tisdag 24 april 2007

Politiskt spel om barnsjukvården undergräver stödet för alternativ

Dagens ”begivenhet” var Hälso- och sjukvårdsnämnden inne på Landstingshuset. Filippa Reinfeldts ”egen nämnd”, som hon säkert och med stor vana leder på ett alldeles förträffligt sätt under god stämning. Men så är det ju det där med politiken som inte alls får samma höga betyg som Filippa själv. För den som befinner sig vid sidan om kan politiken ibland verka mycket konstig. Och inte sällan är det skillnaden mellan före och efter val som orsakar förvirringen. Om man exempelvis före valet hörde kritiken från den dåvarande alliansoppositionen mot brister i sjukvården var det lätt att ta det på allvar och att hålla med. Så vad händer då efter valet?

Till det som ofta fått stå som symbol för bristerna hör Astrid Lindgrens Barnsjukhus vid Karolinska i Solna. Ja, det var definitivt inte bara symbolik utan har varit verkliga problem. En dellösning som vi sossar önskade var en ny närakut i anslutning till ALB. Inriktningen har varit att den ska starta nu under våren. Så blir det inte. Majoritetens bedömning nu efter valet verkar vara att sjukvårdens utveckling för barn i form av en ny närakut mycket väl kan vänta till hösten. Skälet är inte brist på pengar, inte brist på personal och inte brist på lokaler. Väntan beror helt och hållet på att det nu inte är gott nog med vård som ges av landstingsanställd personal. Närakuten vid Astrid Lindgren ska för allt i världen vara privat driven.Vid dagens sammanträdet fick vi ett dystert svar på en skrivelse med förslag där vi ville ha igång närakuten till första maj.Nu säger man alltså start i oktober/november i stället.

Här befinner sig Filippa, moderaterna och alliansen ute på farligt vatten av flera skäl. Både landstingets enkäter, valutvärderingar m.m. visar att stockholmarna är positiva till alternativ och att man vill kunna välja BÅDE privat och landstingsdrivet. Risken är möjligen oväntad men effekten av att låsa sig vid driftsformen kan mycket väl bli ett folkligt tryck för att stoppa fortsatta upphandlingar. Om affärslekandet blir viktigare än vården i sig har jag mycket stor förståelse för länsbornas reaktioner.

Intressant: Andra bloggar om: , , , ,