Sprutbyte före valet?

På dagens Brännpunkt skriver Gustav Andersson (c) och Pia Lidwall (kd) om moderaternas isolering i frågan om sprutbyte. På samma sida har också beroendeläkaren Martin Kåberg skrivit med funderingar om varför (m) inte har tagit till sig den forskning som finns.

Som jag nämnde i tisdagens frågestund i landstinget växer högen ständigt av myndigheter, forskare och politiskt ansvarig som ser sprutbyte som en viktig del i en helhet när det gäller att stoppa smittspridning och när samhället riggar vård, behandling och social omsorg som tar sikte på att missbrukare ska komma ur sitt missbruk. Senast i raden att ansluta sig till ett ja, är folkpartiets Birgitta Rydberg som också är ansvarig för frågan i landstinget. Men, ska tilläggas, också genom ett tidigare rabiat motstånd ansvarig för att frågan inte kommit längre än den har gjort. I ljuset av moderaternas fortsatta nej kan man förstås se var det största motståndet verkligen ligger.

Att landstingsrådet Rydberg uppträdde helt ovärdigt sin position genom angrepp på undertecknad efter debattens slut i tisdags får jag leva med. Rydbergs tes var att den socialdemokratiska ledamoten Andersson bara såg sprutan och inget annat. Den som läser protokollet framöver kan avläsa en mer nyanserad framställning än Rydberg antydde i sitt (obegripliga påhopp när debatten med påföljande frågare hade börjat)

Mer glädjande och viktigare än Rydbergs surhet mot undertecknad är att Birgitta Sevefjord (v) som hade en snarlik fråga efter min, fick ett mer positivt svar. I mars ska den utredning som tar upp frågan om sprutbyte inom ramen för det "breda" missbruksarbetet behandlas av hälso- och sjukvårdsnämnden. Som det ser ut kan Filippa Reinfeldt redan nu börjar formulera sin reservation mot ett beslut att införa ett sprutbytesprogram i Stockholms län.

Fler som bloggat: Johanna Graf och Anna Vikström skriver om detta..

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sprutbyte, sprututbyte, smittskydd, stockholms läns landsting, filippa reinfeldt, moderaterna,

Hälsoval Stockholm ersätter husläkarnojans vårdval

Om man i Stockholm däremot kopierar det Skånska hälsovalet men dessutom vågar fullfölja idén med självstyrande enheter och ser till att det finns ekonomi för en stark primärvård så finns all anledning till optimism

Så skriver "Tankesmedja allmänmedicin" idag. Bakgrunden är Hälsoval Stockholm som de rödgröna presenterade i dag. Det är en efterlängtad kursändring av sjukvården i Stockholm. Fokus på att vården ska vara till för att "stimulera företagande" ersätts med patienten som den som är viktigast. Och inte bara det utan också en tyngd på att Stockholmarna genom ett mer aktivt förebyggande arbete inte ska bli patienter.

Om du vill ha en bild från verkligheten så läs vad Vårbys vårdcentralschef berättade om vårdval Stochkolm för riksdagens socialutskott i en utfrågning om vårdvalet. Den verklighetsbilden, och skälen till varför vårdvalet måste förändras står i mycket skarp kontrast till det ideologiskt blinda husläkarfokus som folkpartisten Rydberg talar om. Sanna ild som Elisabet Svensson gav i riksdagen har mängder av läkare och annan vårdpersonal berättat om.

Hälsovalet styr vårdens resurser efter det behov av vård som människor har. Det styr inte pengarna till den punkt på kartan där doktorn vill etablera sig. I Birgitta Rydbergs Stockholm har allt handlat om "husläkaren" - ett begrepp som riksdagens faktiskt har raderat från lagstiftningen. Stadsdelar med redan stort utbud av vård och ganska frisk befolkning har fått del av merparten av de tillkomna etableringarna. Det innebär att det får ta längre tid med en patient som har mer komplicerad sjukdomsbild. Det innebär att patienten inte behöver "snabbkollas" för att sen få en ny tid för nästa problem. Dvd det som har gett en del av de fler besök i utsatta områden" som Rydberg påstår.

Hälsovalet ger politiken möjlighet att säga: "ja", visst behövs vård just där". Eller som inte sker idag: "Nej, där är behovet väl tillgodosett. Det är på punkt X som vården saknas eller behöver förstärkas".

Hälsovalet styr om tänkandet i vården: Från att ha ett stort fokus på det sjuka till att tänka mer förebyggande.

Jag ser kritiken från de som är ansvariga för att resurser har flyttats från Jordbro, Flemingsberg, Vårby och Hallunda till mer välbärgade områden. Det är politiska slängar och babbel utan ett uns av tanke på hur vården ska förbättras för hela befolkningen. Birgitta Rydberg och hennes landstingsledning hade byggt hela sitt vårdval på att tolkersättningar skulle fixa en jämlik vård. Att man efter sjuttioen resor och trettionio bedrövelser och kaskader av vädjanden och sakupplysningar från oppositionen äntligen fattar att tolkersättning inte per automatik ger jämlik vård är förstås ett framsteg. Men i grunden behåller också Ryderskan det nuvarande systemet.

Alliansen i andra delar av landet, som Halland, fattar att politiken måste ta ansvar för hur vårdens resurser fördelas.  Alliansen i Skåne har fattat att det inte bara är tolkersättningar som behövs om vården ska ges efter behov. Alliansen i Stockholm har fastnat i både Birgitta Rydbergs husläkarnoja och i synen att vården främst är ett område där människors ska pröva sina vingar som egenföretagare.

Det som känns särskilt skönt med dagens förslag från de rödgröna är kunskapen om att svenska folket ger ett nära nog totalt stöd för de tankar som finns där. Och att de totalt avvisar en vård som bygger på att man kommer först om man betalar för sig eller att vården blir en "service" rent allmänt som etablerar sig efter lönsamhetskriterier.

Fler har bloggat om hälsovalet:
Jag är fräck och snor Evas länkningar och sammanfattningar.

Johan Westerholm på http://mitt-i-steget.blogspot.com/2010/02/om-vardval-och-arbetslinje.html som avslutar sitt inlägg: Bra, mycket bra och i grunden genomarbetat vilket kontrasterar mot den Moderatledda modellen av statsförvaltning och samtidigt ett nytt grepp. 

Robert Noord på http://www.robertnoord.se/halsoval-stockholm-valfrihet-med-vard-pa-lika-villkor/ som sammanfattar reformen: valfriheten blir kvar medan kvaliteten stärks.

Martin Moberg på http://martinmobergsblogg.blogspot.com/2010/02/bra-initiativ-fran-de-rodgrona-i.html, som tycker att det är ett bra initiativ från de rödgröna i Stockholm. 

Peter Högberg tänker som vanligt högt på http://hogbergstankar.blogspot.com/2010/02/nu-kommer-alternativet-for-patienterna.html: Nu kommer alternativet för patienterna.

Johan på s-buzz välkomnar beskedet på http://www.s-buzz.se/2010/02/rodgront-halsoval.html och länkar som vanligt mycket flitigt.

Fredrik Pettersson på http://www.fredrikpettersson.nu/har-ar-forslaget-som-ska-sparka-filippa-reinfeldt-ur-landstingshuset/, tror att Hälsoval Stockholm sparkar ut Filippa Reinfeldt ur landstingshuset.

HBT-sossen på http://hbt-sossen.blogspot.com/2010/02/rodgron-vardmodell-for-stockholm.html, uttrycker nyfikenhet över hur den rödgröna vårdmodellen skall tas emot av högern.

Dessutom: Ett hjärta rött om ett bra alternativ till vårdvalet.


Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, hälsoval, hälsoval stockholm, filippa reinfeldt, socialdemokraterna

Rödgrönt Hälsoval Stockholm

Ser att de rödgröna i Stockholms läns landsting har lagt ett efterlängtat förslag om en efterföljande ersättning till Filippa Reinfeldts vårdval. Kommer att blogga mer om Hälsoval Stockholm ikväll.

Fler länkar hos S-buzz.
Johan Westerholm bloggar om detta och arbetslinjen, Robert Noord om ett tydligt alternativ, Dag Larsson länkar här, Fredrik Pettersson bedömer att det ger majoritetsskifte, Martin Moberg tycker att alternativet till vårdvalet är bra och även Peter Högberg nämner det.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? 
Läs även andra bloggares åsikter om politk, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, hälsoval, hälsoval stockholm, filippa reinfeldt, socialdemokraterna

Kömiljard trots fler i köerna - Mer politisk kampanj än viktig sjukvårdssatsning

Egentligen är det makalöst. När regeringen gav besked om statsbidragen till kommunerna fanns ungefär hälften av det som skulle behövas. Dessutom bara för 2010. Framtiden är i högsta grad osäker. Samtidigt har man bedömt att det finns en miljard att ge ut i "köpengar". De landsting, nu alla, som klarar köminskningen får dela på pengarna. På många håll, som i Stockholm. handlar en faktor inte alls om att färre nu väntar.

Det är ju i själva verket fler som väntar. I stället ges delar av pengarna ut därför att fler vårdgivare ens redovisar sina köer. Det är frågan om det ska berättiga till extra stöd. Hellre det som alliansen i Stockholm har inför och som är bra: Låt den som inte sköter uppdraget betala vite. Att ge beställaren en uppföljning tillhör uppdraget.

Nu har uppfinningsrikedomen förstås flödat. Att flytta patienter från en kö till en "frivilligkö" kan ge stora intäkter utan att någon som helst förbättring av vården sker. Jag ser att Ylva Johansson säger till SvD.

–Man jämför med siffror som är ett år gamla och med de långa köer som var strax efter sjuksköterskestrejken då. Köerna är längre i dag än när den här regeringen tillträdde

Kent Persson (m), är förstås glad. Nu är ju Kent inte bara bloggare utan också sjukvårdspolitiker för (m). Det är möjligen naturligt att Kent känner samma lyckorus och har samma okritiska kommentarer om resultatet som Filippa Reinfeldt. Jag tänker osäkt mer på Joseph Napolitan än på vården och patienterna. Napolitan?? Ja, en av världens främsta politiska kampanjmakare som i sina råd från ett hundratal kampanjer har ett passande för kömiljardsjippot: "Bilden är viktigare än verkligheten". Att investera en miljard av skattepengar i något som ger en bild av framgång  för alliansen i sjukvårdspolitiken kan, oavsett trixande och fifflande med köstatistik ge plus på valdagen. Detta trots att de verkliga människor som finns i vårdens köer har blivit fler.

Fler bloggar:  Röda Berget om begreppet "självvald väntan",  Alliansfritt Sverige om trixande som ger intäkter till landstingen, Omvård.se som också bloggar kritiskt och Martin Moberg gör samma sak.  Johan Ulvenlöv sammanfattar.  - Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern. Eget inlägg från i går här.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval Stockholm, vårdköer, göran hägglund, sjukvård, val 2010, valet 2010, filippa reinfeldt

Vårdköer, bluffköer och ett vårdval med "groteska inslag"

Dagen kommer möjligen att innehålla en radda inlägg i bloggosfären om vården. Dagens nyheter "avslöjar" återigen nya brister i hur ersättningarna i vårdval Stockholm slår. Samtidigt kommer Göran Hägglund klockan 11 att ha en presskonferens om den så kallade kömiljarden. Bland annat Stockholms landsting kammar hem ett par hundra miljoner därför att man har klarat gränser och rapporteringsgrad. Det finns mycket att säga om detta.

Först ska man förstås vara glad om det är som Filippa Reinfeldt brukar säga: "fler får komma till". Ska vi kalla oss välfärdssamhälle är det förstås orimligt att inte ens komma fram på telefon till sin vårdcentral eller att behöva vänta i ändlösa köer. Det finns mycket att upprepa kring de effekter som vårdval Stockholm har fört med sig. Det är inte själva valet i sig som är problemet utan de regler och ersättningssystem som den borgerliga alliansen har konstruerat. Jag ser tre problem som jag inte ha fått svar på när jag har ifrågasatt den himmelska bild som man målar upp:

*  Hur stor andel av de fler besök som redovisas beror på att länets invånare har ökat med 30.000?
* Hur stor andel av ökningen är, som redovisas i måndadsboksluten, korrigeringar av tidigare felregistreringar? 
.och kanske viktigast..
* Hur stor andel av ökningen beror på att patienter som tidigare togs omhand under ett besök nu får springa gatlopp mellan bostad och vårdcentral, allt för att vårdcentralen ska få ihop sin ekonomi?

Ett ersättningssystem som bygger på att vårdcentralen får mer pengar ju fler besök man tar har fått orimliga konsekvenser i kortare besök. Det bör granskas mer i utvärderingen av vårdvalet. Så länge kan man ta del av vad läkarna själva berättar, och som de styrande vägrar lyssna på. Systemet styr mot läkartider, snarare än mot en helhet i vården med olika kompetenser för olika behov. Eller som en vårdcentralschef berättade:

  "för att få ihop ekonomin är det nästan så att doktorn tar emot och sen om så krävs remitterar patienten till sjuksköterskan..."

Det är nog så allvarliga effekter. Men valfriheten i all ära så känns det mest plågsamma (ja, rätt ord) med hela systemet att man vägrar förstå att ohälsa har en stark koppling till segregation, att den är oerhört olika mellan länets invånare och det borde vara en viktig faktor när man fördelar resurser. Vårdvalets brist på politisk styrning (som jag kallar ansvarstagande) är helt orimligt. En innerstad med redan väl tillgodosett vårdutbud får ännu mer samtidigt som länsdelar medsämre utbud och större ohälsa till och med fått minskade anslag.(Detta debatterades bland annat vid senaste landstingsfullmäktige och kan ses på webb-TV.

Jag tillhör dem som tror att ideologisk förblindning är väldigt farligt. Just det gör att vårdval Stockholm i stället för en positiv reform med en tydlig rätt för patienten är det nu en producentfokuserad förändring som styr fel, styr orättvist och styr i motsatt riktning mot vad behoven definierat som sjuklighet och ohälsa borde innebära.

- För strålande och även faktamässiga inlägg om bl.a. detta rekommenderas Marikas blogg "Storstad".
- OM det där i rubriken: "Groteska inslag" Läs DN här.
- Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern.

Intressant?  Läs även andra bloggares åsikter om politik, vård, sjukvård, filippa reinfeldt, vårdköer, stockholms läns landsting, göran hägglund,

Patientorörligheten i EU

Under kampanjen inför valet till Europaparlamentet i juni var ett av allianspartiernas budskap att fri rörlighet skulle införas för patienterna. Vård skulle utan förhandsbesked från landstinget kunna sökas varhelst man ville. Sanna Rayman skriver i dag en ledare i SvD om resultatet. Det svenska ordförandeskapet har uppenbarligen misslyckts att ro en överenskommelse i hamnd. Det blir, som Sanna skriver, "Patientorörlighet" i stället.

Jag är för rätten till vård i hela EU. Samtidigt tycker jag precis som moderaterna sade sig göra före valet, att vården i Sverige ska vara så bra att man inte tvingas sökas sig utomlands och framför allt inte tvingas hosta upp egna pengar för att betala den vård man har betalat här hemma genom skatter.

