Inom S har en het debatt förts ända sedan Carin Jämtin i somras krävde kongressbeslut om vinstbegränsningar. Debatten har tidvis farit i väg åt helt orimliga håll. Det har stundom gått tillbaks till någon form av 80-talsdiskussion om alternativ alls ska få finnas. Ibland har det föranlett jämförelser mellan vinster av välfärdsverksamhet genom "pengsystem" med att det offentliga ändå köper mat och bygger hus för skattepengar.
Andra fall handlar, som i Tibble/Täby-avknoppningar, om rent ut sagt korkade politiker som av rent ideologiska skäl gör sig av med kommunal verksamhet därför att privat oaktat allt annat är mer önskvärt.
Den som har tveksamheter kring vinster i välfärden borde inte heller behöva skrika med alltför hög röst för att få genomslag: Mona Sahlin tog debatten om vinsterna i sitt sommartal och markerade att pengarna ska stanna i skola och vård. Det finns ett starkt stöd hos brukarna, skattebetalarna, om både stöd för alternativ men också stopp för dumheter likt detta.
MammaCita bloggar om sina erfarenheter med förskolan:
Detta är precis anledningen till att vi väljer att flytta vår dotter från detta vinstdrivande företag till en kommunal verksamhet med möjlighet till insyn och påverkan.Den pedagogiska verksamheten för barnen i förskolan är det som måste bedömas. I fallet med den nu "avslöjade" förskolekoncernen" har man gjort inspektioner av verksamheten. Stadens tjänstemän gjorde en granskning i förra hösten, med i stort sett positiva omdömen. Lite lägre andel förskollärare och något fler barn i grupperna än snittet i staden var några anmärkningar. Men i stort positivt sett till kvaliteten.
När vi har vänt oss till chefen med konstruktiv kritik och förslag på förbättringar som vi menat kunnat leda till en bättre verksamhet där vi ansett att den har brustit, har vi fått till svar att pengar saknas.
Här menar jag att diskussionen måste föras. Om det är genom sämre kvalitet man tänker bygger upp vinster är det ganska enkelt. Det kan vi inte acceptera. Men nästa steg måste också klaras ut. Om kvaliteten är bra eller till och med bättre. Är en fritt flöde av begränsade skattepengar ändå rimligt? Och i så fall i vilken omfattning? Var avgränsar regelverket att pengar lämnar den verksamhet som skattebetalarna pyntar in pengar i?
Att starta företag är för de allra flesta ett hårt slit, där vinsterna inte regnar över en omedelbart, om ens någonsin. Det är utifrån ett företagarperspektiv helt orimligt att just den som väljer företagande inom välfärdssektorn ska ha en direkt i det närmaste garanterad förmögenhetsbildning på det sätt som skett på några håll. Därför är det galet med den typen av avknoppningar som gjorts.
Sist men inte minst: Valfrihet måste också handla om den som har förtroende för kommunal verksamhet, vilket är tämligen många, måste kunna välja det. Bakom de tokerier som sker i form av avknoppningar, ligger ofta en ideologisk blockering med en vägran att ha ambitioner för egenregi och ett totalt fokus på att "alternativa utförare" ska stimuleras. Till vilket pris som helst.
Bloggar:
- mellan himmel o jord: "Snabba pengar".
- Joakim Hörsing: "Riktiga Rövar Fasoner".
- HBT-sossen: "3,2 miljoner kronor".
- Storstad: "Älska marknaden eller älska företaget?"
- Andrea Doria: "Plötsligt händer det"
- Stockholmsvänstern: "Barn ska inte vara odlingslotter för privata pengar"
- Robert Noord: "Den höga vinsten är inte sjukdomen - utan enbart symtomet"
- Mitt i steget: "När politiker leker business".
- Kaela: "Hon kan tacka skattebetalarna för att ha blivit rik på förskoleverksamhet"
- Ipse Cogita: "Det här måste vara fel men lönsamt"
Som Alexandra på HBT-sossen hänvisar till så är Tankesmedjans rapport "Ta tillbaka makten" intressant läsning.
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, friskolor, avknoppningar, välfärd, privatiseringar, carin jämtin, skola, sjukvård, socialdemokraterna, mona sahlin, alliansen, täby, tibble,
