torsdag 3 september 2009

Socialdemokratins framtid - Rebella

Vi finns inte till för att vara en mellanväg mellan kommunister och nyliberaler eller ens mellan vänsterpartister och folkpartister. Vi har den historiskt framgångsrika socialdemokratin som medel för att nå ett jämlikt samhälle. Det måste återspeglas i all vår politik.
Jag är väl inte "utvald" att ge synpunkter på rapporten. Det hindrar inte att den viktig att kommentera. Tvärtom. Det börjar bli bråttom för socialdemokratin att klara ut den politiska färdriktningen. Visst, en kongress snart, ett år före valet. Men politik tar tid att berätta om. Trovärdighet måste sätta sig och förtjänas.

Fram till 2010 är den både en socialdemokratisk färdriktning och ett gemensamt rödgrönt program som väljarna (och medier) kommer att kräva svar om. Nu tror jag att det mesta - de ideologiska grunderna - finns och är kända. Men tydligheten om det måste bli väsentligt bättre.

Finns några svar i Rebellas rapport? Kanske inte i sakfrågor. Eftersom innehållet omfattar allt från krav på maktanalyser till kritik mot taggning av bloggar så blir det mångfacetterat. Men i stort en väldigt viktig rapport av många skäl. Det är främst om den ekonomiska politiken som R. mer konkret efterlyser mer av självförtroende.
Vi måste tro på vår ekonomiska politik, det är en strategi som lyckats med det ”omöjliga”: att stärka både jämlikheten och ekonomin och det kan den fortsätta göra
Politiken måste ta makten över marknaden, menar R. Bara så kan frihet och jämlikhet genomföras. Socialdemokratin "
verkar ha accepterat detta och slutat att kritisera utvecklingen".
Här ligger ett av de viktigaste budskapen: en socialdemokrati som tappar samhällskritiken därför att vi är så upptagna av vardagens politiska pysslande ligger väldigt illa till.

Identifikationen med "samhället" efter långt maktinnehav finns där, trots oppositionsrollen. Försvaret av vällovligt utformade system som har behov av att stöpas om blir en broms för utveckling och modernisering av politiken. Ta hemlösheten som exempel där bostadsbolagen kastar hemlösa till socialtjänsten och omvänt. Ta det omöjliga att få psykiatri och missbruksvård att se till att en psykiskt sjuk missbrukare får vård och behandling. Vi ser ett samhällsproblem, vi har egentligen verktyg att lösa dem med, men något i systemen själva hindrar.
Socialdemokraterna uppfattas ofta som bevarare av det som varit. Många ifrågasätter vår förmåga att tänka nytt och anpassa oss till samhällsutvecklingen och den verklighet vi lever i
Jag kan
bara instämma. Möjligen betona att en förnyelse av politiken verkligen kan utgå från viktiga värderingar som frihet och (och!) jämlikhet. Ibland kan man få intrycket i debatter att en "modern" politik med nödvändighet återfinns till höger om mittlinjen i politiken. Så fel, så fel.

Rebella upprepar det många säger:
många väljare har tröttnat på att partierna talar illa om varandra istället för att berätta om vad de själva vill och vilka visioner de själva har, vilka visioner vi själva har.
Jag tycker inte att man ska tala illa om varandra i politik. Den största delen måste förstås vara att ge svar om den egna politiken. Men två saker gör att man kan invända mot "berätta själv"-teorin. Dels ett demokratiskt krav: väljarna röstar aldrig efter någon topplista av partier. De röstar därför att de ställer alternativ mot varandra, jämför och värderar. Det blir på något sätt ett krav att vi berättar vår syn om våra motståndares alternativ.

Det andra är vår roll att kritisera samhällsutvecklingen. Till de brister som idag finns hör att arbetslösheten ökar, att klyftorna växer, att sänkta skatter har satts före mer resurser till välfärden. För mig är det oerhört viktigt att peka på detta i sak men också berätta för väljarna vem som är ansvarig.

Socialdemokraterna har alltid beskrivit sig som en folkrörelse. Så är det kanske också nu, om än i mer stukad form. Men oerhört mycket måste göras för att modernisera, liva upp partiet i en nationell gräsrotsrörelse, låta fler (alla) få utrymme och plats, inte minst för att påverka politiken.

