onsdag 2 december 2009

Patientorörligheten i EU

Under kampanjen inför valet till Europaparlamentet i juni var ett av allianspartiernas budskap att fri rörlighet skulle införas för patienterna. Vård skulle utan förhandsbesked från landstinget kunna sökas varhelst man ville. Sanna Rayman skriver i dag en ledare i SvD om resultatet. Det svenska ordförandeskapet har uppenbarligen misslyckts att ro en överenskommelse i hamnd. Det blir, som Sanna skriver, "Patientorörlighet" i stället.

Jag är för rätten till vård i hela EU. Samtidigt tycker jag precis som moderaterna sade sig göra före valet, att vården i Sverige ska vara så bra att man inte tvingas sökas sig utomlands och framför allt inte tvingas hosta upp egna pengar för att betala den vård man har betalat här hemma genom skatter.

Kanske har EU:s länder under processen sett bort från de retoriska slagorden och behandlat frågan seriösare än så. Det där som (m) också sa före valet har möjligen betytt en del:
För det första får möjligheten att söka vård utomlands aldrig hota den solidariska finansieringen. För det andra ska man som patient inte behöva ligga ute med pengar när man får sjukhusvård i annat EU-land.
Jag skrev i somras om en annan vinkling av detta. Det var när Stockholms läns landsting med undertecknare Filippa Reinfeldt tecknade avtal med Uppsalalandstinget för att reglera hur patienter från vårdköernas Stockholm skulle tillåtas behandling i Uppsala. När partiet talade fri rörlighet över EU-gränser skrev man samtidigt ett avtal med Uppsala om kontroll. Just med argumentet att kostnaderna måste bevakas. Kanske precis det som en del EU-länder har haft som utgångspunkt?

- Johan Westerholm skrev igår om patientrörligheten ur andra perspektiv.
- Fler progressiva bloggare på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,