Kanske har EU:s länder under processen sett bort från de retoriska slagorden och behandlat frågan seriösare än så. Det där som (m) också sa före valet har möjligen betytt en del:

För det första får möjligheten att söka vård utomlands aldrig hota den solidariska finansieringen. För det andra ska man som patient inte behöva ligga ute med pengar när man får sjukhusvård i annat EU-land.

Jag skrev i somras om en annan vinkling av detta. Det var när Stockholms läns landsting med undertecknare Filippa Reinfeldt tecknade avtal med Uppsalalandstinget för att reglera hur patienter från vårdköernas Stockholm skulle tillåtas behandling i Uppsala. När partiet talade fri rörlighet över EU-gränser skrev man samtidigt ett avtal med Uppsala om kontroll. Just med argumentet att kostnaderna måste bevakas. Kanske precis det som en del EU-länder har haft som utgångspunkt?

- Johan Westerholm skrev igår om patientrörligheten ur andra perspektiv.
- Fler progressiva bloggare på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu, svenska dagbladet, sanna rayman, sjukvård, patientrörlighet, fredrik reinfeldt, filippa reinfeldt,

Budgetdebatt och om det politiska ansvaret för kaos i vaccinationsköerna

I landstingssalen diskuteras en av de mindre nämnderna men med stora, viktiga frågor. Regionplanenämnden där både regional planering, stadsutveckling, jämlikhetsfrågor, tillväxt och klimatfrågor inryms. Även under dagen sätter det kommande klimatmötet i Köpenhamn sina avtryck. Samtidigt som frågan också debatteras i Eu-parlamentet. Fler debattörer lyfter fram klimatfrågorna, både nu och tidigare under trafikdebatten.

Vid sidan av det som händer här inne ser jag att debattens vågor går höga om den röra och till och med nära nog våldsamheter som Stockholm har drabbats av under vaccineringen mot svininfluensan. I Aftobladet skriver två vänsterpartister skarp kritik mot Filippa Reinfeldt som åker utomlands. De får svar av moderaternas finanslandstingsråd. Tidigare har Eva Franchell skrivit om detta i AB. Hon ställde en fråga: "

"Är det någon som sett Filippa Reinfeldt?

Jag har sett och pratat med henne idag. Hon är här. Och hon kommer att vara i hög grad aktiv i morgondagens sjukvårdsdebatter. Frågan är ju inte detta utan om hur röran i vaccinationerna ska hanteras av politiken. Vad ska en ansvarig göra och vad ska hon/han inte göra?

I ett flertal inlägg har jag, utan koppling till pandemin, berört detta. Men mest har det varit kritik mot medier som verkar tycka det är viktigare att få svar av Filippa Reinfeldt om kakrecept än om sjukvårdspolitik. Jag vågar garantera att en socialdemokratisk ansvarig för sjukvården inte hade kommit undan med detta. Inte vanligtvis. Absolut inte i ett krisläge. Ett sjukvårdslandstingsråd har en befattning, ett ansvar och en lön som gör det självklart att man alltid står till förfågande för att kunna ställas till svars!

Jag tycker ändå att det är lite taskigt att Filippa ställs till svars för resor hon gör efter medgivande av landstingsfullmäktige. Det ser säkert gulligt ut på bilderna men beror vad jag förstår direkt på att Sverige har EU-ordförandeskapet. Vi har därför i landstinget haft ett särskilt ärende om resor under EU-ordförandeskapet. Självklart är de valda politikerna, också Filippa Reinfeldt och i hennes frånvaro ett annat landstingsråd, ansvariga för vården i Stockholm oavsett vart i världen de befinner sig.

Egentligen är nog finanslandstingsrådets kommentar det som ska väcka störst kritik: hon skriver i Aftonbladet att

Det är givetvis ett problem att somliga medborgare smiter före i kön, eftersom det sker på bekostnad av andra. Det är beklagligt, men Stockholms läns landsting ansvarar inte för enskilda människors beteende.

Jag har tidigare krävt en nationell revision, både för att granska inköpsunderlaget av vaccin och hur vaccineringen och indelningen i prioriteringsgrupper har fungerat eller inte. Den helt oacceptabla röran i vårt landsting gör en sådan granskning ännnu mer angelägen. Och det där avvisandet av landstingets ansvar är förstås helt oacceptabelt.

Fler bloggar:
Helle Klein, Kent Persson, Ett hjärta rött, Karin Olofsson, fler progressiva på NetRoots,
-Dagens medicins chefredaktör om varför kris i Stockholm

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, svininfluensan, sjukvård, filippa reinfeldt, stockholms läns landsting,

Filippa Reinfeldt - makthavare och statsministerfru

Precis som Karin har jag på morgonen läst en söndagsintervju med Filippa Reinfeldt. Och som Karin är det bara att gratulera (m) för gratis drömrepotage, till rätt målgrupp, med rätt budskap. Precis som maken Fredrik har också Filippa hamnat i motsvarigheten till mediadrev: ett ständigt upprepande om personliga godheter och egenskaper mer än kritiska analyser av den politik som drivs.

Det finns ganska många tecken på mediernas svårigheter att hantera kvällstidningsstuket med att skriva vackert om Filippa som gift med statsminstern och som den högst ansvariga för sjukvården i Stockholm. Där politiker i vanliga fall ställs till svars för brister i välfärden, verkar Filippa Reinfeldts dubbelrollen avhålla medierna från att utkräva ansvar. Det är olyckligt eftersom makthavare alltid måste granskas.

Filippa Reinfeldt har en retorisk linje som klippt och skuren ur socialdemokratiska värderingar. Jämlik vård, vård efter behov, finansiering genom skatter, är budskapet. Samtidigt borde det ställas mot hur politiken faktiskt förs och vilka resultat den får.

Köerna till vården är oacceptabla i Stockholm. Vårdvalet, där rätten att välja är viktig men där effekterna har blivit helt bisarra, måste rättas till men väldigt lite görs. Filippa Reinfeldt har accepterat framväxten av privat sjukvård där egen betalning gör att man går före i vårdkön. I dagens intervju beskriver hon det med att:

Man kan inte hindra människor från att investera i en operation i stället för en utlandsresa.

Nu var det inte detta vårdpolitiken skulle handla om? Det var ju avskaffade köer? Det var allas rätt? Det var jämlikhet och vård efter behov? Inte privat finansiering. Inte behov att köpa vård själv? Kanske nästa Dagens Nyheter pressar vårdens högst ansvariga politiker i Stockholm på detta. Hon är ju dessutom ansvarig för hur hela moderaternas vårdpolitik utformas inför framtiden. Visst är Filippa värd mycket positiva omdömen, både som effektiv och duktig politiker och som sympatisk person. Men det får aldrig förta granskningen av henne som den makthavare hon precis som maken faktiskt är.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, fredrik reinfeldt, filippa reinfeldt, moderaterna, val 2010,

Köp en hjärtoperation för 150.000 - eller vänta i Filippas kö

I går skrev Filippa Reinfeldt på Newsmill. Jag bloggade om det så fort jag kunde. Det lät som socialdemokratisk politik. Men samtidigt vet jag ju att det hon, moderaterna och allianspartierna gör i verkligheten i landstinget är tvärt om.

I dag får Filippa Reinfeldt ett skarpt svar av Dag Larsson, (S) gruppledare i Hälso- och sjukvårdsnämnden.

