Den blogg som går under namnet Bent fortsätter i ett nytt inlägg sina märkliga turer och utsvävningar och blir ett talande och sorgligt uttryck för att bloggvärlden har sina begränsningar vad gäller det demokratiska samtalet och debatten. Jag ska inte sticka under med att jag blir besviken. Hade det bakom Bloggen Bent döljt sig en allmändebatterande person med "fria" tankar utifrån något filosofiskt perspektiv hade jag haft större förståelse för inlägget. Men när jag sen ser att bakom bloggen döljer sig Björn Pedersen, journalist och dessutom själv aktiv i Centerpartiet så förstår jag ännu mindre de utfall han kommer med. En ton som jag inte mött annat än mycket undantagsvis i politiken.
Något som dök upp som en kommentar från mig angående fastighetsskatt och SvD:s ledarskribents rättvisesyn blev i ett första inlägg till ett märkligt påhopp från bloggarens sida, därtill annonserad stort på Intressant. Innehållet var desto knepigare att förstå. Först ett svamlande med dammbelagda teorier från J.S Mills dagar som utgångspunkt, över någon rad om vad lycka är och som pricken över i:et i det senaste inlägget ett resonemang om att kissa längst. Den diskussionen leder uppenbarligen inte en meter vidare.
Den totala botten och gyttjan når Björn Pedersson när han lägger in en rad där han helt obegripligt skriver om mig: ingenting som säger att han inte i framtiden pratar om den goda socialdemokratin som skyddar folket från undermålig genetisk materia.
Där tar debatten slut för min egen del med en stilla undran och faktiskt rädsla över Centerpartiets utveckling de senaste åren. Får försöka forska vidare på landstingsfullmäktige nästa vecka. Kanske prata med Hans Lindqvist, föresten.I alla fall en person som ger förhoppningar om att det gamla Bondeförbundet kanske har en framtid ändå. Bloggen Bent ger sannerligen inte det intrycket.
Intressant: Andra bloggar om: politik, samhälle, socialdemokraterna, liberalism, socialliberalism, utilitarism, rättvisa, centerpartiet,
3 kommentarer:
Björn kritiserade utilitarismen. Du argumenterade emot honom och sa han hade fel. Detta kan rimligen tolkas (och har av Björn tolkats) som att du är utilitarist, och tydligen har han nån annan anledning att ser dig som utilitarist. Jag tolkar ditt inlägg som massa svammel som inte betyder nåt. Vem som har rätt är väl svårt att avgöra.
Med utilitarism så kan man försvara avrättningar som underhållning, eftersom en persons död upphävs av alla andras ökade välmående, och ja, det är fullständigt riktigt, till och med nödvändigt, att med en utilitaristisk inställning anse att tvångssteriliseringar är bra om dom skyddar folket från en undermålig genetisk materia. Denna syn genomsyrade den svenska socialdemokratin under 1900-talets första hälft. Den enda aneldningen till att tvångssteriliseringarna slutade tycks ha varit att dom faktiskt inte "hjälpte". Dvs, det gick inte att skydda folket från undermålig genetisk materia genom att sterilisera dom som uppförde sig på ett sätt man inte såg acceptabelt.
Så Björns skriverier är bara obegripliga om man inte vet vad utlitarism är, och eftersom det är det Björn skriver om borde du väl rimligen ha tagit reda på pdet INNAN du svarade, eller?
Lennart: Tänker inte föra ytterligare en pseudodebatt. Och den debatt du kommenterar är för mig högsta grad avslutad. Jag har kommenterat ett inlägg och fastighetsskatt och fått till svar att jag "vill skydda folket från undermålig materia.
Om du och andra väljer att tolka min bild av vad som format min syn på rättvisa/orättvisa som svammel så får det stå för er.
Och avslutning till dig också.
Det är du själv som väljer att dyka ner till gyttjan med Bent genom att ovan antyda att det i min idévärd finns en positiv hållning till avrättningar som underhållning och till tvångssterilisering.
Därmed har vi ingenting att kommunicera om framöver.
Skicka en kommentar