En av miljöpartiets grundare, Per Garthon, skriver på DN debatt idag. Vad budskapet är egentligen förefaller lite oklart. Men det är väl ännu ett inlägg i den diskussion som föregår en kommande och historiskt skarp valduell mellan två på förhand bestämda block. Men med en osäkerhetsfaktor, SD:s eventuella roll, som har fått allianspartier att flitigt börja flörta med just Mp. En del utspel har sedan kommit om partier är attraktivt för t.ex. socialliberaler.Visst kan man förstå att ett parti, Sveriges kanske tredje största framöver, får en betydande uppmärksamhet. Att klimat- och miljöpolitiken är viktig för väljarna, att miljöpartiets har en trovärdighet i väljarnas ögon som slår alla andra och att miljöpolitiken kommer att vara viktiga under valrörelsen gör det än mer berättigat med uppmärksamhet. Och visst är det en styrka för de rödgröna.
En sak är viktig i samarbeten och det är respekten. Där har (S) historiskt inte alltid sett Mp på det sätt som nu sker inom det rödgröna samarbetet. Eller för att vara tydlig: (S) har historiskt haft en överhetsattityd mot (mp) som har varit nödvändig att få bort om samarbete ska kunna utvecklas.
Den lite märkliga synen på partiet har i alla fall haft två utgångspunkter: politiska och organisatoriska. De sistnämna kanske mer lättförklarade. Ett parti som i mångas ögon var så rörigt på sina kongresser, som satte gränser för politikers tid i politiska församlingar, som i (S) bild inte kunde fatta ett enda beslut utan att dra ihop partistyrelse, som skickade olika personer till förhandlingsgrupper vilket gjorde att allt alltid fick tas från början - det var ett parti som skiljde sig dramatiskt från (S) välorganiserade och gamla (mycket...) inkörda politiska apparat.
Mp:s politiska utgångspunkter förvirrade nog också. Inte till 90 procent. Men det blev ibland krockar med den omfattande lista som verkligen låg väldigt nära (S) och inte minst de värderingar som ungdomsförbundet bar. Det gäller också för Per Garthons uppräkning i DN:artikeln där partiets syn på hållbar utveckling, behov av att "styra" konsumtionssamhället, den internationella rättvisan och solidariteten var värden som lika gärna kunde tillskrivas (S).
Ett undantag - och möjligen tungt - var den fackliga gren som inte kunde begripa hur jobben skulle kunna skapas med MP:s politik där man framför sig såg, bildligt, att det inte skulle komma någon ström fram till elintenviva fabriker.
I vissa sakfrågor blev det förvirrande och ibland till och med konfrontation. Jag har själv svårt att ens nu förstå miljöpartiets oreserverade och okritiska stöd till borgarnas totala brist på kvalitetskrav när man släppte loss friskolorna utan att ha kvar ett politiskt inflytande över hur det som skattepengar skulle betala skulle se ut.
Lika lite som "vanlig" ideologisk förblindning ska tillåtas bygga barriärer mellan (S), lika illa är det om (mp) skulle frysa fast i sin "icke-block-tillhörighets-politik". Att Per Garthon som gammal folkpartistisk riksdagsledamot har behov att markera avstånd från "socialism" får man respektera. Men den pragmatism som S och (till och med) vänsterpartiet har köpt borde inte heller Mp ligga kvar i: oavsett allt annat blir markering av "vi tillhör inget block" något som överordnas allt. Man löper faktiskt risk att också en sådan "ideologi" förblindar.
Jag har ofantligt svårt att se hur miljöpartiets kärnvärden kan förenas med borgerlig politik. Ser man partiet som en "accessoar", något som smyckar ut, något som legitimerar det man själv inte förmår, ja då finns inte grunden för långsiktighet och förtroende som ger ömsesidiga plus. En del partivänner till mig har mer att göra för att stärka sitt egna förhållande till samarbetsvännen mp.
Därför är också det rödgröna samarbetet helt naturligt för mig. En ny respekt för miljöpartiet har byggts upp. (S) har gått från någon form av "nödvändigt-ont"- syn på samarbete med andra till att faktiskt inse (i alla fall på nationell nivå ) att miljöpartiet i sig själva har mycket att ge i ett samarbete. Garthon skriver:
Det går inte att dra några slutsatser om MP:s ”ideologiska hemvist” på grund av det rödgröna samarbetet, som är ett pragmatiskt samarbete i syfte att skapa den regering vi gemensamt tror skulle bli den bästa för Sverige. Det handlar om ett experiment eftersom det är första gången något sådan äger rum. 2014 ska inte bara väljarna utan också partierna utvärdera om det ger mersmak.Hur Garthon ser på experiment är måhända oväsentligt. Min teori är att det är mycket mer än så. Lyckosamt, dessutom.
Fler bloggar på NetRoots
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, miljöpartiet, maria wetterstrand, per garthon, alliansen, regeringen, ekologi, socialdemokraterna,