Alldeles nyss har de två debatterat vårdvalets effekter i landstinget. Dag Larsson frågade för xx gången varför Filippa Reinfeldt för över pengar från fattiga områden med sjukare invånare till andra stadsdelar med friskare invånare. Som vanligt hänvisade FR till att besöken ökar i fattigare områden. Det menar många läkare och vårdchefer handlar om ett skevt ersättningssystem. Inte riktigt klokt.

Dag Larsson slår sönder myten om de "sossiga" moderaterna som säger sig hylla skattefinansierad välfärd:

Ett citat Rakt in från Södersjukhusets huvudentré kan man numera gå in till företaget Arrhythmia och köpa sig en hjärtoperation för omkring 150 000 kronor. En operation som du kan få vänta upp till ett år på att få utförd i landstingets regi, men som med Filippa Reinfeldts politik går att köpa sig gräddfil till

Artikeln rekommenderas till läsning.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, filippa reinfeldt, val 2010, dag larsson, stockholms läns landsting

Moderat sjukvårdsoffensiv - är den trovärdig?

Idag skriver sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt på Newsmill. Precis som tidigare, och tidigare observerat av mig, tillhör Filippa en av de moderata företrädarna som är bäst och mest konsekvent i att använda klassiskt socialdemokratiskt språk. Att den politik hon för där hon själv ansvarar vård vården inte hänger med ordflödet bör lyftas fram i ljuset.

Newsmill-artikeln är en lång hyllning till den skattefinansierade välfärdssamhället. De sänkta skatter som landstinget har genomfört försvårar förstås det. Hon talar förstås mot köer i vården och jag noterar att dessa består. Viktigt är att FR talar mot det försäkringsbaserade vårdsystem som exempelvis Timbro kämpar för.

Men med kännedom om att tankesmedjan brukar vara långt före de politiska förslagen, genom att bana väg för framtiden, är det inte orimligt att förslag om detta kommer så småningom. När retoriken får tala är också Filippa en stor förkämpe för jämlik vård, inte minst när det gäller jämförelser mellan landsting.

Sjukvården i Sverige är inte jämlik. Patienter i olika delar av landet får inte vård på lika villkor.

I Stockholms läns landsting har Filippa Reinfeldt ärvt ett arbete från den programberedning om "Jämlik vård" som jag själv var ledamot i förra mandatperioden. Ska jag vara ärligt så har inte mycket hänt av det (konstruktiva) arbetet vi gjorde. Samtidigt är just klyftorna i vården betydande.

Så sent som idag har jag hört ett par exempel. Södra länet har fått 6 nya vårdcentraler, länet som helhet ca 30. Lägre än befolkningsandelen. Av verksamma privata specialister i länet (811 st) finns 54, eller 6,7 procent i de tio söderkommunerna. (befolkningsandel, 28,6%). Av privata sjukgymnaster finns 90 st verksamma "söder om Slussen", dvs 11,4 procent.

Läser man om tillgång till vård jämfört med ohälsotalens finns nästan ett omvänt samband, utom när det gäller slutenvård. Vårdval Stockholm förvärrar läget genom att flytta resurser från områden med många fattiga och sjuka till områden med mer välbärgade och friskare befolkning. Så är det.

Det finns förstås annat i artikeln som är bra. Öppna jämförelser, Kvalitetsarbetet. Sådant är viktigt och tar också i ganska bred politisk enighet.

När det gäller patientsäkerhetsarbetet såg jag en siffra idag som är både skrämmande och talande: För Stockholms läns landsting kostar vårdrelaterade infektioner inom akutsjukvården 1,2 miljarder per år. Det vill säga dubbelt upp mot vad dagens utspel om mer pengar till kommuner och landsting ger Stockholm. Det är alltid viktigt med perspektiv.

Moderaterna går verkligen till offensiv på ett område som väljarna tycker är ett av de viktigaste och samtidigt där socialdemokratin har ett starkt stöd. Att då låta väldigt sossig samtidigt som den praktiska politiken är en annan är måhända en smart strategi. Kanske alltför smart om någon berättar eller ser verkligheten.

Bloggar:
- Opinionsbloggen
- Progressiva bloggar på Netroots om sjukvård

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, filippa reinfeldt, sjukvårdsförsäkringar, jämförelser, stockholms läns landsting, val 2010, socialdemokraterna,

Filippa Reinfeldts växande vårdköer. Har Timbro lösningen?

Före gårdagens sjukvårdsdebatt på moderatstämman i Västerås skrev jag ett inlägg med några tankar och reflektioner. Det var dels en reaktion på Filippa Reinlfeldts DN-debattinlägg.

Sedan dess har två saker hänt: Nya siffror har kommit om växande vårdköer i Stockholms län. Filippa Reinlfeldt har talat till stämman om "rättvis vård och sjukvård". Med det har hon menat att det är mål och principer som ska gälla mellan landstingen. Hon fortsätter fly bort från sitt eget ansvarsområde, Stockholms län, där ojämlikheten i hälsa kanske är den skarpaste i landet.

Sjukvårdsköer är alltid centrala i debatten. Det blir ett lätt slagträ mellan partier och alla gör allt för att påvisa att den egna tiden vid makten är mer positiv än när andra styr. Nu finns en faktor till: Om Filippa Reinfeldt kan få ner köerna till regeringens gräns för tillgänglighetspengar får landstinget sådär 200 miljoner.

Moderaterna är splittrade i sjukvårdspolitiken. Den falang som partiledningen, Filippa Reinfeldt och sjukvårdspolitikerna i stort driver får mothugg av exempelvis Östergötland. De vill ha mer av privata finansieringslösningar i vården, precis som hela partiet har önskat fram till nu.

På tankesmedjan Timbro jobbar man nu mer en rapport om just detta. I senaste numret av Arena berättar Thomas Idergard att den som "

"..inte är sjuk så ofta och har det gott ställt kanske ska betala allting själv med en försäkring, så att mina skattepengar kan användas för de svårt sjuka eller dem som inte har ekonomiskt utrymme.."

Bloggarkollegan Kent Persson från Örebro, som också talade vid stämman, skrev ett inlägg för ett par dagar sedan om att "avskaffa ransoneringen av sjukvård". Det kan låta självklart, viktigt och sunt. Samtidigt fascineras jag av hur man får ihop ekvationen med att både sänka skatter, avvisa försäkringslösningar och inte ge landstingen resurser i tillräcklig utsträckning.

Vad jag har sett av rapporteringen från den moderata sjukvårdsdebatten gjorde Filippa Reifeldt i alla fall en grov förvanskning av verkligheten. Hon lär ha sagt att "vi kramar inga modeller." Det är fel. I Stockholm finns ingen "reform" som har kramats så intimt som den fria etableringsrätten för vårdgivare och ett ersättningssystem som ger pengar för prestationer snarare än kvalitet, det som ingår i Vårdval Stockholm.

Och i systemkramandet finns också folkpartiet. Att ha fast personal, inte stafettläkare är förstås en bra ambition. Men fp:s patetiska kramande av husläkartanken är ingen beställning från patienter utan en i det närmaste religiös övertro på ett enda "system".

Men talen har hållits och besluten har fattats. En inriktning som är en del av partiets "sossifiering" helt enkelt därför att man vet att socialdemokraterna har ett mycket högre förtroende hos svenska folket i vårdpolitiken. Vi är många som på punkt för punkt kommer att bevaka de konkreta sjukvårdsförslag moderaterna lägger framöver. De må bäva för att lägga förslag som avviker från den linje om rättvis vård man nu säger sig stå för.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, filippa reinfeldt, stafettläkare, hyrläkare, folkpartiet, birgitta rydberg, vård, vårdköer, vårdval, vårdval stockholms, alliansen, val 2010, timbro, thomas idergard,

Moderaterna och sjukvården

Idag ska den samlade moderatstämman i Västerås diskutera sjukvård. Inför den presenterar Filippa Reinfeldt och Per Schlingmann på DN debatt de förslag som partistyrelsen lägger. Tidigare har de två skrivit om förslagen på Newsmill.

