Men i USA är fokus på helt andra saker. Det är inte säkert att kongressen kommer att "behandla frågan". Barack Obama höll ett positivt tal men vad gör retorik även om den är vacker, om inte ord kan bli praktisk politik.
But though many of our nations have taken bold actions and share in this determination, we did not come here today to celebrate progress. We came because there is so much more progress to be made.Maria Wetterstrand tillhör de positiva. Men som hon framhåller i Aftonbladet är nyckelfrågan när målen väl är satta vem som ska betala. Vi "vanliga döda" kan bara hålla tummarna, kanske höja våra röster på nätet eller på något torg till stöd för förhandlingarna. Misslyckas man är det riktigt illa.
We came because there is so much more work to be done. It is work that will not be easy. As we head towards Copenhagen, there should be no illusions that the hardest part of our journey is in front of us.
Jag funderar över om det alls är möjligt att hitta en långsiktigt hållbar lösning utan att vi som lever i mer välbärgade länder inser att det krävs en helt annan livsföring. Nu verkar så gott som hela den rikare delen av mänskligheten heja på klimatförhandlingar men samtidigt vara fullständigt övertygade om att den vanliga vardagen kommer att vara som förr.
Möjligen med undantag att man blir duktigare på att köpa ekologiskt och att köra miljöbil. Politiken har förstås ett ansvar. Även om det ÄR positivt att man kan vända hotet till "gröna jobb", "grön tillväxt" så blir förmodligen inte omställningen verklig utan att vi känner av det.
Jag tror att omställningen kommer att kräva mycket mer än så.
Läs också DN:s analys.
Bloggar:- Kent Persson: "Världens ledare måste agera ansvarsfullt nu"
- Maria Wetterstrand om Reinfeldt inför Köpenhamn.
- Progressiva bloggare på Netroots.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, kyoto, EU, Fredrik Reinfeldt, klimatförändringar, miljö, miljöpolitik,
2 kommentarer:
Jag skulle vilja säga att det som verkligen får bekämpandet av den globala uppvärmningen att gå så långsamt är just det faktum att alla är så inne på att försöka hitta en balans mellan grön politik och västerländsk materiell standard. Vi vill både behålla kakan och käka upp den.
Till och med Miljöpartiet måste ju, för att ha en chans i valen, kunna visa att deras politik inte är ett hot mot ekonomisk tillväxt.
Och ärligt talat, hur korkat är inte det egentligen? Planeten dör framför ögonen på oss och vi bekymrar oss om tillväxt?
Jag har väldigt låga förhoppningar om att klimatkrisen kommer att få sin lösning inom dagens system.
Andreas. det är väl någon form av självbevarelsedrift som gör att jag ändå VILL tro. Men när världens ledare inte ens verkar klara de teoretiska målen så förefaller verkningsfulla åtgärder så avlägset. Och ändå är det "bara" klimatkrisen som är i fokus. Termen "en rättvis ekonomisk världsordning" är väldigt långt bort.
Men jag tror inte vi löser många av problemen förrän det kommer upp på dagordningen.
Skicka en kommentar