I Rebellas rapport pekar man på en rad områden i partiarbetet som är väl kända områden som måste förbättras. Däremot blir jag orolig över vad som händer på sina håll och vilka erfarenheter som enskilda kan ha. Det står bl.a att
Får inte gräsrotsaktiva socialdemokrater uttala sig i media utan att först kontakta partiledning eller riksdagsrepresentanter är vi ingen folkrörelse längre.
Det där låter förstås snurrigt. Vi behöver fler som gör det och i vilka sammanhang det krävs godkännande "uppifrån" låter mycket märkligt. Också här får jag en känsla av självförtroendebrister, väl så allvarligt. Det finns i partikulturen något som lägger locket på utan att vara uttalad "order. Det är förstås ett ansvar på alla ledarnivåer att markera att locket är avlyft och bortforslat. Socialdemokratin behöver alla röster.
Förtroende för politiken skapas inte genom dyra reklambyråer och retuscherade bilder. Väljarnas förtroende får vi genom att veta vad vi vill och stå för våra grundläggande värderingar.
Det är en ytterligare Rebella-synpunkt. Jag beskriver det själv i ett inlägg med orden:
Socialdemokratin kan aldrig byggas av PR-snillen som kletar på en förljugen bild utan bas i människors vardag. Socialdemokratin byggs inte upp av studier på fältet av skavanker i välfärden som man bara "lyssnat in". Detta finns och måste finnas i partiet.
Ska socialdemokraterna tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet få möjlighet att påverka samhället i regeringsställning så måste samhällskritiken formuleras. Och kanske högtravande: drömmarna om det där gröna folkhemmet (jaja, någon har skrotat begreppet men...) byggt på frihet och jämlikhet måste få en tydligare innebörd för de väljare som ska ta ställning. Och de ska gärna rösta FÖR det rödgröna men också med något av en revoltkänsla mot det systemskifte som nu skapas av regeringen Reinfeldt.

Bloggar om Rebellas rapport:
- Ulf Bjereld: "Rebellas heliga vrede"
- Anna Ardin: "Rebellas rapport för partiets framtid ute nu"
- Peter Högberg: "Tro på oss själva och inte andra".
- Lars G. Linder: "Bra jobbat, Rebella
- Kristen vänster: "Ny rapport från kärleksfulla kritiker"
- Per Gudmundson (!) Dagens citat:
- HBT-sossen: "En rapport för framtiden".

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

3 kommentarer:

Anna Ardin sa...

Tack för en jättebra kommentar på och analys av vår rapport!

Peter Andersson sa...

tack själv, Anna. Den är värd en seriös behandling..också när bloggdiskussionerna har lagt sig..

/p

Rolf Nilsson sa...

Hemlöshet är en diagnos på en vidrig människosyn, inte på individer.
I över 100 år har vi tillåtit en Socialtjänst, kyrkor, föreningar, frivilligorganisationer och dessutom olika aktiebolag bygga upp hela sin grund och sedan växa på att hjälpa hemlösa. Men då hjälpen inte bygger på att hjälpa till med vad en hemlös människas primära behov består av, blir konsekvensen av detta bara att en massa arbetstillfällen åt redan etablerade personer på hemlösa människors bekostnad skapas. För att dessa "hjälpande" system ska kunna expandera behövs självklart ett växande underlag, vilket också det ständigt ökande i antal hemlösa i Sverige påvisar. Detta trots olika försök att dölja detta genom att hela tiden omdefiniera vad hemlöshet egentligen betyder.

Denna mycket uppenbara ickefungerande hjälp omsätter i vårt land bara i skattemedel ca 11 miljarder, vilket är en siffra Lunds Universitet sammanställt utifrån att varje hemlös kostar runt 600 000 om året.
Det är anmärkningsvärt att varje hemlös kan kosta samhället så mycket, utan att bli hjälpt med det primära behovet, ett tryggt hem?

Eller kanske är det just därför kostnaden är så hög?

Ännu mer häpnadsväckande blir om vi ser det från en annan infallsvinkel. Den vinklingen som gör att varje hemlös vi har i vårt land är så mycket värd för alla ”hjälparna” att människor och organisationer som jobbar med att hjälpa hemlösa fördelar 600 000 mellan sig för att hålla dessa människor kvar i hemlöshet!

Är det då inte dags för ett nytt och mänskligt agerande i denna fråga?

Då menar jag inte att den idag avlönade ”hjälpande” personalen ska ges möjlighet att känna sig ännu mer självgoda i sitt jobb än de redan gör idag. Nej, med mänskligt menar jag att våra hemlösa människor ska ges en ärlig chans till möjligheten till ett värdigt liv med ett fungerande privatliv i ett tryggt hem.

Vi kanske till och med skulle kunna göra en unik studie här i Sverige, där människor som idag på nåder lever i något av alla lukrativa villkorade boenden “testades” att klara av ett eget integrerat hem. Denna “test” bör då för trovärdighetens skull genomföras med samma stöd och den “hjälp” människor får idag för att klara av att bo som uteliggare, på härbärgen eller i något av otaliga benämningar på de befintliga vinstdrivande ”boendeformerna”. Det skulle inte vara svårt att finna personer som under många år smittats av ett sjukt och omänskligt samhälle som fortsätter smittas av en “Reinfeldtdeffekt” fortsätter sprida den smittan i vårt land som i folkmun kallas hemlöshet.

I vårt välfärdssamhälle har vi råd med respekten för individen. Vi har råd att respektera den enskilda individens förutsättningar, behov och önskningar om ett autonomt liv. Spelar ingen roll om du är där du är pga. olycka i livet, arbetslöshet, dyslexi, psykos, psykopati, skilsmässa, olycksfall i arbetet eller vilken anledning man kan tänkas hitta på. Respekten för individens behov och förutsättningar har vi i vårt välfärdssamhälle, med grundläggande solidariska värderingar om individens rätt, råd med!

Sluta prata om hemlöshet som om det vore en psykiatrisk diagnos – det är en diagnos på samhället – inte på individen.

Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa