Jag tror vare sig Mona Sahlin eller någon partivän till mig har behov av jämförelser med Barack Obama. USA är USA. Sverige är Sverige. När (S) lägger upp planerna för valrörelsen handlar det om att berätta om framtidsdrömmar, om de konkreta stegen att nå dit. Allt med utgångspunkt i de brister vi ser i samhället. De blir att fler med nuvarande regering.
Medierna i Sverige är väl normalt mer sakliga och "snällare" än vad som är fallet i exempelvis Obamas USA. Med våra höga "kvalitetskrav" på politisk debatt är ändå den typ av artiklar som DN i dag åstadkommer ganska tråkiga. Sen förra "mosa-Mona-varvet i medierna har S haft kongress och spikat politiken. Expressen beskrev det faktiskt som succé, för Sahlin. Det ledarskap som DN slår ner på var något som i verkligheten lyfte ordentligt på jobbkongressen.
Det är förstås socialdemokratin själv som måste föra ut sitt budskap. Det är självklart att också ett oppositionsparti ska granskas av medierna. Men en sak är jag benhård på: de svenska mediernas inställda granskning av de som har makten är ett jätteproblem för demokratin. Att Mona Sahlin kommenteras på ledarsidor och annat är förstås naturligt. Att resultatet av moderatledaren Reinfeldts politik inte granskas med samma kraft är demokratiskt tragik.
Fler bloggar på NetRoots.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, mona sahlin, socialdemokraterna, media, mediekritik, journalistik, alliansen, fredrik reinfeldt
