Moderat offensiv mot tiggeriet

Moderaterna i Malmö engagerar sig nu mot tiggeriet i staden. I sin prioritering av reformförslag passar deras föreslag om tiggeriförbud in väldigt bra. De tycks utgå från en balansteori: läggs förslag som gynnar de allra mest välbärgade samtidigt som de allra fattigaste sätts dit, så får samhället någon form av balans. Mellan ont och gott. Mellan jobb och bidrag. Mellan blått och rött, kanske. Hela debatten snuddar vid något välkänt. Även de nya moderaterna har svårt att se det där förebyggande utan vill hellre sätta in stötar, slag och sparkar när människor drabbas av olycka i livet. För överklassen har alltid tiggeri varit något som ska röjas ur vägen i sig, inte dess orsaker. Tänk att ränderna sitter kvar också här!

Ibland blir politisk debatt alltför historielös. Det verkar som om företeelser och problem är något nytt för mänskligheten attt hantera. Ofta är det tvärt om. Som med tiggeri t.ex. Jag gjorde bara en snabbgoogling och hittade ett dokument på Järbo socken i Dalslands. Högskoleuppsats, men tar det som exempel utan att garantera dess vetenskapliga kvaliteter.
I Järbo, precis som i Sverige i övrigt, har tiggeriet varit föremål för makthavarnas vånda under århundraden. Men det verkar i all historieskrivning som att detta inte försvinner vid förbud. Det minskar bara i tider när tryggheten ökar, när jobben finns där och tillväxten är god och fördelas rättvist. Och en sak är klar: sänkt fastighetsskatt ger inte en enda tiggare mindre.

Att tigga har för den fattiga alltid varit ett sätt att klara livhanken, men har under alla tider setts med ganska oblida ögon. Från myndigheternas sida hade man länge sökt en väg att avskaffa tiggeriet. Man ansåg att bakom detta dolde sig lösdriveriet.

Under 1500- och 1600-talet utfärdades tiggarpass av de svenska biskoparna och legaliserade enskilda tiggares bettleri. De kungjordes i kyrkan och avsåg ett stift eller mindre område. I Järbo fanns under 1700-talet 18 stycken sådana fattigbrickor. Tiggeriordningen av 1642 och 1648 försökte begränsa tiggeriet. Förbud kom 1847, vilket dock inte innebar att det upphörde.

1811 införde man ett system med laga försvar. Under 1600-talet var laga försvar till för att skydda adelns tjänstefolk mot att utskrivas till militärtjänst. Nu blev detta ett sätt att tvinga folk utan arbete och lösdrivare till krigstjänst eller tvångsarbete.

Anstalterna fylldes. 1819 blev man tvungen att låta försvarslöshet bli ostraffat, men restriktioner infördes åter 1833. Brottslingar, försvarslösa och lösdrivare hamnade på samma anstalter, En arbetslös kunde lätt inrangeras bland de försvarslösa. Det blev billigast så för kommunerna, att den orkeslösa skickades på tvångsanstalt. Först 1887 bortföll helt bestämmelserna om laga försvar.

I brist på resurser tvangs man, trots förbud, att godta tiggeriet som en försörjningsform för socknens egna fattiga, samtidigt som man var obeveklig mot utsocknens tiggare.

Andra Intressanta bloggar om: politik, moderaterna, tiggeri, orättvisor, regeringen, fastighetsskatt,