tisdag 17 november 2009

Alla som gillar religiös extremism räcker upp handen

DN debatt skriver S-kvinnors Nalin Pekgul om regligiös extremism i Sverige. Med några exempel visar hon att den finns i samhället. Uppmaningen till "omvärlden" är att bry sig, ta debatten men också att använda rättssystemet för att beivra brott som tar utgångspunkt i någon form av extremism. Artikeln tycks utgå från islam. Nalin Pekgul menar att en lösning skulle vara att till exempel kungen i sitt öppningstal knyter an till andra religioner än kristendomens helgdagar.

Det där sista har jag inga problem med. Allt fler svenskar har en annan religion. Men däremot tycker jag inte att kungen alls ska bygga sitt tal på religion. Så länge seden med att monarken, som ärvt sitt uppdrag "generar" demokratin genom att tillåtas öppna vårt parlament med demokratiskt valda ombud för Sveriges folk, bör väl annat än frågor som har bäring på religion kunna avhandlas.

I Nalins artikel finns några saker som jag blir brydd av. Det första gäller: finns det några i vårt samhälle som inte tar avstånd från extremism? Religiös? Sannolikt finns det det och då förutsätter jag att såväl rättsystemet i stort som särskilda enheter med kompetens för detta inom exempelvis säkerhetspolisen gör sitt jobb för att skydda Sverige. I min bild att de yttersta formerna för religiös extremism det som skedde 11 september i USA, eller självmordsbombandet runt om på vårt klot.

Nalin pekar på hedersvåldet och bl.a. mordet på Fadime som andra yttringar av extremism. Helt oacceptabelt förstås. Vi behöver göra mycket mer för att öka kunskaperna om detta. Jag har själv som politiker i landstinget försökt få sjukvården att jobba mer med att fånga signaler från flickor (och pojkar) som utsätts för detta.

Även om även jag tycker att musiklyssnande och dansande (förstås) måste vara upp till var och en efter intresse är det möjigen att vattna ur ordet "extremism" när det används i det här sammanhanget. Kristna församlingar och kristna familjer har och har haft synpunkter på ungdomars musiksmak och dans också i vår tid och det har förekommit i min mammas generation. Lika tokigt och korkat som jag tycker detta är, lika orolig blir jag för den urvattning av ordet extremism som jag tycker att Nalin bidrar till med det exemplet.

Låt alla som bor och lever i Sverige lyssna på musik och dansa efter sin smak. Gör mycket mer för att stoppa övergrepp som hedersvåld, där en del har bäring på religion men, kanske ännu mer, på traditioner och seder. Ocacceptabla sådana. Gör tillräckligt för att skydda Sverige från extrema grupper oavsett vilket slags extremism som "dyrkas". Jag har svårt att tro att så många säger nej till en sån inriktning. Och gör det för att slåss för "människovärdet, lag och rätt", gör det för att öka friheten.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,




Intressant?