Konsten att styra ett land...

foto: Jenny Lundberg
SACO:s Gunnar Wetterberg är verkligen lysande i både tal och skrift. Hur tråkigt än själva temat för hans föredrag är, så blir framträdandet alltid till en stund av bildning i sakfrågan, alltid med ett historiskt perspektiv och med högt underhållningsvärde av nära stand-up-klass. I dagens DN debatt tar han tag i frågan om hur Sverige styrs, och gör det utifrån Ansvarsutredningens och grundlagsberedningens arbete. Just ansvarsutredningen som tillsattes med direktiv att se över brister i statens styrning och samordning, men vars offentliga debatt tyvärr har inskränkt sig till huruvida län som Halland ska bestå eller delas upp. Viktig fråga för Halland, för Sörmland och för andra regioner. Men nyckelfrågan - hur ska staten bäst styra - är väl så angelägen.

Artikeln förtjänar att läsas av alla som nu jobbar med frågorna. Möjligen kan man tycka att GW lägger alltför stor tyngd vid RK:s roll och alltför lite med huvudproblemet att statens egna myndigheter har en så splittrad struktur att det till och med slår på enskilda människor i olika situationer. Ett exempel är AMS och försäkringskassan, med sina stuprör och splittrade områdesindelning. Såna problem möter medborgare varje dag i olika myndighetskontakter. Där kan säkert en utveckling av RK enligt Gunnar Wetterbergs idéer hjälpa till.

Den statliga organisationen sprider sig vidare tilll parlamentet. Mycket har försökt redas ut, tex om hur hela EU-anknutna frågor ska behandlas där en ny organisation har sjösatts. Men ta bara ett stort politikområde som hållbar utveckling: miljö,socialt och ekonomiskt. En i det närmaste omöjlig övergripande fråga att hantera med dagens organisation. Eller storstadsarbetet som berör olika sakområden, där ansvarsfördelningen sker tämligen godtyckligt idag, av den parlamentariska hanteringen. RK:s roll på områden som berör både stat, kommun och landsting behöver redas ut. Ett konkret exempel är frågan om hemlösa som har bäring på olika kommuner, på hur vården fungerar eller inte, på hur kriminalvården förbereder utskrivningar eller om det brister där osv. Ett annat perspektiv som saknas är vilka effekter det får om en sakkunnig del av Sveriges ledning ser behov och brister som nära nog förbjuds lyftas fram av Gunnar W:s före detta kollegor på finansens budgetavdelning. Ordning och reda på ekonomin, ja, men det finns behov att alltid ha frågan om "budgetnissarnas" påverkan på politiken i fokus. Där får verkligen inte en dold makt ligga!

Tyvärr nöjer sig inte Wetterberg med regeringskansliets struktur. Han ger, som jag menar, också en mindre lyckad kommentar om att minska riksdagens ledamöter till 150 (ajaj, Gunnar: misstaget har gjorts förr att antalet är delbart med 2: det var en treårig lotteririksdag på 70-talet) Det där tillhör väl det minst farligaste av alla utspel: att föreslå reduktion av antalet politiker leder ytterst sällan till kritik eller försvarsinlägg till förmån för de förtroendevalda. Själv tillhör jag de som menar att det oavsett samhällsnivå, är alltför få, inte för många, som är politiskt förtroendevalda.

Intressant: Andra bloggar om: politik, ansvarsutredningen, staten, demokrati, samhälle, regeringen