onsdag 18 april 2007

Timbrohögern och sossestudentvänstern- ett nytt kärlekspar?

Jag har länge tyckt att nya, spännande intryck borde in i socialdemokratin. Det är viktigt för partiets själ att vara mer öppen för andra perspektiv och idéer. Lära och utvecklas. Bryta åsikter mot nya samhällsaktörer. Ändå var det med stor förvåning som jag just på S-info:s kalendarium såg annons om ett seminarium med Timbro. Vad vad nu detta?, tänkte jag och klickade vidare. Uppsalas studentsossar visade sig i kväll ordna ett "samtal om individ, frihet och makt" under temat Frihetsideal och framtiden. Hmmm. Utan att bryta min bestämda uppfattning att inte lägga mig i andra föreningars aktiviteter och verksamhet kan ändå funderingarna komma. En socialdemokratisk rörelse efter en nedslående val, förvisso redo till fight, med behov av förnyelse och framtidsdebatt: vad kan en sådan rörelse få ut av Timbro?

Timbro: den svenska nyliberalismens säkraste fäste, Timbrofolket som bar fram Borelius som statsråd, idésmedjan som i 30 år har fört fram de idéer om minskad offentlig sektor, lägre skatter och privatiseringar som vi nu dagligen ser genomföras av borgerliga politiker. Timbro med tidigare chefer som
Cecilia Stegö Chilò, Mats Svegfors, Mats Johansson, Odd Eiken och PJ Anders Linder. Vad kan en sådan konsult- och lobbyorganisation ge för inspiration till en socialdemokratisk studentrörelse?

Förvisso en hel del. Det är viktigt att ha kunskaperna, förstå bakgrunden och känna motståndaren. Politik måste till en del handla om att pröva de egna argumenten mot andras. Och eftersom Timbro nu har ett direkt och starkt inflytande över de som regerar och genom medierna finns det i studentsossarnas arrangemang en logik. Man kan ändå tycka att tiden kunde användas bättre. Till att verkligen söka de där spännande utvecklingspunkterna för den socialdemokratiska förnyelsen. Leta efter de annorlunda perspektiven, fånga andra människors erfarenheter som något att utgå från i framtidsdebatten.

Kanske gör min avsaknad av erfarenheter från studentvärldens liv att jag missat någon kultur eller något man bara "gör". Kanske är föredrag från motståndarlägret ändå givande, på sitt sätt. Man får innerligt hoppas att det är just med den utgångspunkten man har träffen. Möjligen besitter jag själv alltför gamla och mossiga erfarenheter om det politiska engagemanget under ungar år. Då jobbade vi ju med stödinsatser för Nicaragua, med kampanjer mot Coca Colas politiska inblandning. Vi gick som Schyman gör nu på de stora börsföretagens bolagsstämmor och bråkade, vi förde framtidsvisionära diskussioner om det där goda drömsamhället och försökte få in detta i en politisk dagordning. Men vi drev också de vardagsnära frågorna för ungdomar. Det var, som sagt då. Nu är tiderna annorlunda. Världen förändras, värderingar förskjuts. Perspektiven blir nya.

Det stora och nya i Sverige är att det som förr var rapporter och utspel från ett nyliberalt Timbro, nu blir till konkreta propositioner från den svenska regeringen. Deras tidigare modeller om privatiseringar är inte tomma skramlande tunnor utan verklig politik. Förr satt Timbrofolket och skrev underlag till nyliberala moderatmotioner i riksdagen som aldrig skulle bli verklighet...verkade det som. OM, säger om, det skulle handla om att bara lyssna och lära av Timbro Idé: då blir jag verkligen orolig för den socialdemokratiska studentrörelsen.

Intressant: Andra bloggar om: , , , , ,