lördag 5 december 2009

Är det ovärdigt att berätta om Reinfeldts löften för fyra år sedan?

Den nionde april 2005 rapporterade Ekot om reaktioner på (m)-förslagen om sjukförsäkringen. I artikeln skriver Ekot ut citat av moderatledaren:

– En del av den kritik som har nått oss när det gäller sänkt ersättningsnivå är att det drabbar en del som är väldigt sjuka och har väldigt små möjligheter att känna av incitamenten att komma över i arbete.

– Det finns anledning att hörsamma det och titta på en konstruktion där man tar bort vissa utsatta grupper, till exempel cancersjuka, som kroniskt, permanent, saknar arbetsförmåga för det har inte varit vårt syfte.
Det där var fyra och ett halvt år sedan. I det här fallet om ersättningsnivåer.

Igår, december 2009, backade regeringen i en hastigt inkallad presskonferens från det envetna försvaret av tokerier i de regler de själva har beslutat. Det är bra om man också här gör om och gör rätt.

Att regeringen gjorde detta är resultatet av intenvisa reaktioner de senaste dagarna. Utåt har det verkat som att regeringen har räknat med att Försäkringskassan använder sunt förnuft och bygger besluten på omtanke om människor och deras situation. I veckan skickade försäkringskassan tillbaks ansvaret: "vi gör bara som politikerna har bestämt", svarade man.

Jag har skrivit ett antal inlägg om det här. Allt det handlar om ett ärligt engagemang som den välfärd Svergie måste tillåta sig att ha också i framtiden. Att systemen förändras så dramatiskt att svårt sjuka inte har en självklar rätt till trygghet och värdigt bemötande av Försäkringskassan gör det viktigt att reagera.

Det tycker inte alla. I ett par kommentarer har jag kunna läsa att det är "lågt att använda cancerrsjuka som slagträf i partipolitiska debatter". På SvD:s ledarsida skriver Sanna Rayman något liknande. Frågan är: vad är viktigt och riktigt att använda? Och vad gör att man reagerar?
Hur får man reagera utan att passera en anständighetsgräns? Är det den som påtalar vansinnigheter som går över gränser? Eller bör anvaret i större grad läggas på den som bestämmer reglerna?

Att det behövdes förändring visar väl både läkarnas DN-artikel, regeringens agerande i går kväll och det som har tagits upp av oppositionen. Men är det att gå över gränsen att alls nämna att just "cancersjuka" kan drabbas hårdare? Man måste nog vända på frågan. Hade det varit värdigt att veta om att svårt sjuka möts av samma krav som helt friska i sjukförsäkringssystemet men ändå inte reagerat?

Mitt svar är förstås nej. Ett parti som på sina högkvarter medvetet planerar valkampanjer utifrån att hitta såna här exempel är en helt annan sak. Då bottnar man verkligen i debatten. Men att reagera över vansinnigheter som drabbar enskilda kan inte vara moraliskt fel.

Värdighet eller inte: Jag berättade igår om att (S) tar upp frågan i en interpellation i riksdagen. Här nämns en annan sak som också kan tolkas olika.
Redan som oppositionsparti fick Moderaterna och Fredrik Reinfeldt frågor om detta av oss Socialdemokrater. Fredrik Reinfeldt lovade därför i valrörelsen att en lista med svåra sjukdomar – bland annat cancer – skulle berättiga till ett undantag från de nya reglerna i sjukersättningen
Sanna Raymans utgångspunkt på SvD-ledaren är det
Det är stupstockar, utsorteringar, och piskor, men framför allt är det ovärdigt. Ingen cancersjuk är betjänt av de här lögnerna.
Den DN-debattartikel som startade (om) debatten är enligt Rayman initierad av sossar som "har figurerat i medierna förr". För övrigt kan väl Sanna lika gärna kliva över till nyhetsredaktionen i samma hus och prata med Lena Hennel på samma tidning. Budskapen är ganska snarlika det som förts fram i debatten. "Gör om och gör rätt".

Budskapet från de som sätter ovärdighetsstämpeln på diskussionerna blir: "håll käft om du ser att folk drabbas av galenskapernas regler". Samma inställning visade moderaterna i socialförsäkringsutskottet när oppositionen ville träffa ministern om det. "Håll käften", var signalen.

Glöm det...

Fler bloggar: NetRoots och Politometern:

Läs bland annat:
- Johan Ulvenlöv om Sahlins interpellation.
- Martin Moberg som berättar om vändningen under galgen
- Marika Lindgren Åsbrink analyserar fakta om frågan.
- Thomas Bodström om opinionens tryck på regeringen
- Johan Westerholm med bakgrundsanalys.
- Amanda Brihed som vill ha ett nästa steg...
- Ett hjärta rött om rehab-brister..
- Scaber Nestor om att det är handlingen som betyder..
- Alliansfritt Sverige går igenom historien om frågan.
- Matilda Ernkrans om det häpnadsväckande att behandla folk...
- Mina moderata karameller om att inte skjuta på den som redan ligger.
- Kent Persson som upprepar att ingen sjuk ska tvingas jobba..
- Anders Dahlberg som betecknar mitt inlägg som "hårda ord".

- Ab, Ab Lena Mellin om en regering som inte vill vara hjärtlös,
- DN om regeringens presskonferens, Expressen om dito.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,