Kvällens Agenda hade tre angelägna ämnen: Först frågan om hur reglerna för sjukersättning från Försäkringskassan gäller för svårt sjuka. Eller kanske de som har varit svårt sjuka men förväntar sig tillfriskna efter en viss tid.
Jag använder väldigt sällan omdömen att en person ljuger. Jag litar på att statsrådet säger de som gäller. Lagen ska ändras så att de som är svårt sjuka inte tvingas bära samma krav som vi fullt friska när man möter myndighetsSveriges krav. Men det kan inte bara handla om det. I studion fanns två kvinnor som har gått igenom sjukdomen och förhoppningsvis blir att friskare. Den övergången, succsessivt, ska inte saboteras av dumma regler. Också detta lovade ministern. Det är alltså bara för utskottet att leverera, trots dess ordförandes tidigare uttalanden.
Klimatmötet i Köpenhamn, med de krav som politikerna har på sig och tyvärr: Om de som tycker att hela klimatfrågan är fejkad. Ofta män +69 år som i anletet ser ut som bittra professorer, säkert med ett antal konflikter bakom sig i på sina lärosäten. Kanske till och med med konktakter med intressen som sätter egna, kortsiktiga intressen före det som berör oss alla på både kort och lång sikt. Det handlar om en hel världs forskare som med ovan nämnda paranteser av forskare är överens att världen minst måste göra något för att vända utvecklingen. Typ nu!
Jag skrev min söndagskrönika om klimatkonferensen och framför allt hur besluten sen ska genomföras. Som Tord Oscarsson skriver har klimatfrågan förstås påverkan också på den svenska politiska debatten. Där tar det rödgröna laget en förtroendemässig knock-out på alliansen. Sett som två lag, alltså. Miljöpartiet står egentligen för "klimatpolitik" i Sverige, om man ska tror Westanders undersökning men också andra.
Jag tänker inte skriva att (m) har litet men dock större trovärdighet än mitt eget parti i den frågan. Det är alltför skämmigt. Förklaringen är måhända dels att allt det rödgröna förtroendekapitalet på något sätt automatiskt seglar iväg till mp. Att (m) får högre stöd, ett parti som är usla sakligt sett och har en statsminister som före mars 2007 inte ens erkände klimatfrågan, beror nog på en automatisk effekt av ordförandeskapet. Att Reinfeldt blir talesperson för EU och "syns" i klimatarbetet. Socialdemokratin har en jätteläxa i att fundera över den egna bilden. Kanske den som följer Anders Ygemans rapporter från Köpenhamn kan få en bättre inblick. Hoppas jag.
Avslutande ämnet i Agenda får jag återkomma till. Det var intervjuer från Oxelösund där den höga ungdomsarbetslösheten märks på socialkontoret. Utanförskapet börjat tidigt för alltför många, i detta Sverige år 2009. Repotaget bygger på Anna Angelin vid Lunds universitets studie "Den dubbla vanmaktens logik", som jag tänker läsa vid tillfälle.
Fler blogginlägg:
- Mitt inlägg inför Agenda.
- Mitt inlägg om klimatkonferensen i form av söndagskrönika.
- Fler bloggar på NetRoots och Politometern.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, agenda, utanförskap, jobb, jobbävning, försäkringskassan, sjukförsäkring, regeringen, alliansen, köpenhamn, klimat, miljö, maria wetterstrand, miljöpartiet, moderaterna, westander
