Om konsten att måla Stockholm i rödgrönt - med ett starkt S

Socialdemokraterna och Stockholm. Av förklarliga skäl dagens stora debattämne, också med ett tidigt morgoninlägg av mig. Sent på måndagskvällen fortsätter DN att följa upp temat: V och fp som går framåt analyserar varför. Carina Jämtin kommenterar läget. DN skriver krönika om den "socialdemokratiska trasselsudden" Stockholm.

Det är bra att de katastrofala siffrorna tas på allvar. Samtidigt gäller det att komma ihåg att det finns de som gärna håller liv i varje tecken till socialdemokratiska dödsryckningar. Att fortsätta debatten om hur väljarnas förtroende kan vinnas är viktigt. Och ännu viktigare än pratet är att faktiskt gå ut och försöka göra det.

Ändå har Dag Larsson en poäng när han påminner om tidigare utskåpningsartiklar av DN. Så var det före valet 2002, ett val som gav seger i både stad och landsting. Kanske har befolkningsförändringar fortsatt sen dess. Kanske har värderingarna förskjutits ytterligare något. Men knappast troligt att förflyttningen har omöjliggjort för S att komma tillbaks. En stor andel av de stockholmska väljarna ser ändå S som ett parti tänkbart att rösta på.

Jag är helt övertygad om att Fredrik Jansson träffar rätt i sitt sista stycke i ett blogginlägg:

Istället måste socialdemokratin formulera en framtidsberättelse om hur man bygger ett modernt samhälle som är socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart, som lyckas kombinera en universalistisk välfärd med individens förmåga.

Det handlar inte om något väsensfrämmande för socialdemokratin, snarare handlar det om en uppdaterad version av en gammal berättelse, en berättelse som dessutom har stöd hos stora delar av befolkningen. Men för att det ska vara möjligt måste partiorganisationen till att börja med vara en spegel av det samhälle vi vill skapa.

Jag tror i och för sig inte att gemene man går runt och bär på en bild - positiv eller negativ - av något som heter Stockholm Arbetarekommun. (förlåt mig, partivänner) Att väljarna skulle ha en sådant klarsyn i det socialdemokratiska partiets organisatoriska uppbyggnad är mycket tveksamt. Därför tycker jag möjligen att sista meningen är att "dra till för hårt" även om det i sak ligger oerhört mycket i det.

Det man möjligen märker som arbetande i Stockholm och samtidigt boende i en kranskommun är valåréns kampanjer där affischernas budskap är lite olika. Men frågan är om detta avgör stöd eller ej för S? Det känns som om det krävs en särskild finess i kommunikationen för att få stockholmsväljarens känsliga öra. Den som försöker sig på det med en gammal utsliten torgmötesmegafon lär inte lyckas. Stockholmarna kräver mer än så.

Fler som bloggar om (S)tockholm:
- Roger Jönsson: "Är Stockholms socialdemokraternas akilleshäl?"
- Tomas Agdalen: "Socialdemokraterna måste inse att Stockholmssiffrorna är katastrofala"
- Jytte Guteland: "Vi måste tala om"
- Tankar från roten: "Förändring eller död"
- Jonas Morian: "S, förnyelsedebatten och förtroendet"

Progressiva bloggare på Netroots om "Stockholm"

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin, carin jämtin, val 2010, stockholm