Vi är i Sverige långt ifrån att ta det helhetsgrepp på alla områden samtidigt, den enda lösningen att möta de problem som ofta samlat slår mot de som bor i större, utsatta bostadsområden: hög sjuklighet, arbetslöshet, hög kompetens hos många som samtidigt efterfrågas - men också diskrimineras till utanförskap, demokratiunderskott, högt spelberoende, fler som inte klarar skolans mål, lågt deltagande i fritids- och kulturliv, negativa spiraler när det gäller offentlig och kommersiell service, sämre tillgång till vårdens resurser (relativt sjukligheten) brister i svenska språket..och mycket annat. Trots att det också finns vilja, förmåga, kompetens och engagemang hos de som bor där. Tyvärr slösar vi bort det.Visst nnehåller artikeln viktiga budskap:
I stället tror vi på en politik som fokuserar på de underliggande problemen. Långtidsarbetslösheten och fattigdomen i stora invandrargrupper är på en nivå som knappast skulle accepteras om det gällde infödda svenskar. I vissa områden finns uppenbarligen också bostäder i ett skick som inte skulle godtas i andra sammanhang.Man kan i och för sig ifrågasätta den ton av "omöjlighet" som jag anar när det gäller att bryta segregation:
samhället bör betrakta dem som invandrat som fullvärdiga samhällsmedlemmar med samma rättigheter som andra. Även om samhället inte helt kan eller bör utjämna alla ojämlikheter, är det med ett sådant synsätt knappast heller acceptabelt med de enorma socioekonomiska skillnader vi nu observerar.Det är för mig orimligt att ge upp politiska ambitioner att útjämna klyftorna i samhället. De förorter som artikelförfattarna tänker på inrymmer det mesta av de stora utmaningar vi har att möta, i ett Sverige där utanförskapet växer. Mest här. Ska arbetet blir mer kraftfullt är det bara kontraproduktivt att börja mixtra med begrepp som "positiv segregation" och annat. Dessutom: att tala om rätten att bo vart man vill i vårt land får inte ses som ett budskap till Vellinge och andra kommuner som vägrat ta ansvar att detta är helt okey. Med tanke på att boendet, närheten till släktingar osv gör att miljonprogrammets områden ofta blir ett naturligt förstahands"val" för många finns det stor anledning att försöka balansera "friheten att flytta" med andra åtgärder som angriper alla utslagningsmekanismer. Det är förvisso inte lätt men det är ovärdigt att inte försöka.
Fler bloggar på NetRoots och Politometern.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, integration, segregation, SNS, DN Debatt, migration, invandring,
