Frågan är om Claes Arvidsson och den regering han stödjer har trovärdighet när kritiken riktas mot andra. Visst är anfall ibland bästa försvar. Men den som jämför löften före valet och resultat efter, ser att arbeteslöheten är hög och att utanförskapet har ökat under alliansens makttid. Men i retoriken finns inte tillstymmelse till ödmjukhet och erkännande av de egna misslyckandena. Nu är det moderata företrädare som hänvisar till AMS, till misslyckade jobbcoacher. Och efter nyår får vi se hur det slår i verkligheten: den nya AMS-politiken där deltidssjukskrivna ska bli arbetsförmedlingskunder.
På en rad lyckas Arvidsson antyda att (S) mer än andra låter Stockholmsregionen betala för jobbsatsningar i Jämtland. Visst. Det finns ett jättestöd i landet och i vår region av utjämning av kommunernas intäkter och kostnader. Att stödet är så stort i Stockholm beror möjligen på att vi är många med rötter i andra delar av landet. Det är inte Mona Sahlin utan Fredrik Reinfeldts regering som har antytt för väljarna att skatteutjämningen ska avskaffas och Stockholm få mycket mer. Så har det inte blivit, annat än marginellt, efter de justeringar som alltid görs och har gjorts av systemet. De fyra miljarder per år som moderaterna i landstinget har försökt få länets invånare att hoppas på vid en alliansregering har ännu inte nått fram till Stockholms län, annat än som felräkningspengar.
Valåret 2010 kommer att börja med en rad debatter mellan (s) och (m). "Må så ske", som Göran Hägglund sa om särskilda väntrum i vården för rika och fattiga. Väljarna har all anledning att se och lyssna, inte minst på den jobbdebatt som jag förutsätter kommer.
"- Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, val 2010, valet 2010, mona sahlin, fredrik reinfeldt, jämtland, stockholm, arbetslöshet, utanförskap, svenska dagbladet
