Hela tre alliansstatsråd är det som idag på DN debatt presenterar de skrivningar om integrationen som vårpropositionen innehåller. I grunden en bra utgångspunkt att också den här våpen, precis som tidigare s-regeringars de senare åren, har ett fokus på integrationsområdet. Där finns en anda av omprövning, måhända bara retoriskt, som är positiv. För inte så länge sedan var sådant som språktester ett medel som skulle vara alltings lösning för folkpartiet. Om det har SvDs ledarskribent Maria Abrahamsson faktiskt en poäng i dag. Hon noterar att den billackerare som alliansledarna i går besökte sannolikt inte skulle ha varit kvalificerad till svenskt medborgarskap om folkpartiet hade styrt.
De tre statsråden berättar att regeringen inför ett nytt stöd för att underlätta jobb. Jag har svårt att värdera det i sak, men insikten om politikens betydelse är både viktig och en rejäl kursändring. Hela alliansregeringens existens bygger ju på andra teorier om hur jobb och tillväxt skapas. Även om det i sak är positivt är det väl tveksamt om det nya stödet kommer att ge mer än tidigare insatser. Jag betvivlar det, efter regeringens egen nedmontering av arbetsmarknadspolitiken och av utbildningsmöjligheter. Det verkar också som om regeringen själv har rapporter om nystartsjobben som oroar eftersom man redan i artikeln pekar på att det ibland kan krävas mer.
Det finns inslag som oroar. Att tre statsråd i Sveriges största morgontidning upptar delar av en artikel om hur samtalsformer ska se ut med nyanlända flyktningar är förvånande. Det slaget av metoder för praktiskt genomförande torde det finnas mer kompetens och erfarenhet av runt i landet, än i Rosenbad. I texten kan man också få intryck av att den bostadspolitik som statsrådskollegan Odell skjuter i sank ska pareras av integrationspolitiken. Det verkar helsnurrigt. Och till skillnad från när det gäller överklassen och de mest bemedlade tar regeringen åter fram piska, livrem och kvast för att rejält kunna daska nyanlända i baken och mer eller mindre svältas ut till SFI och arbetsförmedlingen. Krav har funnits tidigare också. Det nya handlar om betoningen, om skillnaden i smekandet av Djursholmsdirektörerna och slagen mot utsatta grupper. Där finns ingenting att hoppas på för nyanlända till vårt Sverige.
Kanske kan Alliansledarna ändå ha lärt sig något av sin resa i går. Hur var det möjligt, och vad gjorde det möjligt för en nyanländ från Irak att starta och utveckla sitt företag i en kommun som styrts av socialdemokraterna sedan rösträtten infördes, och i ett land som de senaste 12 åren hade S-regeringar. Och även om jag aldrig har träffat billackeraren vågar jag lova. Det var inte en enda liten pisksnärt av illasinnade regeringar som gjorde att han en dag stod som årets företagare hemma i sin kommun. Snarare var det väl drivkrafter som verkligen finns hos alla och som måste få bättre möjligheter att komma till sin rätt. Det siktet borde vara mer uttalat i en konstruktiv politik för integration.
Intressant: Andra bloggar om: politik, regeringen, integration, alliansen, jobb, arbetslöshet, flyktingar
