tisdag 10 april 2007

Bloggdebatt om narkotika väcker frågor till Centerns ledning

Internet och bloggvärlden leder mig ibland till märkliga ställen. En hel del är friskt och nytt, något som lär och ger andra perspektiv. Ofta stöter man på seriösa debattörer som med glöd och engagemang ger sin syn på olika frågor. På andra ställen möter man inställningar och åsikter som tyvärr är mörkare, råare och ännu värre än så. Det kan vara en rasist som ger ifrån sitt trista bräkande i form av en kommentar, självfallet anonymt. Det där får man leva med, stå ut med, om man har svept in i denna värld, oavsett om det är i den "riktiga, fysiska" eller i bloggarnas egen värld. De finns tyvärr. Där de två världarna möts uppkommer ibland gränsytor som inte riktigt går att förstå. De egna tankarna, formulerade framför en dataskärm som så totalt bryter från det världen utanför ser som sunt och riktigt. Inte alls fel att ändå fortsätta hävda sin mening. Tvärtom.

Men läget blir annorlunda om man i den "riktiga världen" har en ansvarsposition. Är man kommunalpolitiker eller riksdagsledamot så innebär det ett ansvar. Man sänder signaler. Ger sitt parti en profil. Man uttalar en uppfattning som mycket lätt ses som något som bärs av det parti man företräder. I det ljuset kan man se den bloggdebatt som pågår om att göra det egna privata bruket av narkotika fritt. Debatten har rasat "högljutt" under en tid. Två partivänner, Roger Jönsson och Micke Larsson deltar aktivt. På "andra sidan" finns Federly och nu senast
Per Hagwall. Ursprunget till debatten är att CUF:s snart före detta ordförande uttalat sig positivt till legalisering av narkotikabruk. Nu senast, vad jag sett i en lämnad kommentar på
Eklindhs blogg.

Det förvånar inte, det är inte första gången och det är förmodligen inte sista gången en ungdomsförbundsordförande gör utspel som väcker reaktioner.(så SKA det vara) Det är heller inte första gången som borgerliga partiers unga företrädare pläderar för legalisering av narkotika. Det kan i sig ses som något som helt enkelt måste bemötas. Det som är riktigt allvarligt i den debatt som nu förs är att ledamöter av Sveriges riksdag står för den uppfattningen. Om detta måste debatten också handla. Frågorna blir fler och måste snart ställas till såväl Maud Olofsson som till ordföranden i riksdagens eget socialutskott, Kenneth Johansson. Den sistnämnde särskilt viktig eftersom Federlys parti faktiskt leder det svenska parlamentets arbete mot bland annat narkotikamissbruket. Ställer de upp på riksdagsledamoten Federlys syn? Hur riskerar hans deklarationer att förändra eller påverka centerns och därmed regeringens syn på narkotikapolitiken i Sverige?

Den finns onekligen all anledning att bekämpa narkotikan i Sverige. Att alkoholen fordrar betydligt större insatser och uppmärksamhet än vad partierna samlat har orkat med kan aldrig stoppa insatserna mot knarket. Där ska regeringen lägga ner Mobilisering mot narkotika och jag ser verkligen fram emot att höra Maria Larssons svar i riksdagen nu på fredag om hur regeringen tänker sig arbetet mot droger framöver. Men det är bra att man ändå inför VÅP:en verkar lansera något. (också DN och SvD rapporterar) En trygghet är också att det hos exempelvis de unga finns en mastodont majoritet för uppfattningen att samhället ska arbeta mot narkotika och droger. Ungdomsförbund som driver frihetliga teser om knarket torde därför ha väldigt svårt att med den frågan växa sig starkare i det som torde vara deras målgrupp.

Det går att ha två ingångar i en legaliseringsdebatt, där jag i och för sig tycker att båda är fel. Den ena, mest korkade, är tesen om det "frihetligas" överhöghet. Det vill säga synen att allt är fritt för den enskilde, möjligen med reservationen att man inte skadar varandra. Där spricker frihetsteorin när det gäller droger. De kostnader och lidanden som enskilda och samhället i stort drabbas av i drogernas kölvatten är gigantiska. Där är det också otvetydigt så att det är helt omöjligt att hävda en rimlig nivå på brottsbekämpning och legalisering av narkotika samtidigt. Den andra ingången, att själva bruket av narkotikan inte ska vara kriminaliserat därför att det innebär straff i stället för vård, har jag mycket större förståelse för. Även om jag idag inte ser någon anledning att avkriminalisera, eftersom narkotikan är det stora problem det är. Kriminaliseringen kom -88 och dessutom drog de borgerliga (Federlys regering) upp straffskalorna några år senare, en debatt i riksdagen som kan läsas
här. Och oavsett straffskalor är det viktiga att det i missbrukarledet ändå är vården som sättas i fokus och inte själva öppnandet av gallergrinden till den mörka fängelsehålan, så att säga. För den som ändå ser behovet av gemensamma reaktioner mot narkotikan är det ändå en trygghet att veta att den motsatta "frihetslinjen" inte har stöd av särskilt många promille av den väljarkåren.

Andra Intressanta bloggar om: , , , , , , , , ,

15 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Peter!

Mycket bra sagt av dig där du lägger in ganska tunga värderingar i och med att Federly är riksdagsledamot.
Jag och Roger Jönsson har tagit upp den frågeställning i andra inlägg, dvs trovärdigheten hos federly och centerpartiet i narkotikafrågan.

Micke

www.s-info.se/mikael

Peter Andersson sa...

Micke
Jag har skickat över inlägget till Kenneth Johansson, som är centerpartist och ordförande i socialutskottet..så får vi se :)

P

Anonym sa...

Tack Peter!

Micke

Eklindh sa...

Jag vill bara tala om så att det inte blir några missförstånd att jag inte är Fredrik Federley och har inte några kopplingar till C eller CUF alls.

Och mina åsikter om droger tror jag inte är samma som Federleys. Jag vore väldigt tacksam om du skrev det så jag inte blandas ihop med Fredrik eller tvärtom. Jag tror ingen av oss vill bli det.

Men tack så mycket för länken.

Peter Andersson sa...

eklindh:valde en lösning genom att ändra länken "federly" och i stället lägga den för sig..markerad som den kommentar som ligger där och som är läsvärd. Allt enligt önskemålen?
PS: lycka till med rökstoppet. Tänker själv fortsätta lite till *host*

Eklindh sa...

Tackar tackar. Nu är jag helt nöjd.


Jag kan skvallra att rökstoppet har gått mycket bra. Över förväntan helt klart. Det var grymt jobbigt de första tre dagarna sen blev det lättare. Men absolut inte lätt.

Anonym sa...

Det är synd att den viktiga debatten om narkotika hela tiden förstörs av förbudsanhängarnas hetskampanjer mot de få som vågar säga annorlunda. Istället för debatt i sak blir det alltid personangrepp och försök att tysta kritikerna.

Det förekommer många felaktigheter i den polariserade diskussion som förs. Att ens antyda att Federley skulle vara en vän av narkotika syftar ju bara till att svartmåla honom. Vad han och många sakkunniga säger är att förbudet får oönskade konsekvenser som motiverar en avkriminalisering av mindre innehav och bruk. Narkotikaförbudet fungerar lika illa som förbuden mot abort, homosexualitet och alkohol gjort tidigare.

Det är för övrigt märkligt att socialdemokrater så gärna använder narkotikafrågan för att slå ner på borgerliga politiker. Lyfter man blicken lite ser man att det i övriga Europa främst är socialdemokrater och vänstersocialister som driver en mjukare linje i narkotikapolitiken.

Den svenska förbudspolitiken fungerar inte. Allt fler tunga narkomaner dör av överdoser samtidigt som yngre användare i början av sin "missbrukarkarriär" låter bli att söka hjälp av rädsla för straff. Dessutom föder förbudet en kriminalitet som vid varje straffskärpning blir allt grövre och som offrar allt fler av samhällets allra svagaste. Det spelar liksom ingen roll hur många gångar man säger sig arbeta mot narkotikan när de goda resultaten uteblir. Principbaserade förbud och hårda tag har blivit en helt igenom cynisk lek med människoliv.

Men varför bry sig när det viktiga är att driva kampanj mot budbärarna?

Peter Andersson sa...

Aqurette: Jag känner inte Federly och har inte någon som helst anledning att "svärta ner" eller använda "personangrepp". Jag har själv inte heller något som helst intresse att delta i diskussioner av mer "filosofisk" eller teoretisk art och jag lägger mig inte heller i ungdomsförbundens debatter. Som man får säga när man fyllt 40: "Det hör till ungdomen att vara lite uppseendeväckande". :)
Däremot är det helt annat om centerpartiet ingående i en regeringsallians vald av en majoritet av riksdagen har ledamöter som står för detta. Då handlar det helt plötsligt om hur det parlamentariska läget ser ut. Här är det ingen fara eftersom det är sån fundamental majoritet för den linje som drivs. Men det oroar självklart om man driver en frihetslinje.

