Helt enligt alla förväntningar börjar nu Mona Sahlin jobba igenom politiken. Helt naturligt startar hon med skolpolitiken där förtroendet inte har samma tyngd i väljarkåren som för äldreomsorg eller sjukvård. Låt det bli en bred diskussion och låt den framför allt flöda ut ur de stängda partilokalsrummen, in till de svenska hushållen, ut till elevgrupperna och nå ända fram till lärarrummen. Låt den ta sikte på det som möjligen är en aning unikt i svensk politisk debatt: lyft fram de goda exempel på lärande och skolutveckling som faktiskt finns i Sverige. Problemorientering, ja. Men till dessa fordras lösningar som kan gömmas därute i landet.
Att formen blir ett rådslag får man väl överleva. Det är innehållet som är det spännande och viktiga.
Det finns ett par nyansskillnader i tolkningen av Sahlins budskap. I SvD blir det till ett faktum att den tidigare politiken varit felinriktad medan DN:s beskrivning stämmer med det jag uppfattade i nyhetssändningarna: Det som nått väljarnas ögon av S skolpolitik har varit det ”småiga”. Det stämmer och är tyvärr inte nytt. Det är väl också mycket tveksamt om det beror på partiets felsteg i kommunikationen. Tyvärr har skoldebatter så länge jag kan minnas haft ett nästan patetiskt fokus på mätning av kunskaper (läs betyg) snarare än lärandeprocesser för olika elever. Något som glädjande nog togs upp av lärarförbundets ordförande i en kommentar igår. Till detta har lagt en evighetsdebatt om driftsformer, alternativ eller ej och på senare år om mobiltelefoner. Och kanske naturligt men ibland tragiskt förs debatten utifrån de erfarenheter vi själva har av skolan, en verklighetsbild som kanske har förändrats?
De nya majoriteterna runt om i kommunerna kommer tyvärr inte att ge så mycket näring till en ny debatt om skolans innehåll. Så smått tar allianspolitiken nu fäste i vardagen där åter driftsformerna är det viktiga. SvD beskriver hur en skola nu kan bli utmanad av en muslimsk fristående skola, något som möter reaktioner, och möjligen kommer kunskapsfokuset bort i debatten. Vi behöver en framtidsdebatt om hur vi stimulerar och tar tillvara den vilja att lära som finns hos alla första skoldagen. Varför slås den där ivern och lusten att lära sönder hos många elever direkt från skolstart? Hur vi ger just alla elever det stöd som krävs och hur resurser faktiskt fördelas efter behov.. Vad är det för kunskaper och färdigheter som behövs i framtiden? Tillsammans med frågor om lärarrollen och kompetensutveckling, elevinflytande, den röda tråden av lärande från förskola och livet igenom, och annat viktigt i skolans inre arbete bör det kunna ge socialdemokraterna ett utmärkt skolprogram inför nästa val. Om det där finns betyg från 6:an, 8:an eller inte alls må så vara.
intressant? Andra bloggar om: politik, skola, socialdemokraterna, mona sahlin
3 kommentarer:
Jag hade inget emot den förda politiken. Som jag ser det var det kommunerna, som ville styra skolan mer än det varit tänkt från början, som mest påverkat skolan till att bli ett puzzel där flera bitar saknas.
Bra rutet! Blott mätningar förbättrar inga skolresultat, men låt oss för sjutton inte fastna i nåt som borde vara så självklart: tidig och tydlig information till elev och föräldrar om hur det går i skolan. När vi är överens om detta tämligen självklara behov, låt oss då diskutera hur alla barn ska behålla sin nyfikenhet och kunskapstörst genom hela skoltiden och hur vi hjälper alla att nå toppen av sin individuella förmåga!
Håller med!
Skicka en kommentar