tisdag 17 november 2009

Arbetslöshet är så oerhört mycket mer än bara kalla siffror

Lagom till starten av Aftonbladets artikelserie om jobben och arbetslösheten ser jag nya siffror (dystra sådana) om läget på arbetsmarknaden.

Siffror? Förvisso viktigt. Men den som möter Pernilla Åström från Nyfors i Eskilstuna i Aftonbladets artikel inser att det är f-n så mycket mer än kalla och nakna siffror. Det är människor. Familjer, Framtid. Brist på framtid. Ekonomiskt utanförskap. Socialt utanförskap. Mentalt utanförskap. Inte alltid förbättrat av förmedlingsSverige som nu också försetts med coacher.

Under tredje kvartalet minskade antalet sysselsatta med 2,8 procent. I tillverkningsindustrin, en minskning med 12,4 procent. 80.300 färre anställda i den sektorn än förra året samma period. I går kom varselsiffror: varslen på en lägre nivå än förra året men arbetsförmedlingen visar också:
I slutet av förra veckan var 250.576 personer inskrivna som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen. Det är en minskning med 2.557 personer jämfört med veckan före och 89.060 fler än motsvarande vecka i fjol.
Medan regeringen är upptagen med...annat, kommer också TCO-ekonomerna med sin månadsrapport. Här skjuts hela fundamentet i regeringens politik i sank.
Regeringens utbudspolitik vilar på en bräcklig grund. Enligt nationalekonomisk teori leder generösa ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen till hög arbetslöshet, via höga lönekrav och minskad sökaktivitet. Men hur ser det ut i verkligheten?

En titt på utvecklingen i Sverige de senaste 50 åren ger inget som helst stöd för denna hypotes. Förändringarna av ersättningsnivåerna i a-kassan kan inte förklara sysselsättningsgradens eller arbetslöshetens utveckling.
Jag undrar om jag inte har bloggat om något liknande förut också, då om de sänkta skatterna. Samma teorier man mixtrar med, som dunderkurer är de tänkta att lösa allt. Resultatet låter vänta på sig.

Och åter hör jag Karins röst: hon som ringde telefonväkteri strax efter sommaren och pressade Anders Borg på konkreta förslag om hur "deras politik ger fler jobb". Utan att acceptera några högtravande ekonomiska teorier till svar. Det vill säga de teorier som TCO idag slår sönder.

För mången gång i ordningen finns det anledning att upprepa att löftet "fler jobb och färre i utanförskap" blev färre jobb och fler i utanförskap. Det finns politiska alternativ, något som allt fler upptäcker.

Läs mer om alternativet i politiken. Resultatet av socialdemokraternas jobbkongress.
Fler progressiva bloggar på NetRoots.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är inte uppväxt med en guldsked, jag har pluggat, slitigt och haft ambitioner vilket gett resultat. För att få ett jobb, så måste man ha något att erbjuda, det gamla "arbetarpartiet"(socialdemokraterna) har skapat en tro hos folk att man inte behöver kämpa, staten tar hand om dig. Det är för mig helt otroligt hur man som 26-åring inte kan någonting, går på bidrag, och samtidigt inte vill ta ett jobb på ICA. Kan man bli mer bekväm? En urinluktande trappuppgång är vad hon förtjänar enligt min mening.

/En som kan kämpa utan att klaga på systemet

Unknown sa...

Jag känner för alla de hårt arbetande människor som får sparken när verket de jobbat vid sen de var ungdomar lägger ned och de står där, utslitna och gamla utan möjlighet till ny anställning.

Jag känner verkligen INTE för två lata tjejer i 20-årsåldern som varken skaffat sig utbildning eller erfarenhet och som inte kan tänka sig att flytta eller ens ta jobb på ICA eller inom vården. Vad förväntar de sig?

De tidigare generationer som med svett och tårar byggde upp det samhälle vi nu lever i förväntade sig inte att få allt serverat på ett jävla smörgåsbord, man tog de jobb som fanns eller så skapade man sina egna möjligheter.

Att som dessa personer sitta och drömma om att driva en presentaffär utan ett uns av drivkraft eller egentlig vilja och samtidigt rata alla typer av jobb som inte "passar", det är bara upprörande. Jag känner ingen sympati för dom.