I Newmill-artikeln betonade man också en förändrad syn på vem som ska driva vården och hur den ska betalas: det är inte viktigast med vem som driver vård. Vården ska betalas med skatter, inte med privata sjukvårdsförsäkringar, sa man.

Det finns bra omsvängningar i programmet. Det är ingen tvekan om att (m) har påverkats av förtroendet som socialdemokraterna har i vårdpolitiken. Precis som man skriver i artikeln så har också svenska folket en bergfast uppfattning att vård ska ges på lika villkor, efter behov. Att politiken förändras efter opinionen är vanligt inom de "Nya moderaterna". Så även här.

Men det är väl självklart att man också vill uppnå viktiga mål med vården. Partiet har svängt ordentligt i sin syn på det förebyggande folkhälsoarbetet. Fram till nu har man varit emot mycket av den politiken med hänvisning till "individens frihet". Man har reservationer kvar om detta med inriktningen av "Hälsosamma Sverige" är en välkommen reträtt från blind ideologi.

Att man nu börjar tala om rättvisa och jämlikhet får väl också betraktas som en framgång för dem som alltid hävdat den inriktningen. Kanske också ett resultat av en mastodont "folkrörelse" mot de orättvisor som Vårdval Stockholm" har skapat. I ett motionssvar skriver man också

Vår utgångspunkt är att den ska vara solidariskt finansierad via skatten, ges efter behov och vara tillgänglig för den som behöver den. Vi vill se en ökad mångfald i vården men en viss driftsform har inget egenvärde.

På samma gång lockar artikeln fram vissa obehagliga känslor. När moderater börjar använda ord som "jämlikhet" och "rättvisa" måste man också ställa krav på att politiken ska leva upp till det. Och i dagens diskussion är jag glad för att man talar om rättvisa i hela Sverige men rädd för att Filippa Reinfeldt inte har någon som helst självkritik för hur det ser ut på hemmaplan, där hon själv är ansvarig.

För där är det tvärtom. Till skillnad från moderaterna i Halland valde Filippa Reinfeldt att inte låta politiken styra vart etableringar av vård ska göras, efter behov. I Stockholms län blev det fri etbableringsrätt som en del av vårdvalet. Det har lett till en kraftig koncentration av ny vård till områden som redan har ett tillfredsställande utbud.

På samma gång har ersättningssystem urholkat, ja försämrat vården, i områden där människor är mest sjuka. Filippa har försvarat det med att "det är inte husen som är sjuka". Må så vara men i hennes eget landsting har vårdklyftorna ökat. Resurser har gått i omvänd riktning; från sjukare till friskare. Att tala om rättvisa i Sverige men inte där man själv styr leder till en försvagad trovärdighet.

Hur vården ska betalas framöver är skrivet i stjärnorna för många vårdpolitiker. De jätteglapp som riskerar att uppkomma mellan kostnader och intäkter är enbart i Stockholm gigantiskt. Den medicinsk-tekniska utvecklingen gör samtidigt att allt mer kan behandlas, kraven ökar, fler liv kan räddas och människor ställer högre krav. Att då samtidigt tycka att viktiga resurser som skulle kunna användas till vården i stället ska gå till sänkta skatter är obegripligt sett till vårdens behov.

Jag hoppas att de moderata stämmodeltagarna får en givande diskussion och att inte privatiseringskramare och skattesänkningsivrare går alltför hårt åt Filippa. Men möjligen ska hon ligga lågt med att ta exempel från det egna landstinget. Risken finns att någon alert journalist börjar gräva efter verklighetsexempel från Filippa Reinfeldts eget landsting.

Mer om detta:
- Kent Persson: Dags för Moderaterna att bli Sveriges bästa sjukvårdsparti!"

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, filippa reinfeldt, moderaterna, vårdval, vårdval stockholm, socialdemokraterna, val 2010, stockholms läns landsting, nya moderater,

En nattlig vårdreplik till Filippa Reinfeldt

Det var insändaren i Mitt i Huddinge som försenade sänggången. Filippa Reinfeldt skriver mycket positivt om vårdval Stockholm. Jag har läst och ser direkt att det finns mer att säga. Utan att den här gången ta med allt för mycket polemik och åsikter. Jag har bloggat åtskilligt om det tidigare.

Jag väljer i stället att jämföra det Filippa Reinfeldt skriver i tidningen med det underlag som Filippa Reinfeldts egna tjänstemän har skickat ut inför ett möte i Hälso- och sjukvårdsnämnden på torsdag. Då tar vi delårsbokslut som också innehåller en bra redovisning om vården i länet. Filippas insändare kan du läsa på Mitt i:s hemsida.

Filippa skriver i insändaren att tillgängligheten har förbättrats, att förtroendet har ökat och att vården i områden där befolkningen har låg inkomst "gör fler besök". I delårsbokslutet står följande:

* Förtroendet:

"Enligt mätningar i Vårdbarometern har andelen medborgare som har stort förtroende för sjukvården i Stockholms län sjunkit med två procentenheter, från 66 procent 2008 till 64 procent våren 2009.

Du som läser bokslutet ser utvecklingen på färgbilderna: år 2002 hade 51 procent stort förtroende. Det ökade successivt och var 2006 uppe i 62. Förra året 66 och i våras ner till 64. Små variationer även om det nu gick lite nedåt.

* Tillgängligheten:

.anser 81 procent av medborgarna att de har tillgång till den vård de behöver. .. Det äringen skillnad mot 2008 års mätning

Du som läser bokslutet ser att 2002 låg siffran på 70%. Den har sen förändrats lite per år i positiv riktning: 71, 73, 76, 78, 79, sen första året med vårdval då nystart inte var från 1/1 utan utspritt över året 81 och nu 82. En gradvis ökning av förtroendet långt innan vårdvalet infördes.

Så är det på punkt efter punkt. "Är väntetiden rimlig?" Ingen skillnad mot förra året. "Är det lätt att komma fram på telefonen?" En förbättring från 84 till 87.

De köer som Filippa skriver om är inte avskaffade, även om jag får det intrycket i artikeln. "Vi går nu ifrån den..politik...med långa köer". I delårsbokslutet står det:

Ännu har inte målet om att fullt ut kunna erbjuda besök och behandlingar inom de tidsramar som vårdgarantin föreskriver uppnåtts"

Jag hoppas att det går ännu bättre, att vi också kan nå det som krävs för att få del av den miljard som nu regeringen har bestämt sig för att dela ut om man pressar ner köerna. Där är vi ännu inte i hamn.

Vi har en god vård i länet, även om den som med all annan verksamhet också har "skavanker". En sådan är att vårdens resurser har urholkats i områden där befolkningen har högre sjuklighet. I ett system där man lägger ett totalt fokus på att antalet besök ska finansiera verksamheten så är ren statistik över besöken inte rimligt att ha som bekräftelse på "Stockholmsk sjukvårdslycka". Personer som egentligen bara behöver kurera sig hemma ombeds söka läkare. Den som har fler åkommor får återkomma vid flera besök. Besökstiderna blir kortare osv.
Om detta har Huddinges egen vårdcentralschef Leon Sylverberg berättat.

Det har startats nya vårdcentraler i vårt län. Enligt insändaren 30 stycken. Huddingeborna bör veta hur det har blivit här. Det är en vårdgivare som har fått så kallad auktorisation för att starta i vår kommun. Tillståndet gäller direkt från vårdvals-starten, dvs början av 2008. Någon ny vårdcentral har huddingeborna ännu inte fått del av. Och de flesta av dessa nystartade har faktiskt etablerats i Stockholms innerstad med en redan god tillgång till vård.

