Ett áterkommande tema för mig har varit hur journalistiken fungerar i praktiken. Jag har skrivit inläggen med stor medvetenhet om skillnaden mellan nyhetsplats och tidningarnas politiska avdelningar: ledarredaktionerna. Även om jag har stor respekt för den opinionsbildande roll som ledarredaktioner har, har jag ibland efterlyst att man ocksá borde ägna tid och kraft till det journalistiska grunduppdraget att granska makten. Där har ledarredaktioner som Svd brustit. Alltför ofta har den kraft som söker makten, inte den som har den, ifrágasatts. Sá ocksá idag när Per Gudmundson ser smygsupportande miljöpartister pá landets redaktioner bakom Mp:s framgángar i väljaropinionen.
PG citerar bland annat en undersökning som lär visa att
Forskarna kunde uppmäta att journalisterna i 82 procent av fallen valde en nyhetsvärdering som överensstämde med deras egna politiska grunduppfattning. I drygt fyra fall av fem väljer alltså en journalist den nyhetsvinkel som stämmer med den egna ideologin.Som bekant är det valar om nágra dagar. Partierna tar väl lite julledigt men redan i januari startar valkampanjen pá allvar. Man hoppas att det blir tydliga alternativ som speglas, ocksá i medierna. Det Gudmundson efterlyser i sin artikel borde möjligen har kunnat diskuteras offentligt mycket tidigare. SvD:s egen "kanonad" av inlägg mot Mona Sahlin under det ár som har passerat har förvisso gjorts pá en ledarredaktion med pá förhand öppna kort om den politiska stándpunkten. För att fá trovärdighet i kritiken borde Svds ledargäng själva ha idgat självkritik.
Den granskning av makthavare som borde vara förstahandsuppgift hoppar man över idag. Ett utfall mot Maria Wetterstrand och Mp som idagens ledare gör bara att man misstänker att tidningen nu ser Mp som den faktor som kan vara avgörande för att Reinfeldt tvingas avgá och Sahlin blir statsminister. Jag gissar att 2010 ocksá blir ett ár dá jag har anledning att blogga efter texter pá Svenska Dagbladets ledarsida.
Röda Berget ocksá om PG:s inlägg
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
4 kommentarer:
I Dagens industri skriver NINA ÅKERBERG att Fredrik Reinfeldt och Maria Wetterstrand är de två partiledare som har högst status i Sverige. Det visar Status Navigator inför valrörelsen 2010. På tredje plats kommer Mona Sahlin.
Problemet för Fredrik Reinfeldt är att han har sådant behov av att dominera. Han släpper inte fram någon så som Mona Sahlin samkör med Maria Wetterstrand. Ock som Novus opinion noterat de attraherar olika väljargrupper och totalt jämförelsevis många.
Jag tolkar situation så att man inom högern börjat förstå att det här blir svårare än de trott. De rödgröna ligger över majoritetsgränsen 175 mandat om de stora mätningarna vore val.Fredrik Reinfeldt och Alliansen får ca 150 mandat och ligger 10 - 15 procent från egen majoritet över både De rödgröna och SD.De ligger således 20-25 mandat från egen majoritet. Man kan säga det så att Alliansen skulle behöva ett folkparti till.
Så ser det ut 9 mån för valet. Alliansen bör inse att medvind blivit motvind.
Håller med ovanstående inlägg. Det har börjat bli trögare och trögare i maskineriet för alliansen och det känns som att maskinen kommer att hacka allt mer vad det lider fram på året.
Egentligen har alliansen bara råkat ut för det klassiska vinnarsyndromet - att inte vara förberedd på att det kan bli motvind. Man har helt enkelt blivit tanketomma efter att ha satt alla sina idéer i sjön, och dessutom gillar väljarna inte vad de ser.
Jag tror - vet - att det förekommer en hård kamp mellan ideologi och nyhetsvärdering på dagstidningarna. På SvD kunde man faktiskt ha en seriös bevakning av matskandalen i Stockholms län, trots att varje rad var en örfil i ansiktet på folkpartiet, medan DN tyvärr gjorde en annan bedömning, som nog bara kan anses vara politisk. Ett annat exempel är ju DNs totala ovilja att redovisa opinionsundersöknngar som går emot alliansen. Det är nästintill fjantigt, faktiskt.
Och klassikern är ju Gudmundsons gnöl om att enskilda journalisters möjligheter att driva egna politiska linjer - vilket måste ses som kvalificerat skitsnack. Han kan ju ge oss konkreta exempel då.
Istället kan han ju fundera på varför samhällsbevakande journalister ofta har en humanistisk livssyn, eller varför de får det - kan det ha att göra med hur samhället ser ut? Hmmmm...
Och God Forsättning Peter!
Lägger till detta som analysunderlag som kan lyftas fram eftersom Per Gudmundsson i sin artikel hämtar siffror från samma rapport men nämner inte detta.
Källan som SvD journalisten från den oberoende moderata tidningen handlar om en mätning som skedde 2006.
Ken Asp skrev själv en artikel om detta 2006 när han presenterade denna mätning. Kan lyfta fram lite slutsatser från den mätningen.
1. Ekonomi- och politikreportrar står långt till höger om resten av journalistkåren.
2. De journalister som bevakar ekonomi och politik i de riksspridda Stockholmsmedierna står långt till höger om resten av journalist-kåren.
3. Bland ekonomi- och politik journalisterna stöder en majoritet den borgerliga alliansen – 26 procent är moderater och 23 procent folkpartister. Bara var femte är socialdemokrat.
4. Däremot är stödet förregeringen och dess stödpartier överväldigande i journalistkåren som helhet. Nästan var fjärde väljer miljöpartiet, 14procent vänstern och 30 procent socialdemokraterna. (notera att detta är skrivet innan valet 2006)
5. Fyrtiotalisterna är numera den åldersgrupp bland journalisterna som har den största andelen borgerliga sympatisörer och den minsta andelen sympatisörer till vänsterpartiet.
Om SvD verkligen vill återge en rapport från 2006 är det i sin rätt att ta med hela raporten istället för att gömma vissa delar.
http://www.dn.se/opinion/debatt/moderaterna-storsta-partiet-bland-samhallsjournalisterna-1.501065
Skicka en kommentar