Jag har i några tidigare inlägg berört Folkpartiets utveckling, men också partiet betydelse i svensk politik. För en aktiv sosse vore det kanske naturligt att le lite skadeglatt åt att den besegrande alliansen stöter på hinder. Ska väl erkännas att visst mått av detta finns även hos en seriöst arbetande fritidspolitiker som undertecknad. Men i grunden är naturligtvis det ett problem för seriös politik att dataintrångsaffärer och annat överskuggar de viktiga ideologiska och sakpolitiska diskussionerna. Det dalauppror som drog igång för en tid sedan var därför viktigt. Kraven på folkpartisttisk förnyelse och partiledarbyte, som tyvärr handlade om ett mycket sent skede. Kraven gällde att få en ny ledar inför valet 2010. Det är alldeles för sent!
Om inte annat borde socialdemokratins frammarsch i opinionen tvinga fram snabbare agerande också inom Fp.
Erik Ullenhags utspel på DN debatt var också det viktigt för folkpartiets framtid. Nu ett utspel som har återtagits, och som föranlett Folkpartiet att be Maud, ”Skriet från vildmarken” Olofsson om ursäkt. Om inte folkpartiet tar ansvar för sin egen framtid så kommer ingen annan att göra det. Då kommer Lars Leijonborg att under återstående tid av mandatperioden att i varje intervju, varje tal och varje TV-utspel att prata, prata och prata om den än viktigare frågan än den andra: Det enda svenska folket kommer att se är ett enda stort dataintrångsansikte som inte har någon plats i svensk politik. Det ödet önskar jag inte de många överlevande men nu åsidosatta socialt engagerade medlemmarna av Folkpartiet.
intressant: Andra bloggar om: politik, folkpartiet, Erik Ullenhag, opinionsläget, dataintrång, Lars Leijonborg, alliansen, Mona Sahlin
