Patientorörligheten i EU

Under kampanjen inför valet till Europaparlamentet i juni var ett av allianspartiernas budskap att fri rörlighet skulle införas för patienterna. Vård skulle utan förhandsbesked från landstinget kunna sökas varhelst man ville. Sanna Rayman skriver i dag en ledare i SvD om resultatet. Det svenska ordförandeskapet har uppenbarligen misslyckts att ro en överenskommelse i hamnd. Det blir, som Sanna skriver, "Patientorörlighet" i stället.

Jag är för rätten till vård i hela EU. Samtidigt tycker jag precis som moderaterna sade sig göra före valet, att vården i Sverige ska vara så bra att man inte tvingas sökas sig utomlands och framför allt inte tvingas hosta upp egna pengar för att betala den vård man har betalat här hemma genom skatter.

Kanske har EU:s länder under processen sett bort från de retoriska slagorden och behandlat frågan seriösare än så. Det där som (m) också sa före valet har möjligen betytt en del:

För det första får möjligheten att söka vård utomlands aldrig hota den solidariska finansieringen. För det andra ska man som patient inte behöva ligga ute med pengar när man får sjukhusvård i annat EU-land.

Jag skrev i somras om en annan vinkling av detta. Det var när Stockholms läns landsting med undertecknare Filippa Reinfeldt tecknade avtal med Uppsalalandstinget för att reglera hur patienter från vårdköernas Stockholm skulle tillåtas behandling i Uppsala. När partiet talade fri rörlighet över EU-gränser skrev man samtidigt ett avtal med Uppsala om kontroll. Just med argumentet att kostnaderna måste bevakas. Kanske precis det som en del EU-länder har haft som utgångspunkt?

- Johan Westerholm skrev igår om patientrörligheten ur andra perspektiv.
- Fler progressiva bloggare på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu, svenska dagbladet, sanna rayman, sjukvård, patientrörlighet, fredrik reinfeldt, filippa reinfeldt,

Nu utmans Reinfeldt av Maud Olofsson om EU-vården

Man lär sig alltid något nytt, sägs det. Idag har jag lärt mig begreppet "sjukvårdsmäklare". Det är i tidningen Dagens Medicin som man berättar om nyföretagande med en förmodat luckruativ framtid om det går "rätt väg": Fecit EU Care Ab som i ett nytt "vårdvalssystem" för EU ska göra pengar på att förmedla sjukvårdstjänster. Eller annorlunda uttryckt: svenska skattepengar som borde användas effektivt och ersätta det som görs i form av vård ska också framöver användas för att generera vinster åt vårdföretag och till och med åt förmedlare av vård.

Det är med all säkerhet bara en liten flisa av vad som kommer framöver. I vårt landsting, där Filippa Reinfeldt styr, ser vi hur det gulliga vänds mot mer "skarp" affärsverksamhet. Dvs det som så målande beskrevs som att sköterskor i vita rockar och den trygga, lyssnande doktorn fick bli "fria", driva eget,"vara sin egen lyckas smed" och "slippa landstingskolossen" går nu en annan väg. Det börjar komma konkurser i vården. Det börjar också komma rapporter om ägarförändringar. Små köpts av stora. Stora köps av internationella företag. Vart leder det?

Samma nummer av Dagens medicin har en annan intressant notis. Det är statsminister Reinfeldt som uttalar sig om hanteringen av patientrörligheten. Reinfeldt - ska erkännas - låter här igen som en god socialdemokrat. I notisen utesluter han inte alls att landstingen framöver kan kräva regler om förhandsbesked. Precis det som socialdemokraterna har krävt.

Det är rimligt med ett system där landstingen och inte brysselbyråkrater avgör rätten till vård, både för att patientens behov ska vara utgångspunkten, inte betalningsförmågan, och för att det är rimligt att veta vad och hur mycket av skattepengar som vården kostar.

Förstanamnet Hökmark låter inte som sin partiledare. När Hökmark skrev inlägg på Europabloggen var han inte nådig i kritiken:

De [socialdemokraterna] har blivit till en motståndsrörelse till människors egna val och beslut. Det är bra att den inställningen redovisas före valet. Efter valet kommer vi moderater att fortsätta att verka för patienter och sjuka. Över gränserna

I mer formella svar är moderaterna mer försiktiga. Precis som Reinfeldt nu är. I debatten och för att sätta bilden utåt "drar man på". I partiledardebatten i riksdagen t.ex.

- Varför vaktar ni på systemen istället för att säkerställa att människor får den vård de önskar, frågade Kristdemokraternas Göran Hägglund.

Som alltid var det Maud Olofsson som tog i så häftigt hon kunde:

- Vill Sahlin begränsa den fria rörligheten är vi beredda att utmana henne och hela socialdemokratin sade centerledaren.

Nu verkar det inte bara vara Socialdemokraterna och Mona Sahlin som den så överentusiastiska centerledaren ska utmana. Också Reinfeldt lär väl ligga illa till.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om sjukvård, politik, filippa reinfeldt, fredrik reinfeldt, vårdval, EU, Eu-val, åsa westlund, patientrörlighet