Moderaternas partisekretare Per Schlingmann skriver i dagens SvD om partierna i Sverige. Han har förundrats över strukturer och arbetssätt, över hierakier och internfokus. Jag kan i stora stycken dela hans analys. Om det i sig är en tragik eller inte, men jag skrev en liknande artikel i tidskriften Tiden en gång. Tyvärr inte på nätet, som då knappast fanns tillhands för sådant. Det sorgerliga är väl att det nu i alla fall var sådär 13 år sedan. Lite har hänt. Problemen är desamma. Och det verkar vara fallet såväl inom moderaterna som mitt eget parti.
Mina teorier då utgick ifrån värderingsundersökningar, valundersökningar och egna erfarenheter. Mitt huvudbudskap var då som nu att om politik är något som görs möjligt att delta i endast en torsdag per månad i Folkets hus klockan 19, så kommer partiernas ras att fortsätta både i medlemsantal och aktiviteter. Visst: den demokratiska processen måste finnas där. Men inte i ALLT!! Det måste ges utrymme för egna initiativ, eget engagemang tillsammans med andra i frågor man brinner för. Partierna måste äntligen inse att öppna möten innebär, med få undantag, att ingen kommer. Undantagen som också kan vara något att lära av, är att intresse ofta väcks vid ex hot om nedläggning av någon vårdcentral eller sämre service i centrum. Det negativa snarare än det positiva verkar dra folk. *suck*.
Världen, Sverige och människors vardagsliv, krav och förväntingar om deltagande har ändrats radikalt och i jämförelse med våra organisationsformer blir skillnaderna dramatiska. Inte konstigt att man inte vill vara där! Det finns naturligtvis undantag, både i föreningsarbete och att enskilda faktiskt kommer in, och faktiskt engagerar sig. OCh till och med tycker att det är roligt. Där har vi mycket att lära av framgångar som ändå finns exempel på.
Jag har för egen del skrivit ett litet längre punktprogram tidigare om vad jag tror är nödvändigt för partiet/partierna att utveckla. Och visst har Schlingmann rätt när han noterar att Det finns en logik i det svenska partiväsendet som sätter partiet och dess intresse i första rummet och människors vardag i andra rummet. Det instämmer jag i såvitt det handlar om organisationens fokus. Däremot menar jag att för oss sossar har politikens innehåll alltid tagit sin utgångspunkt i människors vardag. Där är moderaterna också välkomna.
Jag sätter också stora förhoppningar till att Schlingmann menar att "moderater ska ägna mer tid åt dialog med människor" Det gör möjligen att det nu är slut på det som ofta sker när moderaterna tar makten: Att olika mötesplatser för politiker och väljare faktiskt försvinner. Exemepelvis handlar det om nedläggning av de sjukvårdsberedningar som vi hade förra mandatperioden i Stockholm, vars huvuduppgift var dialog. Moderaterna verkar tyvärr betona att allt ska vara "beslutskompetent", det centraliseras och principen om minskning av politiker får råda. Utom om det gäller att genom fler kommunalrådsposter få ihop en majoritet.
Schlingam säger också:Vi märker att avståndet mellan politiken och väljarna är som störst hos de människor som står längst från arbetsmarknaden och samhällsgemenskapen.
Har vi här äntligen en signal om att moderaterna svänger när det handlar om stöd för insatser i områden med lägst valdeltagande? Annars brukar det vara anslag som ryker så det visslar när de tar över. Jag väljer att tolka Schlingmann positivt på den punkten.
Intressant: Andra bloggar om: politik, partier, folkrörelser, demokrati, Partiernas död, moderaterna, socialdemokraterna
