Bloggen Bents flummande filosofiska irrfärd

Som något yngre, och gärna under kurser på mitt älskade Bommersvik, hade jag också ett brinnande begär att få diskutera ideologi och värderingar i mer teoretiska termer. Ibland saknar jag det. Den mer vardagsnära politiken är förvisso viktig, kanske viktigare för de som valt mig, men den där debattkicken uteblir ofta, den som man fick under de vida och djupa idédiskussionerna. Därför var Bloggen Bents inbjudan till debatt en kick. Han har läst min reaktion på Svenska dagbladets något udda syn på rättvis fördelning, en reaktion som jag uppenbarligen delar med Lars Leijonborg. Men besvikelsen blev ganska stor när jag började läsa inlägget. Det som lockade så till debatt på Intressant visade sig i stället var en märklig berättelse om rättvisa utifrån ett tämligen flummigt perspektiv. Säkert kul underlag för en helg med obegränsat med vin och djupa diskussioner men inte det som min kommentar till SvD handlade om. Här talas i exempelform om vad som är det "utilitariskt korrekta". Bloggen Bent för också ett resonemang om lycka. Och lite till.

Jag har inget färdigt svar. Kanske några tankar. Huvudinvändningen består självklart mot SvD:s och PJ Anders Linders krönika med talet om förmögenhetspolitik, om fastighetsskatten som något som nästan beskrivs som det yttersta steget mot ett samhälle bra för alla. Det är uppfattningar jag inte delar, och ska man tro det man hör, inte heller något som delas av något borgerligt parti, inte ens av Reinfeldts moderater. Det är gott. Steg framåt för det socialdemokratin står för.

Bedömer man ledstjärnor som rättvisa är det viktigt att minnas att det är ett verktyg för att ge alla, inte bara några för att upprepa devisen, jämlika villkor. Rättvisebegreppet kan inte ses isolerat utan måste sättas in i perspektiv av tid, och i ett större sammanhang. En sänkning av a-kassan eller sjukersättningar må vara idiotiskt och dumt i sak men dess kontrast, antites till rättvisa, framträder när åtgärden ställs mot helheten. Och prövas det mot sänkta skatter vad de än kallas för en mindre del av svenska folket som redan lever tämligen materiellt gott så är det definitivtt inte rättvist. Med mina värderingar att döma. För så är det: vad som är rättvist eller rättvis fördelning kan inte ens Wiki fullt ut säga därför att det handlar om just samhällssyn och värderingar.

Skulle man ta fasta på det SvD har som budskap så fastnar man i samma vägskäl. Om utbildning nu är, och det kan jag dela, en viktig förutsättning för att utjämna mellan människor, så kräver det också att man ser människors olikheter. Och människors olikheter kräver att skolan, för att ge alla en god bas, tar hänsyn till dessa olikheter. Exempelvis genom att alla inte får samma resurser utan elever får stöd och hjälp utifrån sina egna individuella förutsättning. PJ Anders Linders tidning och parti har inte gått i spetsen för det. I nutid tillhör väl moderaternas tal om högskolor på andra platser än de traditionella orterna, som "bygdehögskolor", vilka skulle läggas ner. Jag delar inte synen på rättvisa och rättvis fördelning som moderaterna står för.

Jag tillhör också dem som alltid vill plädera för ett historiskt perspektiv. (ja,jag vet. Det traditionellt konservativa). Jag vill det därför att Sverige trots allt är en ung demokrati, välfärdens vagga började inte gunga för så väldigt länge sedan. Min morfar tillhörde Sveriges sista kull av statare. Min farfars engagemang i politiken startade när högern/moderaterna ännu inte riktigt hade accepterat att vanligt folk skulle få rösta. Jag har själv upplevt jular när paketet varit ett block och kritor ,samtidigt som jag hört moderater i vårt fullmäktige tala om julklappskonton för familjen på 10.000 kronor. Jag har gått där i ledet av vanliga arbetare, fram till arbetsledaren som pekade på maskinen till den personal som mest sågs som maskindelar. Jag har själv för löneförhandlingar för Sveriges lägst betalda arbetare och hört arbetsgivarens kommentarer och sett buden.

Jag har jobbat politiskt för att försöka få doktorn att vilja arbeta i Fittja, Alby eller Hallunda där ohälsotalen är som högst , inte samlas bland de andra där i kvarteren mellan Bentley- och Lamborghinibutiken och Svenskt näringslivs kontor på östermalm där ohälsotalen är lägst. Jag har bott i Flemingsberg, i ett område som jag bara älskade men där människor i allra högsta grad är beroende av att politiken finns med också för dem. Samtidigt läser jag i Svenskans bilagor om villorna i Djursholm, Täby och Lidingö och ser en helt annan värld. Samtidigt, och det gör mig nog mest förbannad: Samtidigt är det där filosofiska uttalanden kommer, precis som det gjorde till mina far- och morföräldrar från överklassen..att "lycka är nog inte det materiella, lyckan är det andliga. Håll tillgodo...". Underförstått: ge fan i våra tillgångar som du i och för sig själv har jobbat i hop till".

Jag som andra vet att golfresor, ridstallsbesök, utlandsresor, tidningsprenumerationer, bokläsning, konserthusbesök, au pair-jobb, skidsemestrar i åre, villaköpet, fritidsbåten, sparkapitalet till barnen, motionsaktiviteter, stureplanshängande och till och med antal år man överlever är tämligen naturliga inslag i livet för boende i delar av vårt land. I andra delar är världen den totalt omvända. Också här sträcks armen ut med pekfingret rakt på mannen i blåstället eller kvinnan i den vita rocken eller den arbetslöse som inte har några arbetskläder att sätta på sig. "Du ska inte har för mycket om du är sjuk". Det där kallas för klassamhälle. Det är för mig en östermalms- och överklassyn som jag är förbannat stolt över att Sverige ändå har så lite kvar av. Och det är endå med ett tämligen begränsat perspektiv. Det skulle, och kanske borde breddas, till rättvisa i hela Sverige. Rättvisa mellan länder och rättvisa mellan folk. Där menar jag att det till exempel inte alls är rättvist att vilja sänka biståndet. OM denna min syn är patetisk, drömmande eller ett "utilitarismen och rättvisetänkandets fula tryne så får jag leva med det omdömet. Själv är jag förbannat stolt över det och mycket stolt över att det är åsikter som delas av en rasande massa människor i Sverige.

Intressant: Andra bloggar om: SvD, rättvis fördelning, politik, orättvisor, klassklyftor, alliansen, regeringen, socialdemokraterna, fastighetsskatten