Tankar om påsk och politik. Och en varm påskhälsning till alla

Glad påsk, alla ni där ute i bloggvärlden. Precis som vid andra högtider inbjuder den till mer eller mindre seriösa berättelser och reflektioner, också om politik. För visst kan fantasin flöda när helgens riter och traditioner läses av med de politiska glasögonen. Just påsken har en rik källa att ösa ur, full av symbolik och associationer. Den som väljer att utgå från den kristna traditionen finner möjligen alltför våldsamma historiska och bibliska berättelser för att passa i politisk retorik. Jag menar Jesus förråds av Judas? nja...där finns möjligen en politisk vinkel..
Jesu korsfästelse, död och återuppståndelse? Blod och tårar. Muller , klippor som rasar och öppnade gravar? Blir möjligen lite för dramatiska jämföreseobjekt med svensk inrikespolitik. Inte ens en utsvävning om ett utlovat folk, om väljares vrede och återkomsten av en socialdemokratisk regering känns särskilt klockren. Nej, det perspektivet får Göran Hägglund lösa. (men han verkar virrig. Inte ett ord om påsken i hans veckobrev idag. Men däremot om Bob Dylan? Vad e det för en Kd-ledare?)
Jag tittade in på bloggen högtider. Där lär man sig bland annat om fottvätten som utfördes förr, av lägre tjänare: Tänk: där har vi pigavdraget i alla fall, eller avdrag för hushållsnära tjänster, som det heter.

Som ofta på torsdagen före påsk ringer det på dörren mer än vanligt. Utanför står fyra barn, målade och sminkade till oigenkännlighet. Nya moderaterna, kanske? Alliansledarna förklädda i skrikiga färger. De sträcker fram händerna, korgarna eller hinken och vill ha godis eller pengar. "öppna inte dörren", är rådet. Då blir du av med allt!. Påsken smyckas med påskriset: aha! Där hade vi något för de arbetslösa och sjuka. Glöm fjädrarna. Här är det rena råvaror som gäller. Men det där påskgodiset då? Ja, kanske en koppling: säger bara fastighetsskatt, pigavdrag och förmögenhetsskatt. Några får i alla fall sina sötsaker i gåva.

Häxor? Påskkärringar då? Natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen inleds nämligen häxsabbaten. Det är då som häxorna flyger till Blåkulla för att delta i djävulens mässa (som hålls på skärtorsdagen). Häxorna kommer tillbaka på påskdagen. Så skriver "Högtider".
Här ger man sig ut på mycket osäkra och farliga vatten om man börjar sväva ut alltför långt i tankebanorna. Att Blåkulla ger upphov till bilder, det är i alla fall säkert. Men redan en småtråkig lustighet om att det är det nya namnet på regeringskansliet kan leda fel. Visst finns där kvastar att städa rent med. Och en miljöpartist skulle möjligen invända mot just sättet att flyga...även om CO2-utsläppen från en traditionell häxkvast lär vara mycket begränsat.

Men påskharen då??? Politik där? Ja, jag läste på sidan Ninas påsk:
"Påskharen, som är invandrare från Tyskland, är en stor ful hare med skrämmande ansikte, vassa klor och enorm illvilja. Det sägs att den som stöter på denna form av hare överlever sällan eller aldrig mötet."

Nepp. Här blir verkligen inte ett enda försök att kåsera politiskt. Alldeles för farliga vatten, även om det också ligger lockelser i detta...

Jag avslutar i stället. Politik är faktiskt inte allt här i världen. Tillönskar alla vänner, besökare och bloggare en härlig och skön påsk. Även om jag starkt betvivlar att påskens helgdagar kommer att bli helt pingfria.

Intressant: Andra bloggar om: helg, påsk, påskfirande, politik, samhälle, häxor, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, traditioner,