Och som framgår av mitt inlägg ser jag detta ur 2 möjliga ingångar där den ena också varit något sossar har stått för: dvs inte kriminalisera = in på kåken, utan VÅRD av missbrukare. Den debatten är viktig. Den jag däremot ser kommentarer om senast från igår (länkat i inlägget handlar inte om det. Det handlar om en frihetslinje , om rätten att göra det man vill. som jag i det här fallet inte kan dela.

Du skriver själv i en kommentar på Hagwalls sida om ett annat ämne:

Minns att bara vi trots en uppskruvad barnpornografidebatt vågade gå emot grundlagsändringen som möjliggjorde att riksdagen med enkel majoritet kan frånta medborgarna grundläggande rättigheter.

Jaja. Ser man det som grundläggande rättigheter så har man onekligen en frihetssyn som inte jag är inärheten av .Du får förlåta.
För mig är det här samma sak: Det ska fan inte vara rättighet med barnporr. Inte heller att knarka.
P

Anonym sa...

Jag orkar egentligen inte gå in i en debatt till i det här ämnet med tanke på hur lite förnuft och rationalitet är värt inom ett område kontrollerat av moralisk övertygelse.

Helt kort vill jag dock förutspå att den drogmoralistiska tekniken att klumpa ihop alla nu olagliga droger till "knark" kommer att leda till den svenska modellens fall långsiktigt. Folk i allmänhet inser att heroinmissbruk och marijuanarökning är helt olika saker och fortsätter drogmoralisterna att ändå koppla dem samman så förlorar de den trovärdighet de tror sig ha monopol på.

Ingen som jag känner till har någonsin förespråkat legalisering av Heroin, det vore naturligtvis vansinne, som att dela ut laddade vapen till folk på gatan.

En drog som marijuana som inte är beroendeframkallande, inte leder till våld och så vidare är en helt annan sak men så länge detta omaka par kan bindas ihop så går det att upprätthålla det moraliska höglandet.

En annan sak jag irriterar mig på är den förminskande tonen mot dem som förespråkar nyansering, förnust och rationalitet. Den huvudsakliga anledningen till att den svenska modellen för narkotikapolitik fortfarande står är att alla som säger emot den brännmärks som hädare mot den sociala statsreligionen som vår narkotikapolitik blivit. Ingen vill vara "drogliberalen", speciellt inte eftersom man påstås stödja de tunga drogernas missär bara för att man vill bedöma de harmlösa efter fakta och inte övertygelse.

Lyssna bara på er själva, ni manar till tillrättavisning av de missledda ungdomarna som ifågasätter era gamla Bejerotska dogmer. Sedan klappar ni varandra på ryggen som goda bröder i kampen mot de ifrågasättande.

Anonym sa...

Jag tror inte en sansad diskussion om narkotikapolitiken behöver vara varken filosofisk (vad nu det betyder för dig) eller teoretisk utan mycket konkret. Det finns fakta som tar emot förbudslinjen. Men det finns också flera närliggande sakpolitiska frågor i vilka svenska politiker tagit ställning för individuell frihet med samma argument som avfärdas av dig och andra när det gäller just narkotika. Ett mycket tydligt exempel är den fria aborträtten, som försvaras med samma argument som sedan avfärdas som "flum" och "nyliberalism" när det gäller narkotika. I abortdiskussionen framhålls människans rätt att själv bestämma över sin kropp som viktigt, men i narkotikadiskussionen betyder denna "rätt" ingenting. Förbudsanhängarna bryr sig helt enkelt inte om frihet i de fall där människor kan tänkas använda den på ett sätt som inte faller makthavarna i smaken, vilket i praktiken innebär att det inte finns någon frihet.

Det är här du och alla andra relativister går fel. Ni är inkonsekventa och visar i handling att ni inte har några principer annat än dem som ni godtyckligt valt. Men det är värre än så. För om kravet ställs att medborgarna och dess valda företrädare hela tiden måste underkasta sig majoritetens godtycke är inte ens demokratin någonting värd. En demokrati har förlorat sin legitimitet när oppositionen och kritikerna aldrig får säga sin mening och skapa opinion utan repression. Kampanjen mot Federley visar att många socialdemokrater helt har missat detta. Ni har en stor majoritet bakom er, och det använder ni som ett argument för att tysta de få som faktiskt vågar säga något annat.

