foto Mikael RöhrDet är inte utan att man blir rejält nyfiken: vad är det som sker innanför "skalet"? De fyra borgerliga partierna som började tala med en röst, lät så samstämmiga och kunde bilda regering verkar så smått spricka upp i sina forna dagars inbördes trätor. En genomgående orsak tycks vara att de mindre partierna försöker slita sig loss från moderaternas totala dominans. Det "nya arbetarepartiets" retorik var en lämplig kostym för att vinna val. Men verkar ha framkallat någon form av politisk ångest vartefter tiden går.
Kristdemokraterna, farligt när riksdagsspärren, tog steg ut i periferin i sökandet efter sin egen väg. Men termen "verklighetens folk" skulle man illustrera att man stod på människors sida, "mot politiker". Så fick man beröm av Sverigedemokraterna och ingen förstod egentligen vad Hägglund ville.
I dagarna har centerpartiet fortsatt utanför det moderata, ordningssamma ledet och försöker ta sig fram i ytterspår. Så var det inför budgetbeslutet. Nu är det sänkta löner för unga och försämrad anställningstrygghet som uppreptas som lösningar av näringsministern parti. Hon som på allvar borde vara upptagen att lösa jobbkrisen.
Jag ser i dag att folkpartiet också kliver åt sidan, bort från ledet, möjligen för att söka sig fram mot någon "politikens dödens" för att tala i travtermer. Dit är det ohyggligt långt fram. Ännu fler sänkta skatter för dem som tjänar allra mest. Och även här den ena lösning man verkar tro sig ha på arbetslöshetens gissel: försämrad anställningstrygghet. Så torftigt. Så svagt. Och inte ett enda bevis för att det fungerar i människors vardag. Bara tomma teorier.
Där framme ångar moderatledaren på. Stolt, nöjd, påpassad och omgiven av glamour. Möjligen med svag koll på att de bakre vagnarna i allianståget börjar slira. Hemma väntar uppgiften att lösa den fråga som gjorde honom till statsminister: de fler jobb som skulle komma men som försvann. De många i utanförskap som skulle bli färre men blev fler. I stället blev fokuset låst på att tillgodose de egna kärnväljarnas förväntningar om sänkta skatter. Kosta vad det kosta vill. Kanske återkommer Reinfeldt efter årsskiftet med lösningar på Sveriges stora problem- jobbkrisen.
Fler som bloggar om detta:
- Anne Skåner (Arvid Falk): "Maud Olofsson lever i en egen värld"
- Johan Westerholm. "Om när analys, ord och handling inte går ihop".
- Peter Högberg: "Spritfester, nu igen. Sabba LAS. Nu igen"
- Dick Erixon: "FP ger konkreta förslag för fler jobb"
- Claes Krantz: "2/3 delar av lönen till yngre för samma arbete centerns lösning"
- Johan Ulvenlöv: "Jobbävningen fortsätter"
- Tomas Eneroth (politikerbloggen) "“Maud Olofsson försöker dölja den ökade arbetslösheten”
- Röda Berget: "Reinfeldt måste erkänna sitt misslyckande med jobben"
- Monica Green: "Maudan trixar och fixar"
- Johanna Graf: "Vem har egentligen rätt? Kvinnorna"
- Fler progressiva på NetRoots.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, regeringen, moderaterna, fredrik reinfeldt, jobbävning, arbetslöshet, centern, centerpartiet, folkpartiet, maud olofsson, kristdemokraterna, göran hägglund, verklighetens folk, val 2010
1 kommentar:
Skicka en kommentar