Hur går det för Aftonbladets låtsasarbetslösa Mogi?

Det är ganska dåligt med rapporter på Aftonbladets webb. Därför har jag nästan glömt historien med Mogi som jag bloggade om den 19 november. Modebloggaren som skulle ta ett två veckors avbrott i glamourlivet och i stället få "känna på" arbetslöshetens gissel. Inte nog med det: läsarna skulle få följa vardagslivets vemödor och plågor, precis det där som arbetslösheten framkallar. Hur skulle det gå för en ung tjej som normalt shoppar för 10 till 30.000 per månad?

Signerat Kjellberg påminner mig om Mogi. Hela grejen var svår att få grepp om. Kunde det vara positivt? När mina tankar hade bearbetat det klart mådde jag nästan illa. Inte blir det bättre av att följa bloggen, under de dagar som Mogi har levt i armod. Och precis som jag skrev i första inlägget: de reaktioner jag har är inte mot en till synes snäll, söt och ung kvinna som älskar att shoppa, festa på stadens inneställen och att blogga om mode och annat. Mina reaktioner vänder sig mot tidningen Aftonbladet, som började med en oerhört viktig repotageserie om arbetslöshetens Eskilstuna. Och vänder det till detta.

Annars började det både bra och dåligt för Mogi. Det första hon gjorde var att betala sin mobilräkning på 1.700 kronor. Efter det skulle 142 kronor per dag räcka. Jag grubblar lite över hur lång tid det har tagit innan hon fick in "känslan" av att "gå arbetslös". Första postningen den 19 november har så skarpa kontraster.

Jag har fått email från massvis med 20 - 22 åriga tjejer som blivit sparkade från deras jobb och nu hamnat på A-kassa. Jag ska sätta mig ner och svara på varenda email jag får från er.

Tänkte även visa två halsband jag köpte i förra veckan från Forrest & Bob, dom är riktigt härliga.

De där halsbanden lär enligt Forrest&Bob:s hemsida kosta 550 spänn styck. Mogi köpte två. Morgonen efter var det pressfrukost som Bindefeldt ordnat. Ser förstås oerhört gott och trevligt ut, på bloggen. Jag skummar igenom och försöker se det där man upplever som arbetslös. Mogi funderar över vilka välgörenhetsorganisationer hon ska välja framöver. Nja, där kanske: Mogi ska tillsammans med ett team från Aftonbladet shoppa "

en outfit till lågt och bra pris". Just den kvällen skulle avslutas med att "fira att Sturecompagniet fyller 20 år"

Mitt i arbetslöshetens plågor rekommenterar Mogi mascaran Dior - Diorshow, tillsammans med vänner njuter hon av "riktigt goda snittar och sippade på lite bubbel."Mitt under denna svåra tid stannar Mogi upp och berättar om sin egen framgång och att hon har

"byggt upp ett företag som går strålande samt så har jag gjort kampanjer för stora företag som gett mitt företag riktigt bra inkomster

En dag tar hon tar promenad

"Vi gick förbi Smedslättsskolan där vi alla gick, det är även den skolan kronprinsessan Victoria samt Carl-Philip gick i, den var helt underbar".

Jag vill inte att någon ska drabbas av det som Mogi nu har ställt upp och lekt i två veckor. De saknar det som Mogi skriver i senaste inlägget...om stövlar, slutsålda på NK men hon har jagat återförsäljare..

"...nu har jag kommit över det sista exemplaret i storlek 40. Betala får jag göra först om 1 vecka när jag inte går på budget. Jag är så lycklig, jag har letat hela hösten efter ett par snygga stövlar men inte funnit några. Nu äntligen!"

Det där att se fram emot slutet av eländet hjälper nästan det värsta. Att leva på hoppet, att leva därför att man vet att eländet tar slut. Snart. Just det kunde Mogi göra. Så är det inte för alla.

Idag berättar socialstyrelsen om socialbidragsökningar på 23 procent. Arbetslösheten börjar synas just där, när människor hamnar utanför trygghetssystemen. Där kommer Aftonbladet att ha många uppslag till verkliga artiklar om verklighetens Sverige. Mogi kan återgå till sin värld, dramatiskt annorlunda än arbetslöshetens. Att det verkar ha gått mycket bra för henne är förstås strålande.

Jag önskar att fler unga och för den delen även äldre kunde få slippa arbetslöshetens helvete. Kanske "på lite sikt" som den ansvarige i riksdagens utskott för jobbfrågor, skriver i Aftonbladet. Det får gärna göras mer så det går väldigt mycket fortare framåt.

Och just där tar jag nog tillbaks en del av det tidigare skrivna. Med viss reservation för att jag inte känner henne inser jag att hon är en välavlönad företagare som "ser en skön kontrast när jag dricker champagne för 13 000 kronor en kväll, shoppar sönder min plånbok på Mathilde eller plaskar runt på fem stjärniga resorts på Mauritius

Med den bakgrunden borde hon ha haft någon form av känsla i kroppen. Men värdet för bloggen, företaget, av att få reklam i Aftonbladet var förstås lockande.

Mer att läsa:
Fredric Kjellberg skriver också på min favoritsida Second Opinion.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, modebloggare, mogis, mogi, jobbävning, aftonbladet, utanförskap, arbetslöshet, a-kassa, media, journalistik, second opionion,