Det är kanske en både onödig och dum fråga: men gäller lagar också för borgerliga politiker som tagit över makten? Det borde vara så. Och med all sannolikhet följer de precis som andra de flesta av våra lagar. Men inte riktigt alla. Inte helt säkert. Det verkar vara en inbyggd reaktion hos alliansföreträdare att när det gäller upphandlingar vara noggranna med lagen när det offentliga - kommunalt eller landstingsdrivna- verksamheterna ses över. Då ligger det nära tillhands att handla upp. Allt enligt lagen om offentlig upphandling. Där finns också ambitionerna, inte minst i Stockholms läns landsting. Vårdcentraler, geriatriska kliniker, specialistmottagningar, ja till och med innanför de stora akutsjukhusens väggar ska potentiella (eller kanske redan befintliga, stora och expansionslystna) vårdföretagare kunna välja det man vill driva.
Omvänt: om å andra sidan en privat verksamhet redan har ett avtal och driver verksamhet så vänds denna hugade upphandlingsiver i dess motsats. Så, teoretskt men också med praktisk verklighetsbakgrund, om det gemensamma, landstinget, både skulle klara av en bättre verksamhet, med lika eller högre kvalitet till lägre eller samma kostnad, så verkar det vara ointressant. Då ska direktupphandling tillämpas för att säkra entreprenörens fortsatta avtal.
Det som benämns valfrihet må vara önskvärt. Vården har länge haft den rätten fastställd i politiska beslut. Men i alliansens värld ska det lika mycket vara valfriheten för vem som helst att driva och möjligen göra sig en hacka på vårdens olika grenar, på skattebetalarnas gemensamma konto. För att nå det målet kan politiken till och med tillåta sig att rucka lite på lagens annars långa arm. Så var det med kampen mot brotten.
Intressant: Andra bloggar om: politik, alliansen, sjukvård, stockholms läns landsting, brott, upphandling
