Svd-ledaren ägnas i dag åt socialdemokratin och partiets förnyelse. Nja, riktigt så står det inte. SvD beskriver den idédebatt som pågår inom S som sökande efter "recepten för hur uppståndelsen från den döda politiken ska gå till"Man kan börja med att ifrågasätta själva utgångspunkten, "den döda politiken". Visst förlorade S valet. Det kräver omprövning. Men "död politik"? När motståndaren snor bit för bit av S-förslagen torde en riktig beskrivningen snarare vara att den är mer levande och attraktiv än vanligt. När i alla fall runt 30% påstår att man ska välja S till Europaparlamentet, så borde ändå några punkter vara så lockande att faktiskt en tredjedel av väljarna ändå uttalar detta. "Död politik"?
På en punkt stämmer det. Just det där varnade jag lite för i ett antal inlägg före S-kongressen 2007. Svd och socialdemokratins motståndare har någon form av lista för "godkänt" när det gäller S förnyelsearbete. Syftet är naturligtvis inte välvilja om arbetarrörelsen utan mer ett inslag i politiken mot socialdemokratin. För att få "godkänt" ska förnyelsen innehålla sänkt skatt, försämrad anställningstrygghet, betyg från första dagen i skolan och mycket annat av klassisk moderat politik. Så kommer det inte att bli. SvD må bli sura för det.
Jag har tyvärr inte hunnit läsa de nyutkomna debattböcker som Svd nämner: Snart går vi utan er –Brev till socialdemokratin och Den grå vägen – Tankar om en ny socialdemokrati. Men kanske det här är något obekant för tidningen? Att kreativa debatter förs inom ett parti. Att det ur det ideologiska samtalet föds inte bara överlevnad utan politisk initiativkraft. Och omvänt: att det utan detta samtal riskerar att leda till den "död" som påstås prägla S.
Moderaterna "förnyades" (retoriskt) med mer av ordergivning och påbud under den nye partiledaren Reinfeldt. Här fanns inte utrymme för någon idédebatt och vägvalsdiskussion. Snarare präglades förändringen (i ord) av den då nytillsatte "VD:n" Reinlfeldt under devisen "Förändra eller dö- (retoriskt"). Själv hade Reinfeldt under en tid som gruppledare i riksdagens Finansutskott skrivit under på moderat politik av modell Bo Lundgren. Den tvärvändning (i ord) från allt man tidigare hade stått för som gjordes när han valts till ledare fick inte ifrågasättas.
Om vi möter någon som säger att de inte känner igen sitt gamla parti ska vi svara: Tack. Hälsa från mig och säg tack!Upproret internt inom (m) kunde tyglas därför att Reinfeldt själv viskade ungefär:
"Vi förändras inte på vänster-högerskalan. Vi står fast men man har sagt mig att val i Sverige vinns genom att låta sossiga..därför måste vi låta så...men bara i ord. Lugn, partivän...vi är fortfarande riktiga moderater.."Vi ser det konkret i den politik han nu för som statsminister.
Jag tror inte på en av ledningen beordrad förnyelse av ett parti. Jag tror att moderaternas sätt att "förnya" skulle passa den stora folkrörelsen socialdemokraterna mycket illa. Hela partiets styrka har varit och är att förnyelsen, utvecklingen och moderniseringen av politiken sker hela tiden, i samklang med omvärldens förändringar, nya krav och med medlemmar och väljare. Ibland brister det på viktiga områden, som inför 2006 års val. Människor var oroliga för jobben. Svenska folket vill inte ha utanförskap och orättvisor. Vårt besked var att "jobben kommer". Oron togs inte på allvar. Där har förnyelsen gått vidare.
På samma sätt är det med välfärden som skolan. Det går inte att slå bort bristerna i skolan och i elevernas resultat, något vi möjligen gjort alltför lättvindigt tidigare. Där har politiken behövts förändras. Vi har mer att göra både på det området och på andra. Min utgångspunkt som jag hade redan efter valförlusten tänker jag behålla: det finns ingen anledning i världen för socialdemokratin att få dåligt samvete för sina grundläggande värderingar.
Tvärtom. Att Sverige har en regering som sitter där därför att den lät som en god socialdemokrati stärker mig i övertygelsen att Reinfeldt hade rätt i sina ungdomsböcker. "Svenska folket är socialdemokrater" och "det går inte att vinna val i Sverige utan att vara sosse". Det är en ganska bra utgångspunkt för socialdemokratisk idédebatt. Låt den leva!
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, förnyelse, socialdemokraterna, mona sahlin, val 2010
