foto: Wiki / Talarforum.Idag fick jag av någon anledning två exemplar av tidningen Svenska dagbladet. Kanske utdelaren gjorde det med flit, i full förvissning om att en dubbel uppsättning av ledarsidans texter skulle skrämma min förkylning på flykt.
I en ledarkommentar talas om att Mona Sahlin borde rösta på de borgerliga partierna. Skälet sägs vara att (S) politiska utveckling efter valförlusten, den så kallade förnyelsen, inte alls ser ut att gå den väg som SvD önskar. Tidningen är tillsammans med borgerligt sinnade debattörer insnöad i tanken att "förnyelse" är detsamma som "mer borgerligt". Tycker man att anställningsskydd ska försämras, att skatter ska sänkas till varje pris och Vänsterpartiet ställas i kylan, då är man av tidningen licensierad förnyare, annars inte.
SvD och andra har lärt sig väldigt lite om faran med ideologiska blockeringar, oavsett om det sker till höger eller vänster. Vi som minns Carl Bildts så kallade "den enda vägen" har lärt oss läxan: ideologiska och för den delen också ekonomiska skygglappar kan vara en väldig olycka i politiken.
Här blir halva SvD-ledaren en text hämtad från Ratio-engagerade (Svenskt näringsliv) Andreas Berghs blogg. Utöver teorierna om "rätt förnyelse" gör Bergh som en del andra: listar godkända sossar och bloggare vars texter är läsvärda (till skillnad från dito med "fel värderingar"? Till de godkända (om jag förstår rätt) "högersossarna" som han betecknar det som, hör författarna till DN debattartikeln. Av bloggare är enligt Ratio-forskaren Bergh är "hr Morian, Laakso, de andra på arvidfalk, Magnus Ljungkvist, Marta Axner, Katrine Kielos, Nisha Besara och Eric Sundström accepterade som "tyckare".
Men visst finns det fler och mer. Netroots är en viktig portal för att återfinna tankar om S-politiken framöver. Inför (S) "Jobbkongress" har tusentals medlemmar bidragit till förnyelsen med förslag som ska jämkas ihop av de valda ombuden. Jag förstår att det för Ratio, Timbro, Kreab och Svenskt näringsliv i övrigt kan vara en märklig syn att så många är med och tänker. (kallas "demokrati". Så är det i arbetarrörelsen.
Det är oerhört viktigt att den förnyelsen gör Socialdemokratin tydlig med jobben och konkreta förslag mot utanförskapet. Tydlig med politiken som investerar Sverige ur krisen och som håller ihop grupper genom en gemensam välfärd betald via rättvisa skatter. Utan att ta ut en krona mer än nödvändigt.
En S-politik som ser mycket mer till att möta konkreta samhällsproblem än försvarar system vi sjävla har byggt upp och som har lösningar på både den växande medelklassens vardagsproblem som för dem som hamnat vid sidan om, exempelvis i storstädernas miljonprogramområden.
Nej, Mona Sahlin har ingen som helst anledning att rösta för Reinfeldt som Sveriges statsminister. Han har redan haft det jobbet alltför länge. Men än viktigare är att socialdemokratin nästa år väljs på egna meriter, därför att politiken är tydlig, färdriktningen något som lockar. Att det stärks av en gemensam rödgrön politik för Sverige gör inte saken sämre.
Andra nyare blogginlägg om detta:
- Johan Westerholm (Mitt i steget) "Ibland blir det direkt löjeväckande"
- Claes Krantz: "Traditionalism och förnyelse debatten inom socialdemokratin missar målet"
- S-buzz (Johan Ulvenlöv) "Progressiv idédebatt"
- Peter Karlberg: "Jag tror på sänkt skatt"
Egna blogginlägg:
- S möter dyster framtid utan väljare som vill lyssna.
- Ett sällsynt dåligt råd om S-förnyelse
- Nej tack till S-förnyelse a la Reinfeldt.
- fler inlägg (ett femtiotal) under etiketten "förnyelse i politiken"
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, förnyelse, partikongress 2009, mona sahlin, val 2010, SvD, Ratio, alliansen, fredrik reinfeldt,
6 kommentarer:
Du skriver:
"Men än viktigare är att socialdemokratin nästa år väljs på egna meriter, därför att politiken är tydlig, färdriktningen något som lockar."
Men de är ju just det som är problemet med partiet.
S-politiken är extremt otydlig! Och hur ska "färdriktningen" kunna locka någon, när man inte ser någon "färdriktning" längre??
//Reza Marani (Socialdemokrat sedan 1956)
En som inte tror på Mona & Co är (s) presschef som med omedelbar verkan hoppar av. Hon drar sig i stället tillbaks till ett rörelsebolag. Är det ett tecken på att hon betraktar valet nästa år som kört och att det gäller att se om sitt hur? Kanske en variant av det gamla talesättet "råttorna som lämnar det sjunkande skeppet"?
http://www.resume.se//nyheter/2009/09/02/s-kommunikationschef-sluta/
"se om sitt sitt hus" ska det givetvis vara i mitt inlägg. Slant på tangenterna!
Allra viktigast är att alla politiker suger åt sig vätska tillräckligt bra.
Jag rekommenderar rulla in dem i en skummgummi matta som snörs åt med rep.
Sedan ett dop i bensin och ta ett skutt in i bålet.
Krossa Nwo
Reza: att understryka att S kan vinna på en framåtsyftande politik är väl ett av mina budskap. Det kräver ju den där angelägna framtidsdiskussionen som jag hoppas ger resultat. Vad som jag funderat mer och mer på är att mycket handlar om S förhållningssätt, självförtroende och känsla snarare än att sakpolitiken är fel jämfört med väljarna. Visst behövs en del förändringar men man får inte förnya sig till en krampaktig och ångestfylld politisk död.
Thomas
Tack för infon..hade inte sett det dä och inte heller hört det från carina direkt. Men har läst och gissar (eller är helt övertygad) att det som står i artikeln och stämmer: hon vill göra något annat och hon får ett jobb med Campus Bommersvik som för många av oss är drömjobb. Jag tror inte att det handlar om att hon bedömer politiken omöjlig att kommunicera :-)
Peter, jag har skrivit det förr och jag kan skriva det igen. För alla oss som jobbar vardagligdags med ledarskap och kommunikation så är din slutsats, eller det som du är på väg att komm fram till:) riktig!!!!!!
Sakpolitik. Ja den måsta vara av sin tid.
Men, det handlar så oändligt mycket om förhållningssätt och känsla.
Självförtroende! Lust!!
Problemet är att det går inte att spela dessa saker. Det går inte att lura väljarna! Man måste hitta sin eld, partiet måste hitta sin eld.
Mona måste hitta sin eld.
I min värld skulle jag säga; partiet behöver en teambuilding. Partiledningen behöver det.
Till och med partistrategerna behöver det.
Ibland är det svåra så lätt. Man behöver inte gå över ån för vatten.
"Vad som jag funderat mer och mer på är att mycket handlar om S förhållningssätt, självförtroende och känsla snarare än att sakpolitiken är fel jämfört med väljarna. Visst behövs en del förändringar men man får inte förnya sig till en krampaktig och ångestfylld politisk död."
Helt och fullständig riktig analys Peter!
Skicka en kommentar