I arbetslöshetens och utanförskapets spår

390.000 personer gick utan jobb i november. Åtta procent arbetslösa i ett Sverige med en regering som lovat "fler jobb och färre i utanförskap". Förra året var samma siffror 304.000 och 6,2 procent. Trots ökningen, inte minskning som lovats före valet, är arbetsmarknadsministern hoppfull. Det är slut på skitår, möjligen. De gladare tongångarna får också Svd:s PJ Anders Linder att om inte stråla så ändå uttrycka visst hopp i sin ledare. Det blir inte riktigt så farligt som det kunde ha gått.

Nu var det, som sagt, inte vallöftet. Internationell kris eller inte: vet man att det är en internationell kris så ska man inte ställa ut vallöften så slarvigt. Här finns också de talande exemplen på hur svårt det är för svenska medier att ställa regeringen mot väggen. Den regering i Anders Borgs skepnad, som ibland förklarar sitt misslyckande med "global finanskris", hånade faktiskt oppositionen i riksdagen när krisvarningar nämndes.

I SvD-ledaren uppmanas regeringen att "vikta om" politiken, bort från AMS-politik. Ännu mer av sänkta skatter ska ordna jobben, något oklart hur teorin som redan misslyckats helt plötsligt ska fungera. Det andra budskapet är tydligare. Nu måste facken se till att inte kräva löneökningar. I sig inget fel att i sund ordning förespråka reallöner. Det är inte det jag vänder mig emot. Det som oroar är hur arbetslöshet används som ett vapen. "Håll käften och var glad - du har ett jobb" ungefär.

Så har inte den framgångsrika svenska modellen sett ut förut. Framgångarna för ett ganska litet land som vårt har bland annat handlat om en hög beredskap och acceptans för förändringar och omställningar. Visst har "omstruktureringar" hela tiden gjorts. Då har tryggheten ändå funnits där: starka fackliga organisationer, arbetsmarknadspolitik som byggt på aktivitet snarare än bidrag och ett trygghetssystem också ekonomiskt. Och möjligen en faktor till som med några undantag har präglat Sverige. Regeringar som inte haft ett ideologiskt syfte att drämma till löntagarna. Regeringen har försvarat trygghet i anställningar och inte varit ideologiskt blinda i tron att "lite piska gör alla glada". 

SvD-ledaren skriver: " Det fackförbunden kräver får deras arbetslösa medlemmar betala". En motsättning som är efterlängtad av borgerligheten men som varit omöjlig att få till med en annan regering. Under alliansens tid vid makten har den trista strategin nu stöd av regeringen. Må de röstas bort!

- Något som Johan Westerholm visar inte alls är omöjligt...

 
- Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern.

Intressant?   Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, alliansen, arbetslöshet, val 2010, valet 2010, fredrik reinfeldt, jobbävning, ams, svenska dagbladet