in i en konstruktiv rödgrön samarbetskoalition. Det kommer att spekuleras. Men från nu och framåt har det politiska systemet ett år på sig att också berätta (samfällt) för svenska folket vad Sverigedemokraterna i grunden står för.

Men, enligt min mening: Den som släpar in eländet med samma förutsättningar som andra partier i debatter, skolor osv, i tron att "det demokratiska samtalet" ska föras med ett parti som för min del har en människosyn som inte är värdig Sverige, tar på sig ett jätteansvar. För var sätts gränsen mellan "ett parti som andra" och ett som trots den polerade partiledarytan fortfarande är ett "Bevara Sverige Svenskt"-parti?

Mer läsvärt:
- Svd om mätningen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionen, socialdemokraterna, sverigedemokraterna, folkpartiet, bengt westerberg, rödgröna.se, val 2010, regeringen, alliansen, mona sahlin,