Ok, tar den där bilden i mitt inre av det jag skriver. Hela Sveriges skolfröken från Munkedal utanför Göteborg: nu också en gitarrspelande fröken med hedrande placering i uttagningen till ESC. Det kryllar av sådana skolfröknar och magistrar i vårt land som varje dag sliter stenhårt för barns och elevers kunskaper och som faktiskt lyckas BRA!. Det kryllar av föräldrar som peppar och hjälper. Och framför att: det sjuder faktiskt av kunskapsinhämtande hos mijloner elever i den svenska skolorna. Där tycker jag man ska börja. Utifrån det blir problemhanteringen mycket mer konstruktiv.
På dagens DN-debatt ger Ylva Johansson en av de första självkritiska programförklaringarna för S. Nu i skolpolitiken, med både självkritik och framtid inbakad, precis som det livslånga lärandet. Från förskola till vuxenutbildning. Bra! Huvudbudskapet är att lärande måste sättas i fokus, en punkt som också förses med självkritik om att det låtit mer som S sätter en omsorgsfunktion för skolan som första punkt. Kunskapsuppföljning, en starkare elevhälsa, krafttag mot segregationenen och läraryrkets roll är några punkter hon pekar på.
Jag är FÖR, måste jag säga. Även om det säkert för många skolpolitiker känns egendomligt att läsa delar av artikeln. För om man inte har haft lärandet i fokus, vad har då funnits där? Möjligen tar sådant som lokalfrågor, enskilda skolors budgetproblem och ständiga betygsdebatter över. Men att inte lärandet skulle vara utgångspunkten är för mig besynnerligt. Lärandet avgörs ju också av vilka förutsättningar skolan har, hur man arbetar med elevinflytande, hur man följer upp verksamhetsplaner och vilka resurser man har för elever som behöver ett särskilt stöd. Bor man som jag i Huddinge kommun, där ju också Ylva Johansson har upplevt skolvärlden, inser man att förutsättningarna för att nå kunskapsmålen påverkas av segregationens effekter. Det tar hon också upp. Att det där är viktigt med svenska språket är rätt. Men gå för allt i världen inte i samma fälla en gång till som andra har gjort!! Att sätta tesen "lär dig svenska" utan att se till förutsättningarna för detta på skolan.
Även om vi pratar skola idag och mäter elevers resultat idag, så är LIVET för en elev en helhet. För mig är det uppenbart att de elever som var förskolebarn förra gången stora nedskärningar gjordes bland annat på det som då hette hemspråksträning, fortfarade ger effekter på skolans resultat. För den som tvivlar är det bara att se till resultaten. Visst varierar det, något som påvisar att också skolans arbetssätt och pedagogiken avgör. Men helheten måste finnas med. De eleverna fick inte den basen för lärandet de behövde, och inte lärde de sig svenska heller. Den andra förklaringen, ofta kopplat till samma områden, är att elever som har större behov av särskilt stöd inte har fått det i tillräckligt omfattning Där finns en oroväckande svängning under de senare åren som bör noteras. För att det där extra stödet ska ges har alltmer av diagnostisering av trebokstavs-handikapp kommit i fokus. Det är bra att detta har utvecklats men samtidigt har barn och elever som inte har diagnosen men som lever i områden där sociala förutsättningar, spåksituationen och annat, inte fått tillräckligt stöd. Det slår igenom på resultaten för skolan.
Ylva pekar på elevhälsan som nästa reformområde. Bra att vi också för skolan kräver en "företagshälsa". Samtidigt måste skolan bli bättre på att samverka med ex primärvården, med ungdomsmottagningar, den öppna psykiatrin osv och omvänt. De resurser som behövs för eleverna och som finns i landstingets ansvar, kan användas betydligt bättre för att ge alla elever den där viktiga grunden för att kunna och vilja lära.
Det må vara självkritik i debatten, och det är bara bra. Men det är också en utmaning till hela skolsverige. För många är skoldebatt detsamma som att diskutera betyg, dvs mätning av elevers resultat. Hur man än ser på betygens roll så blir den debatten något tråkig och avgränsad. Hur kul är det att bara prata mätmetoder, inte lägga fokus på lärandeprocesser, spännande utvecklingsområden....Nästa fälla håller många på att gå i nu genom att vara totalt upptagen med vilken ÄGARE som skolan ska ha och hur "kundval" ska fungera. Man kan känna vissa farhågor över vad som är "inne" i debatten om skolan....
Problemet ur ett partiperspektiv är väl att det under många år som ju är Ylvas utgångspunkt för artikeln, har varit tämligen dött internt med de mer djupa diskussionerna om skolans mål och innehåll. Det var länge sedan vi hade skolstudiecirklar som "Skolan- ett klassamhälle" (det ni!!! ) Det är bra med en nystart i ett modernt Sverige år 2007 för en skolpolitik för framtiden.
Intressant: Andra bloggar om: politik, skola, socialdemokraterna, Ylva Johansson