Nåväl. Saker händer fort i politiken. Sverige är nästan ensamt om sin hårda narkotikalagstiftning. Såväl FN (WHO) som EU uppmanar numera sina medlemsländer att liberalisera sina lagar. Förr eller senare kommer en sansad debatt till stånd även i Sverige. Det är helt enkelt inte rimligt att landet med de hårdaste narkotikalagarna har nästan flest dödliga överdoser och mänskliga tragedier på sitt samvete utan att ens våga vara det minsta självkritiskt. Jag tror Magnus Linton på socialdemokratiska Arenagruppen får rätt når han spår att Sverige kommer att skämmas för dagens narkotikapolitik på samma sätt som vi nu skäms för tvångssteriliseringarna. Hur kan vi låta alla dessa människor dö för en princip?

Anonym sa...

Skall inte cigaretter förbjudas det ger ju cancer... gör något åt det politiker... istället för att trakasera subkulturer...

Peter Andersson sa...

Aqurette
Tack för en seriös kommentar även om jag inte alltid tycker som du. :)
Har också tagit del av din rapport:
En kritisk granskning av svensk narkotikapolitik.
- Det jag kallar filosofiskt, eller för den delen flummigt, är ju några av dina utgångspunkter. Dvs de gamla tänkarnas idéer om den absoluta friheten...bla...bla. Ibland en reservation med meningen "så länge det inte drabbar andra".
Då inträder plötsligt något som inte alls är ovanligt i politiken: Dvs hur får man genomfört alla de där idéerna man bär på konkret? Och hur, med den utgångspunkten, kombinerar vi friheten att ex missbruka/bruka med sådant som de kostnader som alla andra skattebetalare får bära för "din frihet". Frihetsdimentionen ställt i relation till det som händer i brukets spår i form av brott, våld i hemmet, utsatta miljöer för barn osv. Vad gäller barn har sett alltför många exempel på missbruksliv i mina sociala uppdrag för att kunna ta för lätt på det. Det går liksom i de fallen inte att komma dragande med mammas eller pappas frihet att knarka.

Här inträder, som du antyder, en praktisk tillämpning av politik. Den utgår både från en historia, från kultur osv. Det innebär i det här fallet att det är narkotikan som står i fokus men utifrån skador, kostnader osv borde lika stort ansvar läggas på alkoholen. Det gör vi inte, (tråkigt nog) därför att det skiljer...Samma med rökning, egentligen. Där är min frihet att röka idag något som du kan få pröjsa för imorgon när andningsapparaten ska in i min lägenhet *host*
Jag tycker att du har en hel del i rapporten som väcker tankar och får en att fundera. Samtidigt blir min känsla att du ändå lägger en mycket större tyngd vid argument för avkriminalisering utifrån det som sossarna faktiskt också har drivit: dvs missbrukare ska få vård, inte främst stoppas in bakom galler. Där har vi ju för debatten båded -88 och när straffskärpningen kom -93 och den för övrigt Huddingeförankrade ex-konstapeln Jerry Martinger var moderat föredragande.

