Något nytt? I sak inte. Allianspartierna har tidigare backat, i alla fall verbalt. Från en tro på "tolkersättning" som automatiskt skulle sköta fördelningen har Filippa Reinfeldts allians börjat titta på en annan modell. Gott så. Däremot tror jag att det största hindret för en jämlik vård framöver i Stockholm är djupa ideologiska skillnader: Allianspartierna erkänner inte förekomst av klassbunda, sociala skillnader. Och ärlig som jag är: jag tror inte att vården kommer att vara lika för alla utan de perspektiven.
Mina vårdvalsinlägg på bloggen är många redan tidigare. Tror inte att jag har nämnt ett perspektiv tidigare, som nog förklarar en del: "Feghet". Alla vet att vårdens resurser, precis som andra, är begränade. Alla vet också att den demografiska utvecklingen gör att vården kommer att behöva mycket mer pengar framöver. Att ge sken av att man både ska täcka brister i vårdens utbud där människors hälsa är mer omfattande, samtidigt som man avstår från att styra vart vården ska lokaliseras är antingen att vilseleda eller feghet. Att inte våga tala prioriteringar. Att inte våga tala omfördelning efter behov. Drömmer man sen våta drömmar om sänkta skatter så ökar trycket ännu mer.
Jag höll själv ett anförande om detta och tog en del favoritexempel av skevheterna i vården. En av dem är följande: Enligt våra kloka forskare behöver vissa områden dubbla läkarresurser (eller till och med mer) jämfört med andra och mer "genomsnittligt sjuka" delar av länet. Om människor (enskilda) i praktiken ska få samma kvalitet på vården. Avstår man från att styra blir effekten en fortsatt ojämlik vård. Det finns det ingen i den här salen som säger sig försvara.
Motionen som var upphov till debatten avslogs efter votering med 79 för avslag och 56 för motionen. Noll avstod och 14 frånvarande.
Fler bloggar:
- Marika om klassamhälle och vården
- Fler bloggar på NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, stockholms läns landsting, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm,
