Nu har den äääntligen hamnat i min brevlåda. Den redan så omtalade och efterlängtade nya pocketboken. Redan dess titel och undertext slår fast vad det handlar om: "På väg". Partiet? Sverige? Jag själv? Kanske upplagt för egen uttolkning. Och den så känsloväckande undertexten "Om drömmar, ilska och vilja". Utan att vara bunden av förutfattade meningar om detta 68:ans litterära verk tittar jag i den med vissa förväntningar. Anstränger mig för att vara neutral, även om jag har läst Katrines analys av den, och även sett Eriks och Jonas kommentarer. Den första tanken blir: "Vad i all världen är det? Kongressreferat? Framtidsdebatt? Intervjubok? Den andra funderingen är varför informatörer och skribenter verkar sitta i sina egna små bås och plita och där exempelvis valanalysgruppens viktiga rapport inte verkar ha påverkat boken. Att det som under veckan varit så stort i medierna, en ny utformning av socialdemokratisk skolpolitik, är t.ex. helt frånvarande i denna "drömbok", vilket är märkligt. Man skulle också kunnat tänka sig ett första steg för att peka på mångfaldens Sverige som en mäktig kraft och tillgång i samhället, inte som kostnad eller problem. Det saknas.Jag gör ett ytterligare försök att se en linje, en helhet. Som utgår från ett ändå ganska bra Sverige men som inte kan nöja sig med det. Samhällskritiken och människors behov som utgångspunkt. Som sedan anger de utmaningar vi står för och ger några signaler om våra vägval. Det som bör, skall och måste finnas med i framtidsdebatten.
Om man som jag tror att vi måste starta med värderingarna som utgångspunkt och hur de ska verka och påverka oss i ett modernt samhälle så är inte boken till någon vägledning. För den som vill tänka till och sedan ge sitt bidrag inom olika sakfrågor känns det lika svårt. Här speglas stora områden som sjukvården lika omfattande som arbetslivsinstitut och Sixtens eluppror. Här blandas "vet du att"-rutor om det mesta utan att alltid ha något sammanhang med omgivande texter. Här börjar det med barnen, bra! Men där är utgångspunkten inte hur vi gör Sverige ännu bättre för barnen, hur världens bästa förskola blir ännu bättre, utan borgares politik om att privatisera en förskola. Viktigt i sig men får knappas vara vår utgångspunkt när vi pratar framtidspoltitik. Så kan område för område betas av där det mesta, utom skolan då, finns med på ett eller annat sätt men där strukturen gör det omöjligt att uppfatta något speciellt. Och där i bakhuvudet gnager den där tanken om storstaden och stockholmsregionen, om livsförutsättningar, klassklyftor och särskilda utmaningar där. Kunde inte detta fått en liten plats också i detta material? Det är faktiskt en ödes- och överlevnadsfråga för socialdemokratin i hela Sverige.
Den största behållningen i boken blir utan tvekan Monas eget förord, och hennes citat av Maryam Yazdanfars blogginlägg om den saknade framtidsberättelsen. Just där borde bokens hela idé ta avstamp. Tyvärr har jag svårt att upptäcka den linjen...
Intressant: Andra bloggar om: förnyelse, socialdemokraterna, politik, mona sahlin, val2010
