Dagens nyhet i SvD om att byggandet av 11.000 bostäder stoppas är inte ett aprilskämt, även om det är på den nivån. Bostäder behövs, köerna är långa till en hyresrätt, särskilt i stockholmsregionen och vi måste bygga mer. Att då stoppa detta verkar vara hål i huvudet eller ett inte särskilt roligt skämt. Men något skämt är det inte. Det är en följd av regeringsskiftet i höstas, främst på nationell nivå men också understött av nya borgerliga kommunledningar.
Men till skillnad från en rad andra områden menar jag att man inte kan lasta de borgerliga partierna för detta. Här går inte att anklaga för löftessvek eller ens för att ha fört väljarna bakom ljuset med valretorik. Alliansens partier talade i god tid före valet om att detta skulle hända. Förslagen fanns, färdiga att genomföra. Bostadsföretag som Skanska och Wallenstam berättade en månad före valet att man skulle lägga ner projekt vid borgerlig valseger. Hyresgästföreningen valde bort utspel om detta och hakade i stället på tåget om fastighetsskatten. Och tyvärr kan man inte säga att valrörelsen kom att kretsa kring bostadspolitiska vägval.
För den som står för en social bostadspolitik finns ett demokratiskt problem att möta som inte är enkelt. En majoritet av befolkningen, inte minst i form av en tämligen välsituerad 40-talistklass, har sitt boende ordnat sedan länge. För många ordnas tillvaron inför den aktiva pensionstiden tämligen väl genom försäljningar till höga priser av sina hus till en eftertraktande och betalningsvillig senare generation. Hur får grupper som 80-talisterna stöd hos en sådan grupp för att kunna ordna sitt eget boende, som ofta måste vara en hyresrätt? Hoppet må möjligen vara att deras föräldrar och far-, morföräldrar i egenskap av nära anhöriga ser vikten av bostadspolitik. Och där också ser hur viktigt det är att det byggs billigare hyresrätter.
För tillfället är detta kört. Regeringens sakkunnige, min efterträdare Daniel Liljeberg har två besked i SvD-artikeln. Dels tror han att byggandet av fler bostadsrätter ska göra att fler hyresrätter blir lediga. Dels erkänner han att förutsättningarna för hyresrättsbyggandet har försämrats. Till det första: där återstår att se om det löftet infrias. Blir "flyttkedjor" en väg till ett eget boende för de unga som nu köar och väntar? Kommer hyresnivåerna att kunna betalas? Vad gäller den andra kommentaren är det bara att notera att regeringen på en månad går från att hävda att det "stabila spelreglerna gör det lättare att bygga hyresrätt" och med vår politik kommer det att byggas till ett erkännande om att Odellplattorna, betongen som skulle blivit bostäder, blir samma tragiska minnesmärken som Danellgroparna på 90-talet. Konkreta monument över en misslyckad politik för att möta människors bostadsbehov.
Intressant: Andra bloggar om: politik, bostadspolitik, hyresrätter, regeringen, alliansen
2 kommentarer:
Total katastrof och härdsmälta är vad det är.
Hur svårt kan det vara att begripa att folk måste kunna hitta bostad även i dåliga tider. Ska vi låta marknaden bestämma vad som ska byggas kommer de bara att bygga lyxbostäder där de har bäst avkastning.
Byggföretagen och hyresvärdarna är rationella - de kommer att välja den bästa avkastningen, inte de näst bästa bara för att vara snälla. Man behöver inte vara nationalekonom för att begripa det...
Skicka en kommentar