Rubriken är att "Vårdvalet har gett mer trygghet och valfrihet". För min del är det utmärkt. Just så ska det vara. Och ska det gälla hela Stockholms län. "Vård efter behov" måste gälla Att ny vård tillkommer i ett län som får allt fler invånare är självklart. Tänk om den där utsträckta handen att göra ett långsiktigt hållbart system för sjukvården i länet kunde omfamnas av allianspartierna.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, vård, vårdval, vårdval Stockholm, filippa reinfeldt, sjukvård, stockholms läns landsting, huddinge

Sloganpolitikens tacksamma och enkla väg

Jag vet inte om det är min partiskhet som gör att jag har bilden: men visst är det lättare att diskutera politik om man tyr sig till korta sloganer och enkla budskap. Ett problem är att den verklighet man är satt att hantera inte alltid är lika enkel. Sjukvård, till exempel.

Sanna Rayman skriver om vårdens valfrihetssystem och hur man ska se på patientmakt och "konsumtion" av vård. Eftersom vård alltid kokar ner till en fråga om "liv och död" är den som försöker sig på ett mer problematiserande alltid i underläge mot slogandebattören. Den retoriska frågan, ställd rakt ut eller underliggande:"Ska folk dö för att de hindrats komma till doktorn" får alltid - förstås - människors stöd. Den som svarar nej är snart en före detta politiker.

För någon vecka sen hade Dagens nyheter en ledare utifrån motsatt perspektiv: om just vårdvalets stimulans av "vårdkonsumtion". (jag kommenterar här) DN har tidigare haft strålande inlägg av PC Jercild ex här och här. Intressant att följa debatten mellan "allianstidningar" med så olika utgångspunkter i vårddebatten. Och andra perspektiv debatteras i sommar: överbeläggningar, exempelvis.

Samma resurser ska betala för lösningar av det problemet som för "rätten till dokorsbesöket" oavsett det egentliga behovet. Och att "jämlik vård" är något som också börjar talas av borgerliga politiker borde leda till politiska förslag som bryter upp den ojämlika fördelningen. Filippa Reinfeldt som tex talade mycket om detta i Sanna Raymans Korseld och också har fortsatt arbetet i landstinget som den förra majoriteten startade.

Ändå har alla sjukvårdspolitiker och alla partier på något sätt försökt hantera vårdens ganska komplicerade värld. Jag träffade på LEON för några år sen: principen om "lägsta effektiva vårdnivå". Alla partier, också moderater, har försökt hantera att resurser inte är oändliga. Ska människor få vård efter behov behöver därför vårdens resurser prioriteras. Och självklart finns den principen införd också i de regelböcker som styr dagens vård, fastställda av landstingets hälso- och sjukvårdsnämnd under ledning av Filippa Reinfeldt.

USA är ett vanligt exempel på svårigheterna om resurser till vården eftersom kontrasterna är så uppenbara där. En större andel av BNP än i Sverige går till vården. Samtidigt har kanske 50 miljoner amerikaner stått utanför sjukvårdssystemet. Inte därför att de inte har haft vårdbehov. Det har saknats en förmåga till diskussion om vårdens resurser, behov och prioriteringar. Att ropa en ensidig valfrihetsparoll kan leda till samma sjuka vårdsystem här.

Vårdval Stockholm utgår inte från patienten utan från vårdproducenten. För att få ekonomi måste patienten till vårdcentralen oavsett egen uppfattning eller behov. Så många friska som möjligt som kan bockas av under dagen ger mer intäkter. Omvänt: om människor har en hög sjuklighet och mer komplicerade vårdbehov "tär de" på begränsade resurser. Självklart ett cyniskt synsätt som inte kommer av elakhet utan av inbygda drivkrafter i det ersättningssystem som gäller för nuvarande vårdval.

Exempel utanför vårdvalet finns också på ett flertal områden, där "vårdkonsumtionen" inte ser ut att vara kopplad till människors behov. Det gäller ex psykiatri och geriatrik. Mycket handlar om historiska förklaringar, traditioner, olika kulturer i vården och direkt oförmåga att tidigare fördela om resurser.

Den psykiska ohälsan är utbredd i Stockholm. Ser man till vart de privatpraktiserande har etablerat sina mottagningar är det i omvänd propotion till hur befolkningens sjuklighet ser ut. Kanske 80 procent av de har sina mottagningar i innerstaden medan behovsbilden är en helt annan.

Svårigheten i vårddiskussioner är inte att tala för valfrihet och rätten att få träffa sin doktor. Svårigheterna kommer när de pengar man tar in (skatter) till vården inte räcker till allt. Har man t.ex valt att ta in mindre pengar i skatt ökar kraven på politiken att prioritera bättre. Gör man inte det riskerar man att det inte finns resurser kvar till de mest sjuka när de söker vård. Att tala plakatspråk och enkla valfrihetsslogans må vara en enkel utväg ur vårdens dilemma. Problemet med det handlingssättet är att verkligheten alltid tenderar att hinna ikapp en.

Bloggar: Anders Löwdin,
(se mer vårdvalsinvändningar under mina tidigare inlägg om vårdval)
Rapport om ojämlik vård.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, svd, stockholms läns landsting, sanna rayman, filippa reinfeldt

Vårdpengar i fel riktning - alla ser det orimliga utom landstinget

Filippa Reinfeldt kommenterar i ett pressmeddelande och i DN:s papperstidning den utvärdering av vårdvalet som kom i går.

Jag skrev ett inlägg där kritiken främst handlade om att landstinget i sin pressinfo hade tagit bort det mest graverande i utvärderingen: det är till vården i områden där inkomsterna är högre och ohälsan mindre som resurserna nu styrs. Det borde vara tvärt om om man ska försöka vara laglig: mer dit ohälsan är större.

Precis som mitt inlägg och som Radio Stockholm igår så har DN noterat att vårdens resurser nu "går åt fel håll". Ser också att Anna Bäsén, Expressen, bloggar om detta. Filippa har den vanliga kommentarer om ökad tillgänglighet och fler besök. OK: det är inte orimligt att tillgängligheten ökar om man startar 27 nya vårdcentraler. Det torde vara ett syfte. Men för det första så har den positiva utvecklingen av tillgängligheten pågått i flera år. Långt före vårdvalet.

Det är olika i länet. Det är fler invånare. Det är samtidigt en olycklig utveckling mot att läkaren för att dra mer pengar till vårdcentralen bara tar en sak i taget. Det är många rapporter om att den som skulle klara sin hantering av förkylningen med egenvård alltmer ombed komma till doktorn. De patienter med tyngre sjukdomsbild är inte lika attraktiva.

Dag Larsson, S-gruppledare i hälso- och sjukvårdsnämnden, säger i en kommentar till Filippas uttalande:

Det där är nys. Då har man inte förstått att vårdsituationen i Rinkeby inte är den samma som i Täby. Det här betyder fler besök på färre läkare i de områden där behoven av vård är som störst.

Möjligen kan semester och vila få den borgerliga majoriteten i landstinget att tänka till. De som vill se en vårdvalsreform som står sig, också vid maktskiften, ser gärna att majoritet och opposition kommer överens. Det är också det bästa för patienterna. Just nu verkar alla andra ha sett utvärderingens negativa signaler utom landstinget och vårdvalstjänstemännen. Illa.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, filippa reinfeldt, dag larsson

Tio röster om rättvist vårdval - sommarläsning för Filippa Reinfeldt

Stockholms eget vårdval hade tagit sig över Östersjön. När socialdemokraterna i landstinget igår hade vårdvalsmingel i Visby presenterades också en ny antologi med olika röster om "vårdvals-"reformen". Redan titeln är en viktig signal: "10 röster om rättvist vårdval" kan med trovärdighet tolkas som att arrangören socialdemokraterna gärna ser ett vårdval på plats men att det just ska uppfylla ett viktigt kriterie: att vara rättvist. Så är det inte idag.

