torsdag 26 november 2009

En inriktning på integrationspolitiken som garanterar haveri

Läser idag om regeringens nya inriktning på den politik som ska öka integrationen. Den arbetsförmedling som egentligen borde sprängas och göras om till något bättre, som inte idag klarar uppdraget, ska alltså få ansvaret. Att förslaget möter kritik från SKL är självklart. Och trots misslyckandet med coacher verkar det vara modebegrepp i Regeringskansliet. Också här återkommer "coachandet" som lösning på ett samhällsproblem. (S) har tidigare föreslagit att Arbetsförmedlingen ska göras om till mer av en kompetensförmedling. Jag tror att det är en bättre väg.

Mest sorg över förslaget känner jag därför att politiken aldrig verkar lära sig. Den som ska öka integrationen och bryta segregationen kan inte göra det på ett isolerat område. Det har försökts tidigare. Det har varit "invandrarpolitik". Det har varit "bostadspolitik". Det har varit "fler jobb och färre i utanförskap". Det har knappast blivit bättre. Helt enkelt därför att problemen sammanfaller (också med andra). Ska integrationens lyckas krävs mer på flera områden samtidigt. Inklusive att möta och mota den diskrimiering som ställer väldigt komptenta människor utanför arbetsmarknaden trots behoven av deras komptens.

Med regeringens nya förslag börjar man om på ruta ett. Men integrationspolitiken kan inte lösas av ett statsråd. Inte ens av Nyamko Sabuni.

Fler bloggar på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,