I jämförelse med andra länder har Sverige sen länge ett offensivt klimatarbete. Inte sällan får vi beröm. Statsministern fick motta positiva omdömen av Barack Obama. Nu senast får vi beröm av Al Gore. De vänliga orden får förstås statsministern att vara glad. Frågan är: är det berättigat? Är verkligen Reinfeldt i täten i klimatpolitiken? Eller har han kanske ett politiskt arv att glida fram på? Möjligtvis en ledande fråga, den där sista. Och visst är resultaten viktigast för vårt jordklot, inte vem som eventullet bidrar till klimat- och miljöpolitiska framgångar.Det utsluter inte ett blogginlägg om detta. En i raden där jag har pekat på Reinfeldts tillkortakommanden i miljöpolitiken, till de lägre ambitionerna, till en omsvängning under galgen. Och något om inställningen till miljöarbetet märks också när Reinfeldt vägrar låta Miljöpartiets Maria Wetterstrand ingå i den svenska delegationen till Köpenhamn.
De rödgrönas konkreta handlingsplan inför Köpenhamn visar tydligt att "allt är inte gjort". Mer behöver göras, också på hemmaplan. Och precis som Anders Ygeman (S) visade i klimatdebatten i riksdagen i juni, så har Reinfeldts regering alltid traskat långt bakom de som vill går i tätet i klimatarbetet.
Det var nyligen som m-ledaren vaknade upp även i retoriken. Som nyvald statsminister sa han i intervjuer, med stora ögon: "man har sagt mig att klimatet är hotat". Visst. Bra. Äntligen. Men jag ifrågasatte om det verkligen är rimligt att en politiskt aktiv vaknar upp och inser klimatfrågan så sent? Och den politikern råkar ha blivit Sverige statsminister?? Som nu får beröm???
Så sent som före valet 2006 var "miljöpolitiken ingen fråga för m". Så sent som i valdebatterna var Reinfeldt kvar i en syn där klimatpolitik var detsamma som mer kärnkraft. Så sent som när Reinfeldt var nytillträdd gjorde han uttalanden som innebar att Sverige knappast har något mer att göra i klimatpolitiken. Det har lett till att Reinfeldt från början har haft lägre ambitioner än de rödgröna. Den senastes illustrationen är som bekant att Reinfeldt inte vill ha med Mp:s Maria Wetterstrand till klimatmötet i Köpenhamn, vilket är uselt.
Eller för att citera ur riksdagsprotokollet. Den som vill får sen bedöma om det är "Sverige" som nation som får beröm för klimatinsatser grundlagda och drivna främst av tidigare regeringar. Eller om det verkligen är så att statsministern kan och ska känna egen stolthet. F-n trot.
Kanske är det inte så konstigt. När vi socialdemokrater med stöd av v, mp och tidvis Centerpartiet styrde landet röstade något eller några av allianspartierna konsekvent mot varje klimatförslag.När vi socialdemokrater drev världens ambitiösaste klimatpolitik stod Moderaternas toppnamn Gunnar Hökmark i EU-parlamentet och ifrågasatte klimathotet och Kyotoavtalet.När vi socialdemokrater hade minskat utsläppen med nästan 10 procent stod Fredrik Reinfeldt i Almedalen och sade att miljön inte var någon prioriterad fråga.När vi gick till val på att befria Sverige från oljeberoendet gick Kristdemokraterna
till val på att sänka bensinpriset.När hela Folkrörelsesverige håller seminarium i riksdagen om behovet av att skärpa klimatreglerna och att Sverige måste ta sitt ansvar bokar Moderaterna och Kristdemokraterna Förstakammarsalen och flyger in två av världens mest framträdande klimatförnekare för att de ska förklara för riksdagen att det inte finns något klimatproblem.Med det regeringsunderlaget är det kanske inte så konstigt att man inte klarar att samla Sverige kring en ambitiös klimatpolitik.
Fler bloggar:
Fler på NetRoots.
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, miljö, klimatpolitik, regeringen, alliansen, fredrik reinfeldt, barack obama, anders ygeman, socialdemokraterna, al gore
