Robert Noord har under dagen skrivit ett viktigt inlägg som väcker mina funderingar. Jag tror att det just nu finns en risk att socialdemokratisk politik ersätts av alltför mycket Reinfeldt. De 350.000 väljare som lämnar alliansen när maktpartierna har tillåtit att tryggheten för de sjuka urholkas ska förstås mötas positivt av (S) och de rödgröna. Nu gäller det att leva upp till förtroendet. Om det är just så. Det finns förstås en risk att det är mer av förklarligt vredesmot man lämnar de borgerliga. Den ilskan blir inte mindre när ledande företrädare tycker att det är debatten som är sjuk. Ser det budskapet hos Annie Johansson.
De rödgröna går till val för att bilda gemensam regering. Det förtar inte behovet av att (S) både fördjupar och förankrar den förnyade politiiken. Det kräver uthållighet och fokus. Attacker på borgare som blivit impopulära gör det lätt att hamna i en ständig oppositionslusta, något som säkert någon kan anklaga min blygsamma blogg för. I alla fall i vissa stunder.
Jobbkongressen har spikat riktlinjerna. Den som till äventyrs inte har studerat besluten bör göra det. Och inte bara i detaljer. Studera också vilka de bakomliggande grundvärderingarna är. Där är skillnaden tydlig mot den allians som styr idag. Det är egentligen fantastiskt att det dyker upp kommentarer om att (S) inte har någon politik. Av politiska analytiker och debattörer borde man kunna kräva viss grundläggande omvärldsorientering.
Att Reinfeldts regering är försvagad råder ingen tvekan om. Men den som stannar upp en stund och funderar över vad de fyra partierna egentligen lovade före valet kan få en aha-upplevelse. Vi minns jobben. Det minskade utanförskapet. I detta låg att lägre skatter skulle ge fler jobb. Ett sätt att betala för kalaset var att "människors vilja till arbete skulle tas tillvara". Retoriken fick väljarnas stöd. Inte konstigt eftersom den insikten har byggt Sverige och vår välfärd, under ganska lång period av S-styra. Det var nästa steg som var ett oskrivet blad för väljarna. De svårt sjukas försämrade villkor har blivit illustrationen av alliansens andra, oönskade sida.
Jag skulle önska att socialdemokratin och de rödgröna får ett mycket starkt mandat för den egna politiken. Det blir lättare också för den som ska rösta om skillnaderna mellan alternativen är tydliga. Men visst finns det en risk att tröskandet i opponerandet tar över. Då gäller det att minnas att (S)-förslagen ännu på långa vägar kan rabblas utantill. Stockholm är den stora, viktiga och avgörande utamningen. Där ska Mona Sahlin vara toppnamn, en tydlig markering av (S) fokus på Stockholm.
"- Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, mona sahlin, socialdemokraterna, val 2010, valet 2010, stockholm, alliansen, fredrik reinfeldt,
2 kommentarer:
Vad månne det bliva av dig? Du är så BRAAAA!
Att inte titta på detaljerna i förslagen utan på värderingarna bakom dom...
Aha, att ta från dom rika och ge till dom fattiga !
Tänk det känns ju näästaaan som att man hört den visan förut ?
Skicka en kommentar