Vid årsskiftet sänktes skatterna med hela 65 miljarder kronor - pengar som kunde ha använts till att förbättra välfärden, öka rättvisan och göra något åt miljöproblemen. Framför allt kunde de ha använts till satsningar på utbildning och möjligheter för fler att rusta sig för en ny tids jobb.Höga skatter är inget självändamål. Men det är en ganska praktisk metod att betala för det vi bestämmer ska vara ett gemensamt ansvar. Så avsätter vi delar av det produktionen skapar till det gemensamma. Ambitionsnivån beslutar vi politiskt, ytterst utifrån vad svenska folket säger och tycker. Principen skatt efter bärkraft en given utgångspunkt.
I kommuner och landsting sitter nu S-företrädare och funderar över budgetdirektiv för nästa år. På en del håll tvingas man förhålla sig till Alliansförslag om sänkta kommunalskatter. Oftast mycket måttliga sådana men ändå....I den politikens vardag där överskott kan medge sänkt skatt är det mycket möjligt att vi också ställer upp på det. Men det måste alltid göras med utgångspunkt för hur det påverkar kvaliteten i den service som folk beställt av oss och betalt för över skatten. Att partiet och LO nu murar fast den där välfärdspolitiska plattformen är viktigt: Förslag om sänkta skatter måste alltid, hur eftertraktade de än är, ställas mot behoven av vård, utbildning, omsorg och annat som skatterna går till. Den som försöker gå båda vägarna samtidigt utan att tänka efter hamnar förr eller senare på en politisk väg som garanterat är både mörk, guppigt, grusig och full av förödande tvärsvängar. Den väg som Mona och Vanja utmålar känns därför betydligt tryggare och säkrare.
Intressant: Andra bloggar om: politik, mona sahlin, socialdemokraterna, välfärd, skatter
2 kommentarer:
Om man tycker att Göran Perssons politik ser fin ut efter Monas tafatta extreme makeover med lite klumpig mascara och kort röd läderkjol så är man antingen polsk pimp eller pilsk grisbonde...
jaha..?!
Skicka en kommentar