Du nämner brukarföreningarna, och andra perspektiv där också detta är utgångspunkten. Den delen av debatten och diskussion har jag stor respekt för. Men sen har du de egna avsnitten där det på något sätt vänds upp och ner, enlgit min mening. Även om ordet "avkriminalisering" kan användas på båda. När du, i mina öron rätt krasst, beskriver "marknadssituationen för narkotika, att en legalisering av dess handel skulle innebära lägre priser osv...då är jag inte med längre, hur mycket ekonomiintresserad jag än är. Och som nämnts: Det "rena" frihetsbegreppets överhöghet" klarar jag inte heller. För att koppla till alkoholen igen: Jag kan med stort engagemang och förståelse rent teoretiskt försvara att det principellt är fel att man får sitta riksdagen och besluta om alkoholpolitiken, utrikes,försvar, och annat när man är 18 men tvingas vänta till 20 innan man får handla en starköl på bolaget. Friheten och principerna renodlade kan jag också vara anhängare av. Men politik ÄR och FÅR inte bara vara principer. Vad händer i ett land med den utvecklingen vi redan har på alkoholområdet? Och med allt som följer i dess spår? Vi kan förutsäga resultatet och de effekterna är jag inte beredd att politiskt stå för, även om jag som sagt kan fatta idén.
Sen har jag svårt med kopplingen till aborten. Möjligen beroende på att jag inte ser det som "mord" som en del andra. Jag fattar ditt frihetstänkande där också men kan inte se lika tydliga kopplingar där som en kommentar vore om alkoholen tex. Det som är min koppling där, som i politikens vardag också visar de "frihetliga" idéerna är ju diskussionen om folkhälsofrågor i stort, där ju såväl narkotika,alkohol och aborter finns med. Vi vill stärka folkhälsoinsatserna och moderaterna har i riksdagen just betonat att de inte vill ha så mycket av det, med hänvisning till individens ansvar. Men för att ta ett konkret exempel: om man vet att knappt någon blivande genomsnittsmamma "väljer" att fortsätta röka under graviditeten men samtidigt ser att i utsatta bostadsområden så kanske 20-25 procent fortsätter: Då KAN man, även om jag tycker att det är dumt, ha utgångspunkten att det är deras FRIHET och de väljer själva. Men man kan också se det i ett bredare socialt sammanhang där "eländesfaktorerna" alltid hänger ihop. För en del av oss är det rätt självklart att dra slutsatsen att politiken behövs där.

I ditt inlägg dömer du ut vårt praktiseranade av demokratin.(eftersom den inte anses vara av värde om man inte får bruka narkotika, tolkar jag det) Men fortfarande tycker jag att du andas för mycket sossekritik. Faktum är ju att det inte kommer ändras särskilt mycket nu heller även om alliansen styr på samhällets alla nivåer. Möjligen för att de hos de där "undertryckta" svenskarna som inte får bruka cannabis ändå finns en insikt om att det kanske inte är den viktigaste reformen att genomföra nu. PRecis på samma sätt som vårt parti möjligen inte kommer avskaffa monarkin. Även om vi principellt...kan tycka så :)

Sist, bara så det är klart. JAg för inte, och har ingen som helst anledning, att använda personangrepp el liknande om Federy. Och som jag skrivit tidigare..det som debatteras inom ungdomsförbund är jag för "gammal" att lägga mig i. Och vissa "revolter" är deras plikt att bidra med i debatten så vi äldre inte stelnar ihop. Däremot kan jag inte vara tyst om en ledamot av riksdagen för ett parti som ingår i regeringen ger uttryck för en avkriminalisering av narkotika som utgår från de tankar som "frihetsfronten" alltid har verkat för, en organisation som FF för den delen länkar till....
Men personangrepp har aldrig varit min grej i politiska samtal.

/P

Peter Andersson sa...

Aqurette
Glömde trots längden på mitt svar en väsentlig fråga: Du säger att WHO och EU uppmanar till liberaliseringar. Kan du utveckla det. Var och när? Även den nuvarande regeringen har med det, om än kortfattat, i regeringsförklaringen men något mer utförligt i budgetproppen för -07. DvS sveriges arbete TilLsammans med EU/FN mot narkotikan. Där finns inte något om liberalare BESLUT (att vissa grupper driver det vet jag....)

p

Anonym sa...

Peter, läs på lite tack. Till att börja med kan du läsa WHO-rapporten Cannabis: a health perspective and research agenda

Sedan får du gärna läsa den Kanadensiska senatens rapport Report of the senate special committee on illegal drugs, CANNABIS: OUR POSITION FOR A CANADIAN PUBLIC POLICY

där bl.a. detta citat står att läsa: "In total, based on all the data from the research and the testimony heard regarding the effects and consequences of cannabis use, the Committee concludes that the state of knowledge supports the belief that, for the vast majority of recreational users, cannabis use presents no harmful consequences for physical, psychological or social well-being in either the short or the long term."

Ditt konsekventa användande av begreppen knark och narkotika i stället för att precisera vad du talar om ger dig vissa lätta poänger rent retoriskt, tyvärr genomskådas detta av personer som har större kunskap om sakfrågorna.

"äpplen och päron", om du förstår vad jag menar.

Jonas S sa...

"Du säger att WHO och EU uppmanar till liberaliseringar. Kan du utveckla det. Var och när?"

EMCDDA ger ut en serie "policy briefings" med titeln "Drugs in focus".

www.emcdda.europa.eu

Du kan nog hitta fler exempel om du vill.