Antalogin visar hur snett det kan slå och hur motsatt "rättvist" det kan gå om man gör först och tänker sen. Genom röster från olika delar av vården lyfts kritik fram men också - och kanske främst - konstruktiva förslag till hur vårdval faktiskt kan bli rättvisare.

Lasse Källström, Carema, uppskattar S-initiativet och bidrar gärna med erfarenheter från andra landsting där man har jobbat med vårdval. Carema uppskattar förstås både valet i sig och den möjlighet det finns till fler utförare. Carema gillar förstås etableringsfrihet och är inte rädda för att det ger en sned fördelning av vårdens resurser. Där har man en viktig reservation när man inte befarar över- och underetbleringar: ersättningssystem måste ta hänsyn till behov. I antalogin pekar på att många landsting valt en modell som heter ACG.

En kommentar till i Lasse Källströms inlägg är viktigt. Den som följt vårdvalsdebatten i landstinget, Stockholm, vet att oppositionen har upprepat detta många gånger:

"Vi menar också att en så pass omfattande reform som vårdval måste vara beständigt över tid och tåla evetuella politiska successioner"

Paul Erling, läkare, bidrar med ett brev till politikerna i landstinget. Han betonar att han 2006 stödde Alliansen, men har ändå stark kritik mot vårdvalet:

"För mig är det alldeles tydligt att vårdvalet prioriterar "lätta" patienter...
Ni hänvisar ofta till att detta har lett till ökad tillgänglighet. Det är självklart.." Vi tvingas ju ta emot tex en yngre person...som egentligen inte behöver annat än egenvård". "..:Ersättningssystemet spelar ut vårdcentralerna mot varandra. Det lönar sig bäst att ibland bedriva närmast oseriös verksamhet".

Andra röster upprepar viktiga erfarenheter om vårdvalet, inte sällan där varningar har funnits från opposition och personalgrupper sedan starten:

Bosse Burström, professor och överläkare vid KI skriver att behovet av att resurser måste fördelas efter sjuklighet. Har man en patientsammansättning som har större vårdtyngd så måste resurser fördelas efter det.

PRO:s företrädare berättar om en medlem som tog sig till vårdcentral med färdtjänst. Trots många olika problem och färdtjänstbehov tvingas patienter återkomma därför att vården inte går igenom fler "åkommor" åt gången.

VD:n för Pfizer AB, Nikolaj Sörensen, är i grunden positiv till vårdvalet men lyfter fram behovet av kvalitetsstyrning och tycker att regeringen måste ge tydliga regler om hur ersättningar ska betalas till vårdenheter.

Elisabeth Hammarstedt, Kommunal, pekar på att nyetableringar görs "där pengar finns. Bland de välmående i innerstaden. Inte där vårdbehoven finns". Hon pekar också på att landstinget måste ta tillvara alla yrkesgrupper. "..den borgerliga landstingsledningen...har en övertro på att allt måste utföras av läkare och sjuksköterskor". "Det är dags att återupprätta undersköterskornas status", menar hon.

Hasan Dölek, Turkiska riksförbundet, bidrar till analogin med rubriken "Se hela människan, inte bara enskilda symptom". Fler personal, bättre bemötande, fler personal än läkare för att utföra tex hälsokontroller, fler utbildade sjukvårdstolkar och behandling av "hela människan - fler diagnoser" vid samma besökstillfälle. Det är inslag i vården som Hasan gärna önskar.

Per Wändell, distriktsläkare i Hallunda, lyfter fram att boendesegregationen måste få effekter för resursfördelningen. Lagen säger faktiskt att den som har störst behov ska ha företräde. Han säger att det finns goda kunskaper om behoven men att vårdvalet innebar att resurser försvann från socioekonomiskt svaga områden och talar om en "omvänd Robin Hood-effekt.

Kristina Blommé, vice ordförande i Distriktssköterskeföreningen, kritiserar vårdvalet därför att det förebyggande arbetet och stöd till patieters egenvård har "ansetts som oväsentligt". Områdesansvaret är bort. I praktiken är nu ingen ansvarig för det förebyggande hälsoarbetet. Annars ligger hennes kritiska punkter på samma delar som andras: ersättningssystem som styr fel, många och korta besök där stöd till patienters egenvård inte ges ersättning.

"Patienter med de största behoven prioriteras inte, utan det är efterfrågan som styr. Inte minst personer med låg autonomi, personer med långvariga sjukdomar och psykiskt sjuka hamnar i kläm i vårdval Stockholm".

Vårdförbundet och Anna-Karin Eklund lyfter fram liknande synpunkter: fokus har varit på det medicinska men vården behöver fler kompetenser som också jobbar förebyggande.

"Det är viktigt att den offentligt finansierade vården uppfattas som rättvis och att resurserna fördelas efter behov. Så är det tyvärr inte idag".

Filippa Reinfeldt om andra sjukvårdspolitiker har all anledning att läsa antologin. Där finns mycket man borde ta hänsyn till innan man sjösätter något så viktigt som en reform för sjukvården.

Läs mer om vårdval Stockholm:
- DN;s repotage. DN om besöksutveckling.
- Sanna och Katrine intervjuar Filippa Reinfeldt i Korseld.
- Egna tidigare inlägg om vårdvalet.
- Annat om vård i Almedalen
- SvD: kvalitetsjämförelser.
Bloggar: Wemind, Ledarbloggen, Anders Utbult bloggar på Jytte Gutelands blogg, HBT-sossen,
Omvård.se

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, almedalen, almedalsveckan, vårdval, vårdval stockholm, filippa reinfeldt, socialdemokraterna,

Kaffe på (m)-vis helt okey

Provdricker kaffe (jaja..vet att det är sent) ur min sommarpresent som vi fick idag på hälso- och sjukvårdsnämnden. En jättefin och hyfsat stor kopp märkt med en passande mindre text: "Nya moderaterna". Jaja, partivän...här finns ingen man kan påverka åt fel håll! Så det är ingen fara.

Möjligtvis kom Filippa Reinfeldt, ihåg min barnsliga besvikelse vid motsvarande julklappsutdelning när bara gruppledarna fick. Nu är det sommar och ledigt från landstingspolitiken. Det är vi nog värda allihop.

Dag Larsson fick en moderatväska, kan jag avslöja.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, filippa reinfeldt, landstinget,

Vem talar sanning om "drive-in-vården" i Vårdval Stockholm?

På torsdag, dagen före midsommarafton, har vi landsting. Under tre-fyra (5?) timmar ska vi diskutera fler privatiseringar i Stockholm. För hugade köpare finns 22 väldigt lockande och säkert lönsamma klipp att göra i att köpa loss vårdcentraler. Garanterade intäkter genom skattepengar, förstås. Det är en fortsättning på den stora omvandling som nu sker av sjukvården i länet. Det går åt helt fel håll. Inte för att privata alltid är sämre än de landstingsdrivna. Men på något sätt tycks vinstintressen och jämlik vård inte passa ihop.

Helle Klein för debatten om Vårdval Stockholm vidare i en ledare idag. Hon följer där samma tråd som jag själv hade i ett av många inlägg om vårdvalet. Helle skriver:

"Tid är pengar som det heter. Detta marknadsmantra tycks nu också genomsyra vården och omsorgen. I Vårdvalets Stockholm belönas snabba läkare med bonus och allvarligt sjuka människor ses som en dålig affär".

