Läser idag att "minaretbeslutet" i Schweiz möjligen inte är förenligt med den grundlag som landet har. Här i Sverige fördöms det av regeringen, (Carl Bildt) , Mona Sahlin och åtskilligt fler.På DN debatt finns också ett inlägg från Anders R Olsson om mediernas beskrivning av islam och muslimer i relation till andra. En angelägen debatt, även om jag ryser vid tanken att Jimmie Åkessons vedervärdiga inlägg i Aftonbladet fortfarande påverkar debatten. Högerextremism blir vardag. Och kopplingen mellan detta och "minaretbeslutet" ger onekligen dystra tankar om spridningseffekter. Hur kan det mötas?
För precis som i Stockholm, där uppe på söders höjder, så verkar människor som först reser ragg i protest mot nytt och okänt att vänja sig ocjh till och med uppskatta företeelser eller byggnader när de väl står där. Så är det med moskén på Söder i Stockholm.
Anders R Olsson slår sönder en stor del av de svenska Sverigedemokraternas så kallade argument. Många av dessa bygger på vinklingar i medierna om vilket AO skriver:
svenskars världsbild präglats av en nyhetsrapportering som bara intresserat sig för muslimer när de utövat våld eller, i undantagsfall, blivit offer för våld. SD-bilden av hur ”vi” civiliserade västerlänningar hotas av ”dom” våldsbenägna fanatikerna har byggts upp där och vidmakthålls där.I går menade jag i ett inlägg att det som händer kanske förtjänar lite borgfred under nästa år. Självklart inte som naturligt tillstånd!! Att extremister skulle tillåtas stoppa en svensk, demokratisk valrörelsedebatt är otänkbart. Men ett antal manifestationer över partigränser och blockgränser borde kunna bryta av vid några tillfällen. En del varnar för att det kan gynna de extrema krafterna. "De mobbade" riskerar att få stöd när alla andra är emot.
Kanske. Man jag tycker inte man får vara tyst och sitta stilla. Och möjligen kan såna markeringar av partierna också få svenska medier att tänka till och kanske medverka.
Fler bloggar:
- NetRoots.
- Fler på Knuff.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, främlingsfientlighet, islam, sverigedemokraterna, val 2010, borgfred, l
6 kommentarer:
Hej! Jag håller med dig. Jag tycker inte att man ska vara tyst och stilla. Motstånd är väldigt bra. De extrema krafterna får bara fotfäste, för att människor egentligen "protesterar" mot de styrande genom att slå på någon annan. Helt galet förståss och leder inte fram till den förbättringen man egentligen önskar. Här gäller det för de goda alternativen att vara tydliga. Tänker också på det som hände i tyskland på 30-talet. Judarna som blev ansatta försökte anpassa sig och inte reagera med hårt motstånd, detta straffade sig ju som bekant på ett ruskigt sätt. Nä, fram för motstånd.
till detta vilja bara säga 2 saker.
1) På mer lästa bloggar än din (och min) överflödar hatet mot muslimer, med minaretförbudet som förevändning.
2) Vi får inte ge upp moståndet mot mörkrets krafter. Verka för öppenhet och för att demokrati förutsätter religionsfrihet. T ex.
Se mera här: http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/12/minareter-och-demokrati.html
Tycker mig se samma mentala inställning hos de som inför FRA-lag och de som vill ha minaretförbud.
Samtidigt måste man ju säga att de är riktigt töntiga fegisar. Tänk att bli rädd för inbillade hot på det viset. Hur ska de orka med ett riktigt hot som verkligen händer, när de oroar sig på det här sättet nu? Nä, de får nog akta sig, den stora stygga minareten kanske dammsugar upp dom om de går för nära.
Tacka direktdemokratin!
I Sverige har vi demokrati men ingen frihet. Här väljer partierna vem vi ska rösta på. I Schweiz har de både demokrati och frihet.
Trots att medielandskapet ser likadant ut som i Sverige som domineras av liberaler med stort infytande på opponionsbildningen visar direktdemokratin att makten tillhör folket - inte medierna - inte politikerna!
Vi kan tycka vad vi vill om resultatet men vi måste respektera en form av demokrati som är överlägsen den svenska. Själv skulle jag ha röstat JA.
Direktdemokrati är inget bra. Vi har undvikit det genom att företrädesvis ha haft rådgivande folkomröstningar. I schweiziska lokala omröstningar satsar människor på "säkra kort". Man vet vad man har men inte vad man får. Det röstades på 70-talet i Luzern om vad man ville ge etableringsrätt på ett torg. Där fanns redan två banker men man röstade fram en tredje :)
Direktdemokrati är inget bra.Vi har undvikit problemet genom att företrädesvis ha rådgivande folkomröstningar. I direktdemokrati röstar människor ofta efter principen "man vet vad man har men inte vad man får".
Skicka en kommentar