fredag 13 november 2009

Vad gömmer sig i Schlingmanns kassakista?

DN:s ledare idag är viktig. Även om man kan rikta kritik för att tidningen i egenskap av allmänt alliansflygblad inte förmår skriva en kritisk artikel om de borgerliga utan att först sopa till de rödgröna. Tema är de moderata kassagömmorna som betalar valkampanjerna. Under flera år har partier som insett vikten av öppenhet, som (S), krävt en gemensam överenskommelse om öppenheten. Moderaterna har varit hårdnackade motståndare. Ibland funderar man varför.

I början av veckan skrev institutet mot mutor om detta på DN debatt, och jag bloggade om det. I och för sig var delar av det innehållet också fantastiskt. Det näringslivskopplade anti-mut-sällskapet lyckades få ihop en hel debattartikel utan att nämna de borgerliga partierna och framför allt (m) som motståndare till öppenhet.

Pengar finns det rikligt av någonstans i gömmorna på Schönfeldts gränd i Gamla stan. Frågan är varifrån de kommer. Frågan är vad givarna förväntar sig i retur. Och om man inte har moderaternas egna uppgifter får man räkna själv. Det gjorde Arbetarörelsens tankesmedja i en rapport för ett tag sedan. Några slutsatser var att:
  • M hade 2006 större intäkter per mandat än något annat parti
  • De borgerliga hade större utgifter per mandat än de rödgröna
  • M samlade in åtta gånger mer än övriga partier tillsammans
  • M får mer pengar från hemliga donatorer än vad S får från fackföreningsarörelsen
  • Insamlingsklubbar ökade insamling i M med 350 procent på ett år
  • Osaklig M-argumentation om att S gynnas av partistöd
  • Fackföreningsrörelsens stöd till S minskar
  • De borgerliga hade 60 % högre utgifter än de rödgröna för mediaannonsering
Bidrag för näringslivet till moderaterna är inget nytt. Redan "I stället för slagord", den lilla SSU-bok som jag fick som ung (mycket ung) vid det första medlemskapet, hade en uppställning över hur mycket moderaterna fick direkt från de svenska storföretagen. Så var det då, här i 1973 (!) års penningvärde.
ASEA 420 000 kr
Atlas Copco 180 000 kr
Bofors 150 000 kr
LM Eriksson 400 000 kr
SAAB 300 000 kr
SKF 190 000 kr
Kritiken mot gåvorna ledde till att näringslivet i stället för direkta pengabidrag startade egna loobygrupper och annat. Men budskapet var detsamma. Ideologin var densamma. Och det var en borgerlig regering som skulle köpas. Dagens DN-ledare ställer precis som den tidigare debattartikeln frågan vad som gömmer sig bakom nekandet till öppenhet om partibidragen.

Fler bloggar:
- Progressiva på NetRoots.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

2 kommentarer:

essbeck sa...

Detta är en viktig fråga som borde lyftas fram i ljuset.

Jag kanske har ett litet annan perspektiv. Jag är inte emot att pengar kommer in i politiska partier.

Det som är fel är att det görs i lönndom. En väljare måste har rätten att kunna se vem de röstar på och vilka som sponsrar partiet.

Jag vet att moderaterna har hävdat att valhemligheten skall råda men det argumentet håller inte för att juridiska personer såsom företag, intresseorganisationer , lobbyister och dyligt har ingen rösträtt i val och därför finns det inget skydd under det argumentet heller.

Jag vill kunna veta vilka företag som köper in sig i den moderata portföljen så att jag kan ta ställning ifall jag tycker om det eller inte och också privat undvika att handla produkter från dessa företag.

Jag vill också kunna veta det så att jag kan fråga dessa företag via email varför de ger pengar till det politiska partiet och med frågan vad de önskar att få tillbaka för pengarna.

Ett företag slänger inte bort pengar , de flyttar deras resurser till platser där de kan förväntas att få en åtgärd som på ett eller annat sätt betalar tillbaka investeringen.

Kärnan i problemet som jag ser det är när det är en tydlig anvsändare och en tydlig mottagare av pengar.

En lösning där man får in pengar via lotteri eller dyligt är ett bättre sätt att få in pengar till partien för då handlar det om pengar som är utan en tydlig avsändare och då blir det svårare för ett företag att hävda att de köpt lotter för någon miljon och nu vill de ställa krav.

Ingen perfekt lösning men det bästa jag kan komma på.

Det andra problemet är transparensen jämfört med hemlighetsmakeriet. Ett parti som döljer sina lojaliteter har svårare att ärligt stå för transparens och pusha för de frågorna i det svenska systemet.

Offentlighetsprincipen blir inte ett naturligt synsätt att upprätthålla och försvara för ett parti som har så många hemligheter i det egna partiet.

Att rösta på ett parti som accepterar pengar från juridiska personer och gömmer deras bidrag för offenlighetens ljus blir att rösta på ett parti där ens egen röst devalveras för att man får trängas med sina egna önskemål vid sidan av de hemliga donatorernas kravlista.

Man köper grisen i säcken. Man väljer ett parti med ekonomiska lojaliteter i lönndom. Knappast en bra demokratisk plattform att stå på.

Peter Andersson sa...

essbeck: Viktiga synpunkter. Precis som du så är det hemlighetsmakeriet som är fel, inte gåvan i sig. Ett annat och möjligen svårare ämne är om det blir som när de direkta stöden från företag till (m) som ofta redovisades i årsredovisningar, i stället för att hamna direkt hos partierna blir stöd genom nystartade PR-byråer osv kopplade till näringslivet. SAmma budskap men formellt helt andra aktörer utanför partiväsendet. Jag vill minnas att det blev följden av de bidrag som jag bla nämner i inlägget. Knappast något som kan eller ska förbjudas i lag men det är knepigt demokratiskt om aktörerna är desamma. Därför viktigt också med insyn genom öppen debatt.