I vissa lägen kan metoden att skriva av sig vara helt nödvändig. När man tittat på reprisen av Uppdrag granskning, t.ex. I ett tidigare inlägg skrev jag ner några reaktioner efter att ha sett lite av repotaget på webben och läst referaten i tidningarna. Efter att ha sett hela programmet, och i alla fall försöker smälta det jag sett, står ännu fler frågetecken som spön i backen. Jag tror att jag träffade ganska rätt i förra artikeln om vad som kan ligga bakom "vetlandaeländet". En syn på verksamheten som "ärenden" ,ett ständigt hänvisande av ansvar till någon annan och ett ständigt hävdande av sekretess där till och med lagen medger en viss hantering men det ses som smidigast att pilla på med den egna stämpeln. Samtidigt ligger den gnagande grundfrågan där i botten, Hur fan kan det alls hända??
Vetlanda kommun- hemliga socialnämndsprotokoll...
Det är svårt att sitta här i Huddinge och beskåda det sociala arbetet i Vetlanda. Ja, nätet finns men socialnämnden har beslutat att inte lagt ut sina protokoll, med hänvisning till sekretess. Jag ifrågasätter om det är lagligt. Andra klarar det, en liten markering om "sekretessärende - förvaras på förvaltningen" räcker. Redan där finns en signal om att något inte verkar stå rätt till. Det är underligt att inte Vetlandaborna reagerat över inlåsningen av protokollen som ju verkligen inte bara är sekretessärenden.
Budgethänsyn förklaringen till Louise-skandalen?
Ja, där kanske förklaringen ligger. Kanske finns svaret här: den nu avsatte sektionschefens svar på Länsrättens mycket skarpa kritik. I svaret skriver sektionschefen efter en kortare redogörelse att Ambitionsnivån hos sektionen måste alltid balanseras mot de tilldelade resurserna och det är mitt ansvar och uppdrag att detta går ihop". Förlåt om jag kan tyckas petig. Men svensk lag innehåller inte något begränsning i kommunens ansvar där. Man kan således inte krasst notera ett missförhållande men sedan med hänvisning till budgeten avstå från en insats.
Socialnämnden är ansvarig och fattar besluten - inte tjänstemän
Den där skrivelsen är sektionschefens rapport/kommentar till det politiska utskottet efter länsrättskritiken. Det där är en punkt som i repotaget inte utvecklar tillräckligt. Dvs politikens ansvar. Janne Josefsson pekar bland annat på en kompisrelation mellan socialnämndens dåvarande ordförande (pensionerad polis) och en polis i staden. Där kommer, tycker jag, helt bort att det ÄR socialnämndens beslut, under ansvar av dess nämndordförande. Även om man som politiker, även heltidare i socialnämnd, är beroende av tjänstemannaunderlag så försvinner inte ansvaret.
Riksdagen bör anta en Lex Louise...
Sverige har under de senare åren fått lagar med förstavelsen Lex. Det kan och har betytt mycket för enskilda. Skandalen i Vetlanda talar för att en sådan behövs också när det gäller socialtjänstens arbete med barn som lever i utsatta miljöer. Möjligen är det tillämpningen som är det stora problemet. Men det är inte acceptabelt att information inte förs över, att informations inte används, att det egna revirpissandet får gå så långt som det gjort i Vetlanda, att man inte tänker på att överföra kunskaper eller inhämta kunskaper, ex om Louise pappa.
För den som vill fortsätta göra vardagen tryggare för barnen finns det all anledning att både lära av Vetlandaskandalen och att "åka hem till sig" och se över de egna rutinerna. Inte minst om man är enhetschef för en socialförvaltning.
Intressant: Andra bloggar om: politik, Uppdrag granskning, socialpolitik, Louise, barn
1 kommentar:
Du har nog en för snäll tolkning av vad som hänt. Jag är inte ett dugg förvånad.
Jag såg tillräckligt med problem när vårdnadsärendet om våra barn pågick, tack. Frånsett att jag varit tvungen att dra ut information med hjälp av kammarrätten (påstådd sekretess när socialtjänsten vill skydda sig själv), falska dokument (som ledde till att folk fick gå), och en polisanmälan om mened från ett av barnen, så har jag även hört utsagan i tingsrätten av en vårdnadsutredare att de inte anser det vara deras uppgift att utreda om någon ljuger. Och rätten sväljer generellt detta.
Det som enligt min åsikt behövs är
1) ändringar i sekretesslagstiftningen som gör att särskilda skäl ska krävas för kunna sekretessbelägga mot barn och föräldrar (vilket i detta fall möjliggjort för farmodern att tvinga ut papper, kanske inte gjort någon skillnad i detta fall, men i många andra fall skulle det gjort stor skillnad),
2) införa mer tvingande utredningspunkter, främst att tvingas ta in uppgifter från polis, skola och, om någon närstående begär det, barnen själva _v_i_a_ _p_s_y_k_o_l_o_g_ (jag vet jag flera fall andra där detta också skulle hjälpt).
3) explicit skriva in straffbestämmelser mot tjänstemän som underlåter att
utreda eller på annat sätt följa lagstiftningen (detta skulle ha betydelse, i dag skiter vissa delar av socialtjänsten i en del kommuner högaktningfullt i sina skyldigheter), samt utökade möjligheter att överklaga utredningar till länsstyrelsen (idag kan bara vårdnadshavare göra detta) och ge länsstyrelsen utökade möjligheten flytta utredningar på kommunens bekostnad.
4) att genomföra förslaget att barn får eget biträde om de så önskar (utan möjlighet för socialtjänsten att blockera detta).
Sedan måste jag säga att jag delvis förstår socialnämndens ordförande, han är säkert förd bakom ljuset av socialtjänsten men kan naturligtvis inte offentligt angripa den (sådant har jag sett tidigare), men naturligtvis borde han gjort mer. Problemet är alltför stort för att kunna lösa med politiskt inflytande, det måste (som du säger) säker till juridiska tänder för att få en ändring till stånd.
Skicka en kommentar