"..i moderaternas marknadsstyrda vårdpolitik är det just de friska som uppmuntras att gå till läkare – för det ger mest pengar till vårdcentralen"

"Alltför många exempel visar att Vårdval Stockholm leder fel. Effektivitet och tillgänglighet behöver inte nödvändigtvis innebära kvalitet. I stället tycks vårdpersonalen mot sin vilja drivas in i att bli ekonomistiska räknenissar snarare än etiskt ansvarstagande vårdgivare."

Rapporten är ganska samstämmiga från personal, patientföreträdare, oppositionspolitiker. Svagheter och brister i vårdvalet är den orimliga fördelningen, med mer resurser där friskare bor och mindre där sjukare bor. Ett ersättningssystem som premierar lättare eller inga sjukdomar, som för att få ekonomin att gå runt gärna tar en sak åt gången.

Idag hade vi ytterligare en rapport från landstinget på äldreberedningen. Det kontor som är ansvariga för vårdvalet ser inga som helst problem, inga som helst negativa effekter utan det mesta är om inte bättre så i alla fall som förr. 90 procent listade. 15 procent som har bytt vårdcentral. Ökning av det psykosociala stödet. Antalet läkarbesök upp och oförändrat till övriga. Däremot saknas skrivningar om det alla andra ser och rapporterar om.

Den enda kritiska antydan idag kom när budgetdirektiven presenterades. Kostnaderna för vårdvalsbesöken i primärvården ligger utanför budgetens annars mycket låga uppräkningar. I områden med många vårdcentraler (och frisk befolkningen) är det med andra ord bara tuta och köra.

Jag hoppas att de forskare och landstingets revisorer som ska granska systemet ger bättre svar på de illavarslande signaler som Filippa Reinfeldts "stora" reform har inneburit. Visst har en del kritiskt redan kommit fram, inte minst i den rapport som mina partivänner jobbade fram. Men landstinget måste själv ta allvarligt på de brister som andra rapporterar om. Att
nästan ha ett religiöst förhållningssätt till något som vårdval där kritik är hädelse och synd kan få mycket olyckliga konsekvenser.

Läs mer:
- Bloggar: Anders Löwdin, Alliansfritt Sverige, HaningePosten, Britta Sethson, Ung vänster, Kia Mundebo, Den hälsosamme ekonomisten, Karl Malmqvist, Mad World,
- DN:s artiklar om vårdval och effekter

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, filippa reinfeldt

Vårdval Stockholm, bonusar och en sjukvård till marknadens förfogande

Vårdval Stockholm var tänkt att bli moderaternas stora reform. Den hade redan från starten dubbla syften. I retoriken talades mest om det ena: "makt från politiker till köksborden". Det lät mycket vackert. Patienten skulle själv få bestämma. Det andra syftet hade i grunden ingenting med stockholmarnas behov av sjukvård att göra. Det låg en mycket gammal beställning från näringslivet till moderaterna som nu var politiskt möjlig att genomföra.

Att öppna upp ännu mer av den gemensamt finansierade vården för privata företag var viktigt. De företag och koncerner som önskade komma åt denna marknad som dessutom hade skattepengar som grundfinansiering slickade sig om munnen. Här skulle nämligen stora vinster kunna göras. Under lång tid betalade näringslivet för att först ändra synen på privat vård. Redan tidigare borgerliga majoriteter hade privatiserat och tecknat långa avtal. Allt blev mycket enklare när Reinfeldt tillträdde med en svag nyans av sossighet i retoriken. Det skulle då bli lättare att ta nästa steg: skarpa beslut om privatiseringar.

Redan på första sidan av landstingsledningens förslag om vårdvalet beskrevs att syftet var att stimulera företagande, inte minst det kvinnliga. För den som inte känner landstingspolitiken så bra kan det tyckas märkligt att något som borde ha mål som "bota" och "behandla" blir någon filial till Maud Olofssons näringsdepartement. Ja, jag tycker också det är märkligt.

Vårdval Stockholm har gett ett större utbud av vård i stadsdelar som redan tidigare varit välförsedda. Det finns undantag men i stort är det så. Det mesta av det nya kom till innerstaden. 15 kommuner i länet berördes överhuvud taget inte. Genom Vårdvalet bröts en politisk ambition att se över vårdens resurser och styra bättre efter människors sjuklighet. Den synen har också borgerliga landstings som Halland och Skåne. Så är det inte i Stockholm där det nästan ses som kommunism att politiker har synpunkter på etablering av vård.

Bonusar, löneökningar vid färre provsvar och stora privata vinster känns som delar i det stora systemskiftet av vården. Tillsammans med Vårdval Stockholm, ett ersättningssystem som ger mer ju fler som besöker vården, avknoppningar, privatiseringar, en politik som inte vill eller förmår styra så förändras sjukvården. Det sker samtidigt som moderaterna och Filippa Reinfeldt vrider retoriken för att låta så "sossiga" och "mjuka" som möjligt. Tyvärr talar verkligheten ett helt annat språk. Verklig valfrihet som utgår från patientens perspektiv är viktigt. Då talar vi om något helt annat än vad som nu finns.

Läs mer: DN debatt om S-rapport om vårdvalets effekter
Bloggar: Knuff, Alexandra Einerstam, Åsa Carlsson, Kaela, Mitt i steget,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, filippa reinfeldt,

Vart riktar du vreden?

Bonusar inom sjukvården är mycket olämpligt. Ja, till och med vårdchefen som konstruerat systemet menar att det kan vara "jättefarligt". Det är inte konstigt att folk reagerar. Vård handlar bokstavligen om liv och död. Ett möte med en doktor som helst vill ta in nästa patient för att få ihop till bonusen känns inte som god vård. Även om läkarkåren som helhet har en hög etik och moral så är det tillfälle då pengar hägrar alltid en risk för felbedömningar och felbehandling. Brister i patientsäkerhet kostar redan idag enorma belopp.

Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet över sjukvården. De är kritiska. Detsamma gäller för Vårdförbundet som kräver att avtalen sägs upp. Däremot är Fredrik Reinfeldts regering positivare till doktorbonusar. Undrar vad Filippa Reinfeldt tycker?

Jag saknar ofta svar i medierna av sjukvårdslandstingsrådet. Hon är ansvarig för vården och borde betydligt oftare än nu ställas till svars. Vi gör en del i den ganska slutna landssalen. Men ska opinion mot galenskaper kunna skapas så krävs också medias granskning. I det här fallet gissar jag att svaret skulle bli något i stil med att "hälso- och sjukvårdsnämnden ansvarar för att beställa den vård som stockholmarna behöver. Den tillhandahålls av vårdgivare som utför uppdraget efter regelboken som landstingsfullmäktige har fastställt...frågan om löner och annat är en sak mellan parterna..". Osv.

Så kort får inte ansvaret sträcka sig. Med den ersättning som Vårdval Stockholm innebär har landstinget ett system som på flera sätt stimulerar till att ta korta besök av så friska personer som möjligt. De med mer omfattande problem och/eller med språksvårigheter "kostar mer än de smakar" med dessa system. Om det dessutom är så att doktorns privata ekonomi påverkas direkt av patientflödet så blir jag orolig. Det blir uppenbarligen stockholmarna. Vad säger Filippa Reinfeldt? Är hon beredd att se över systemen?

Bloggar; Kent Persson, Alliansfritt Sverige, Hillevi, Madonnan,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, bonus, vårdval, vårdval stockholm, filippa reinfeldt, närakuterp