"Den offentliga, katastrofala sektorn"

Precis som Robert Noord läser jag idag PJ Anders Linders kommentar i SvD om S-kongressens beslut kring vinster eller ej i välfärdssektorn. Inriktningen på Linders kommentar är både väntad och välkänd. Men hans slutsats är mer förvånande och rent av häpnadsväckande: Slutsaten är att de beslut som S-kongressen har fattat..

"..blir katastrof för den offentliga sektorn"

Varför det blir så förklaras inte närmare. När jag ser på utbildningsföretaget Academicas rapport från S-kongressen där de var utställare får jag en annan och positivare bild.

Tidigare har skattefinansierade välfärdstjänster skötts till 100 procent av offentliga aktörer utan vinstkrav. Med alla sina brister till trots kan man nog ändå se att det svenska folk som använt sig av tjänsterna generellt sett har gillat dem, och i mycket stor grad stött både finansiering över skattsedeln och den fördelning efter behov som ändå varit utgångpunkten. Åter, "trots sina fel och brister".

Under senare år har andelen privata alternativ ökad kraftigt, där det både finns non-profit-inriktade och välfärdsföretag. De har på många sätt utvecklat välfärden. I delar av landet, som i Stockholm, står dessa för en stor andel av välfärden. Så stor att frågan inte längre handlar om dess existensberättigandet. "Ska alternativ få finnas" är för många i vår region en helt irrelevant fråga. Mer handlar det om vilka krav som den som "betalar kalaset" kan och bör ställa.

Några få alternativ, men i storlek de dominerande, har vad jag förstått gjort ganska goda resultat som till sina ägare. Eftersom PJAL gör analysen att dessa vinster mycket väl kan skapas utan att kvaliteten blir lidande borde det vara "nada problem" med S-kongressens beslut. Signalen att skattepengar ska gå till verksamheter, inte främst till avkastining i stora riskkapitalbolag

Jag tror att det ligger en del "dynamit" framöver i tolkningen av den riktiga och viktiga principen: ta förskolan i min kommun som exempel: 3 av 4 barn finns i kommunal förskola. 1 av fyra barn i alternativ. Av de som har barnen placerade i kommunal verksamhet säger 93 procent (!) att de är nöjda med kvaliteten. Samma skattekassa betalar för de alternativa. Hur ser det ut där? Ingen aning, trots att vi är ansvariga. Kommunen har hittills inte följt upp kvaliteten i de alternativa verksamheterna vilket förstås inte är acceptabelt.

Problemet som kan uppkomma är om man tittar på den pedagogiska kompetensen och ser andelenen förskollärare som viktig för den kvalitetsaspekten. Huddinge har generellt en låg sådan, ca 34 procent. Inom alternativen är det mycket lägre, ca 27. Tolkningen skulle kunna göras att en lägre kompetens för vilket man betalar lägre löner ger de där marginalerna att skapa vinst till ägaren. Kan det accepteras? Så borde det förstås inte vara.

Förankringen av den gemensamma välfärden inklusive att det offentliga själv är producent verkar vara total hos de politiska partierna, i alla fall i retoriken. Det har varit tvärt om. Hela landstingets fokus har varit att privat vård ska etableras oavsett vad det kostar och oavett hur vårdens resurser fördelas om andra än politiken avgör det.

Hela PJAL:s budskap i SvD-artikeln bryter alltså mot den nya linje som också moderaterna har lanserat för framtiden. Visst: Det är mycket en fråga om att "prata för att inte skrämma väljare". I verkligheten är vårdvalets effekter inte i linje med "vård efter behov" eller "vård oavsett huvudman". De första stegen mot en privatisering av hur vi betalar för vården har tagits i Stockholms landsting. Eller som Mona Sahlin sa i sitt kongresstal:

Praktiskt inrymt, mitt i det skattefinansierade Södersjukhuset i Stockholm, ligger Arrhythmia. Där kan du genast få hjälp med störningar i hjärtrytmen, trots att väntetiden är sex månader. Om du kan plocka upp 150 000 kronor ur fickan. Så har de gjort. Då är det väl så de vill ha det

Den som är ansvarig Filippa Reinfeldt och moderaterna, vill enligt Filippa Reinfeldt inte har den utvecklingen. När den moderata politiken för framtidens vård beskrivs är huvudbudskapet att (m) tänker lämna det fokus vid huvudmannaskapets betydelse som präglat poltiken. Filippa Reinfeldt skrev:

Vi har under lång tid i allt för hög grad diskuterat formerna för sjukvården snarare än dess innehåll. Den offentliga debatten har handlat mer om ägarskap och finansiering än om kvalitet och tillgänglighet. Naturligtvis är formfrågorna inte oviktiga men vem som äger en sjukhusbyggnad kan aldrig vara lika betydelsefullt som vad som pågår där inne

S-kongressens beslut, som enligt SvD kan leda till katatstrof ligger ju i den linjen. Frågan är väl om det är PJ Anders Linder som är efter, i förhållande till sitt partis snabba förändringar. Eller är det i själva verket så att PJAL skriver det de moderata ledarna inte vågar säga? Men i själva verket tycker av hela sitt hjärta?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, svd, svenska dagbladet, moderaterna, sjukvård, skola, förskola, val 2010, kommuner, jobbkongressen, kongress, jobbkongress, socialdemokraterna,