Möjligen faller inte uppgiften på vare sig Karl Marx, Ernst Wigforss eller ens på Per-Albin Hansson. Ok, då..kanske lite....Men det kan lika gärna vara ungarna från förorten, Camilla som jobbar i hemtjänsten, Lena som bildat ett eget vårdföretag eller Bernte som omskolats från industriarbetare till datatekniker som blir de som ger partiet inspiration när vi förnyar socialdemokratin. Där kan också Erro, 47 år och hemlös, Mehmed som från flyktingförläggningen har gått igenom en SFI-kurs och sedan blev företagare vara inspiratör. Eller Cattis och Per som bildade ett litet miljöteknikföretag. Den nya tidens inspiratörer som sätter vår målbild, genererar drivkraften, illustrerar samhällsbristerna men också alla möjligheter.Som politikens "marknadsledare”har socialdemokratin ett stort ansvar för samhällsutveckling, samhällsdebatt och för den konkreta politiken. Det gäller förstås i regeringsställning men också i opposition. Opinionen pekar onekligen på en möjlig återkomst till ansvarsställning. Det är glädjande att debatten har startat om det politiskt innehåll denna nyformade socialdemokrati ska ta med sig i bagaget. Det fanns förvisso dem som redan dagen efter valet, och framför allt efter kongressen, ville se en socialdemokrati som började prata återställare. Allt utifrån en dagordning satt av hur den nuvarande regeringen styr Sverige och landets kommuner och landsting. Jag tror det är helt fel utgångspunkter.
Lika fel vore det om vi de närmaste åren enbart för diskussionerna om de i sig viktiga sakfrågorna. Precis som är fallet med de där byggnaderna från miljonprogrammets år behöver vi genomföra renoveringar och stambyten. Men, som Mona en gång sa, stambytet får inte bli hyresvärdens anledning att byta hyresgäster. Lika lite som partiet i sin renovering ska ta sikte på att byta ut väljarkåren. Vi har en unik chans. De senaste åren när en början till idédebatt har formats har ofta varit i kristider. Under saneringsår. I tider då otryggheten växt. För idédebatten betydde det ofta att partiets ideologiska vägval tolkades utifrån besparingar i offentlig sektor, utgiftstak och vägvalet mellan verksamhet och socialförsäkringar. Debatter om egenmakt blev till en ibland obegriplig fråga om privat eller offentlig verksamhet. Förnyelse blev ibland att försämra a-kassa och när så EU- och Euro-debatterna tärt på det socialdemokratiska skinnet verkade krafterna gått ur.
En stark ide och övertygelse som inte fastnat i dåtid utan lever och utvecklas med sin samtid. Regeringsdugligheten och ansvarstagandet. Förankringen i vardagen, där de teoretiska utgångspunkterna visserligen funnits men aldrig lyfts fram som heliga skrifter utan har omsatts i allt det som betyder mycket i människors vardag. Det är nog inte en tillfällighet att partier som har växt och fått en ledande roll aldrig har varit dogmatiska, utan ofta röstats fram därför att man har svar på konkreta vardagsnära frågor som ställs. Men också om stora, globala överlevnadsfrågor. Men det är ytterst sällan väljaren kräver besked om partiets innersta tankar med den demokratiska socialismen.
Framtiden saknar sannerligen inte sina frågor. Utmaningarna finns där och väntar på svar. Och just där finns en styrka att hämta: i banden mellan idéerna och den konkreta sakpolitiken. Där skulle jag önska en diskussion om analysen av dagens samhälle. Av vad som påverkar utvecklingen och vårt förhållningssätt till detta. De stora överlevnadsfrågorna: miljö, klimat och dess påverkan på vår gemensamma värld. Går det att lösa bara vi får tillräckliga ekonomiska styrmedel eller måste politiken spänna musklerna och ta ledningen? Idag finns nästan inte de rent nationella frågorna. Det mesta påverkas av omvärlden. Hur ska vi, med våra idéer som utgångspunkt, förhålla oss till det? Och där ligger självklart de stora frågorna om klyftorna i samhället. Om jobben, skola, vården och därmed skatternas roll. Delaktighet, demokrati, ja ytterst hur vi som lever och bor i Sverige kan påverka våra liv och vår vardag, kan inte vara slutdebatterad eller slutreformerad. Möjligen får vi också tid att reflektera över de där ledorden som på tisdag finns med i alla tal men som kanske behöver belysas lite djupare igen: Vad menar vi med frihet, jämlikhet och solidaritet? Låt det också bli inslag i en rejäl framtidsdebatt.
Andra inlägg i debatten: ex Jonas Morian och Luciano Astudillo
Andra Intressanta bloggar om: politik, idédebatt, socialdemokraterna, framtid, på väg
